Hej,
Är det möjligen någon som vet?
Jag och x äger ett hus ihop. Försäljningen går förbannat trögt. Om jag nu bestämmer mig för att x får köpa ut mig:
-Har jag 10 års ansvar för dolda fel som när man säljer till någon annan?
Om vi skulle få huset sålt till någon annan så har vi tecknat en doldafelförsäkring men hur blir det om man köps ut av make/maka?
Hej X2X,
Nu är jag ingen expert… så kanske bör du ställa frågan till kanske en fastighetsmäklare, eller Er bank…
Men så här, ofta så säger man i dagligt tal “X köper ut mig”, eller “jag köpte ut X”. Men rent juridiskt om vi tänker i en bodelning, så är det inget fastighetsköp som äger rum (!).
Det är, i brist på bättre ord, en fiktiv försäljning. Dvs, om ditt ex “köper ut dig” så kommer hen inte att betala någon stämpelskatt (som man de facto måste när man köper en fastighet), utan enbart en en administrativ avgift hos Lantmäteriet för att föra över din andel (50/50 till 0/100) för att reglera vem som äger fastigheten.
Det hen gör är ju att hen “löser ut dig”, inte “köper” ut dig…
Dvs man upprättar inget köpebrev, utan ett bodelningsavtal.
Och när ditt ex i en framtid säljer fastigheten, kommer han betraktas som ägare, som att han har ägt fastigheten hela tiden, och skattar själv för försäljningen. (vilket ni redan hanterat i ert bodelningsavtal).
Så spontant, så tror jag inte att ditt ex kan avkräva dig på några dolda fel efter er bodelning.
Men som sagt, jag är inte expert.
mvh
Du har rätt! Lyckades läsa mig till att man inte kan yrka på dolda fel då den som behåller fastigheten skall veta om dolda fel mm.
Vi har det fruktansvärt trögt med husförsäljning för huset jag bor kvar i. Och nu håller inte min ekonomi för dubbla boenden längre. (Har ett till boende).
X pratade tidigare om att köpa ut mig för han vill inte sälja till vilket pris som helst. Det som skaver nu är att han även sagt att han då vill köpa till en helt annan värdering vilket jag inte kan gå med på för då kan vi likväl sänka priset på huset i min mening. Barnen kommer inte bo med han.
Ja, det är lite trögt på marknaden nu. Jag befinner mig på både sälj-sidan och köp-sidan, men i dagens marknad så vill jag helst sälja först - köpa sen… även om jag kanske teoretiskt skulle kunna palla med högre lån och dubbla avgifter… men vill helst ha lite luft i min ekonomi just nu… som “nyskild”…
Nä, det är inte lätt när man kanske har ett “tänkt pris” i sitt huvud. Vet hur det var vid min och exets bodelning. Mitt ex löste ut mig från vårt hus (jag satt redan i en mindre BR vid tillfället). Jag hade dessvärre en “siffra” eller ett “spann” i mitt huvud. Blev en liten reality-check när mäklaren värderade huset en “bra bit” under… Men men… hade vi lagt ut det till försäljning så tror jag inte, inte i dagens marknad, att “mitt pris” hade lockat så många potentiella köpare… alternativt så hade det dragit ut på tiden rejält…
Har redan ställt in mig på att jag kommer att “förlora” pengar på min lägenhet utifrån vad vi köpte den för.
Som sagt, att “tajma” bostadsmarknad, aktiemarknad vid en skilsmässa tror jag är svårt.
Cut your losses brukar man säga…
Hoppas det löser sig! 
Mitt x flyttade ut december 2022. I februari 2023 skrev jag kontrakt på ett jättefint hyresradhus. Meddelade X att nu ska huset säljas. Av olika anledningar drog han ut på tiden enormt mycket och huset kom ut på marknaden i juni 2023. Jag hade då haft “tillträde” till mitt nya boende sedan den 1 juli 2023.
X var benhård med att han skulle sköta all kontakt med mäklare vilket jag ångrar då det tog sådan tid. Men det är vad det är.
I mitt huvud har vi redan “missat” 500’ i vår värdering. När vårt hus värderades hade x haft ett förhållande i 2 år med någon annan och mäklaren sa att hade ni sålt för ett år sedan hade jag värderat huset till 500’ mer än idag (då var köpkraften dessutom stor)… Surt men vad kan man göra.
4 mäklare värderade vårt hus till samma pris. 3.5 milj. Där jag bor är hus över 3 milj svårsålda. Nu ligger huset ute för 3.3 milj. Och jag kan tänka mig sänka till 3 milj för att få sålt huset men x vägrar sälja under 3.2.
(Innan mäklarna värderade hade vi en tro om ett pris på kanske 3.2 så jag blev glatt överraskad).
När han sedan sa att han kanske då får köpa ut mig men till en helt annan värdering blev jag såklart snopen. Vad tjänar jag på att släppa det till han för tex 2,7?
Det handlar inte om att vara småsint men jag har barnen på heltid och han betalar minimum belopp för dem. Och så betalar jag han den fiktiva skatten som han kan ta med sig i graven om han säljer och gör uppskov framöver. Och säljer om ett år för typ 3.7 så har han gjort en vinst på 1 milj och jag gick i princip tomhänt (eller ja jag har ju barnen).
Jag har visningar var och varannan helg, det tär på krafterna. Ett nytt fint boende som väntar och jag längtar så för att få komma loss och installera mig i MITT nya liv inte leva kvar här i vårt gamla.
Problemet nu är att våra bundna lån går ut och kommer 3 dubblas… Min ekonomi klarar inte 2 boenden längre. Jag vill verkligen inte behöva säga upp mitt nya boende för jag kommer aldrig få ett lika fint och bra.
Och ovanpå allt känner jag mig arg och ledsen för detta känns inte ett dugg självförvållat. Jo att jag tog ett nytt boende får jag stå för…
Jag tycker du kan kräva att han köper det på öppna marknaden. Dvs han lägger ett bud på huset och mäklaren lägger ut det och ser om någon annan budar över.
Spontant så tycker jag att det låter lite som att din ex-make gör en “emotionellt logisk tankevurpa”…
Jag var nära att göra det samma, när vår mäklare kom in med sin värdering. Dels den första vurpan i att man tänker i “100%” termer., istället för 50/50. Man hör värderingen, har sitt tänkta pris i huvudet, och ser hundratusentals pengar “försvinna”… utifrån vad man själv anser att huset är värt, eller vad man kunde utläsa under “peaken 2022”.
Visst, självklart så skall man vara aktsam om pengar… men säger värdering X, och marknaden Y, och kanske lägre ner till Z… vad skall man göra…?
Tycker att du, ni, borde sänka till 3 (!). Ser ingen som helst anledning att ni skall bodela på “2,7” som din make föreslår. Han vägrar ju sälja under 3,2. Så bodela då på 3 istället… så får han ta över och lösa en framtida försäljning…
Den andra “emotionella vurpan”… Barnen (!). Nu verkar ju iofs din ex-make inte fundera så mycket på barnen i allt detta… kanske inte alls… utan att detta är en helt onödigt tjafs mellan er (från hans sida!)… då jag utläser det som att han har flyttat ut… verkar ha litet umgänge med barnen… betalar minimum som du säger… och att barnen kommer att (fortsätta bo med dig - i ditt nya boende)
Din ex-make resonerar inte logiskt i detta… Han verkar mest obstruera och “klänga sig kvar” och tror sig kunna jaga den sista “100-ingen”… visst, mycket pengar, men cut your losses som sagt…
Alternativet är ju att vända sig till domstol och argumentera för tvångsförsäljning…
Det tycker jag med. Men han ser väl sitt “läge” nu när huset inte blir sålt för 3.3 milj. Jag tänker att om vi sänker till 3 och ser om någon nappar eller inte så kan han ju där och då välja att inte sälja för tex 3 utan då köpa det själv. Men han har ju någon ide om att han ska få något annat pris på det hela.
Min känsla är att han fullkomligt rökt ut mig ekonomiskt i lite mer än ett år för att nu komma in och “rädda” mig genom att köpa ut mig och att jag då inte ska tacka nej för att jag inte längre har råd.
Han vill egentligen inte ens sälja för 3.3 milj för enligt han så är huset värt SÅÅÅÅ mycket mer så varför är det då rimligt att han ska få köpa det billigare än mäklarens värdering kan man ju undra.
Sitter och klurar på paniklösningar nu. Sälja min bil och tillfälligt köpa något billigare för att få loss kapital och klara mig ett tag till. Min bil som han dessutom i bodelningen, bakom min rygg, övervärderade. Den är nu värd mer än när jag köpte den med 6500 mil och 2,5 hår till på nacken. Måste vara enda bilen i världshistorien som ökat i värde sen den köptes.
Vi har inte skrivit å bodelningen då vi inte är överens. Han la även sitt sparkonto som enskild egendom medan mitt slank med i den gemensamma sammanräkningen.
Detta samt bilen har jag inte bråkat om då jag hade ett lån som togs upp i bodelningen, vilket han vägrar att det ska räknas med. Jag kan på ett sätt förstå han då han inte visste att vi hade detta lån men det har 100% gått till “familjen” och var en paniklösning efter diverse händelser. Jag skötte vår ekonomi helt och han klarade inte ens av att kolla sitt saldo på sitt eget konto. Visste inte hur man betalar en räkning mm. Så ja, även jag gick bakom ryggen på han.
Men till mitt försvar, om jag ens kan ha ett försvar, så brände han en jäkla massa pengar utan att blinka, jag försökte ständigt bromsa men han lyssnade inte. Jag var sjukskriven under en period och det spårade ur. När jag väl var på banan igen så gick han rätt in i väggen men med egen firma fick han jobba vidare. Han var stressad och mådde skit och det är en av anledningarna till att jag inte tog upp lånet där och då. Jag tog dessutom 150% ansvar för allt hemma och lät han “flyga”. På något konstigt sätt försökte jag styra upp allt tills han mådde bättre. Men all hans stress visade ju sig inte vara jobbet utan mer bollandet av två relationer under minst 1,5 år.
Från början tänkte jag därför inte ens ta upp det där jävla lånet i bodelningen men fick från både bank och jurist uppmaning om att det ska tas upp. Familj och vänner sa det samma. Därav tog jag upp det.
Så av den anledningen vill han köpa huset till en annan värdering och dessutom borträknat mitt lån. Vilket betyder att jag då skulle lämna huset bolånerfri men utan ett öre och ett lån på halsen som jag snarare täckt upp för oss med inte unnat mig själv någon lyx.
Och ja. Jag förstår hur jävla idiotisk jag var. Jag förstår att man inte gör så. Men precis som med hans otrohet så kunde jag inte bättre där och då. Ja jag skäms. Ja, jag har mått fruktansvärt dåligt av detta och brottas med ångest. Ja, kommunikationen var kass. Samtidigt känner jag att det faktiskt inte bara är/var mitt ansvar. Han kunde när som helst logga in på banken och kolla. Han kunde valt att vara delaktig i vår ekonomi men han duckade allt. Ja, jag förstå att han är skitförbannad.
Aldrig i mina vildaste drömmar trodde jag vår separation skulle bli så tuff. Att våra tonåringar inte vill ha med han och göra om de inte måste. Att jag skulle ha dem på heltid. Att han som tjänar typ 20’ mer än mig i månaden skulle välja att betala minimum enligt försäkringskassan för barnen. Som det är just nu unnar jag mig inte ens ett Lypsyl… Jag har fullständig panik. Jag sitter fast. Känner mig maktlös.
Tror att han till och med tänker sig ett ännu lägre pris med tanke på ovan…
Han vill att vi ska gå vidare men han låter oss inte. Han vill att jag ska tala gott om han och uppmuntra barnen till umgänge. SJÄLVKLART gör jag detta och skulle aldrig säga något illa om han till barnen. Jag uppmuntrar dem till att träffa han och många gånger känns det som jag tvingar dem. Till saken hör att våra barn är 18,5 och 16,5, dem har liksom en egen vilja.
Han maler bara på om att gå vidare och stoppa huvudet i sanden om det är det som krävs. Jag har släppt han, det berör mig inte utan endast barnen, deras mående mm.
Problemet är då att barnen inte kan släppa hans nya relation. Han bedrog mig (barnen med till viss del) med vår grannflicka i minst 1,5 år. Hon är 16 år yngre än han och 7 år äldre än sonen. Hon var en granne som lekte hemma hos oss som barn. Problemet är dessutom att han ständigt väljer henne framför barnen med motivationen att dem inte bestämmer över han och att han gör som han vill (självklart).
Igår mötte jag och sonen dem i matbutiken varpå sonen sa åt mig att släppa korgen och släpade mig ut ur affären. Han fick ångest och blev väldigt arg. Pappa säger nämligen att de knappt träffas hon och han vilket såklart inte stämmer.
Mitt problem bortsett från ekonomi så är såklart att han inte väljer att fokusera på relationen till sina barn. Jag är passe det fattar jag, men barnen???!!!
Jag vet att många kommer döma mig av mitt föregående inlägg men såklart finns det mer att förtälja än vad som kan läsas här och jag tar absolut ansvar för min fel och tillkortakommanden.
Den “hotade” jag med i början då han vägrade att sälja huset överhuvudtaget. Han ville ta över huset med sin nya då. Han trodde dock, eftersom han inte har någon ekonomisk koll alls, att han endast skulle ta över våra lån så var saken klar. Men när huset värderades för en bra bit mer än en miljon av vårt lån så gick han med på att sälja.
Sen i oktober har han försökt att få mig att säga upp mitt nya boende och bo kvar i huset med hans ekonomiska stöd. Men det är ju ingen trygghet för mig. Jag vet ju inte om han kommer betala. Hur mycket. När han får för sig att han vill ha loss pengarna. Och när han dessutom betalar minsta möjliga för barnen så fattar jag ju att det inte kommer några större summor från han. Och dessutom blir jag fånge i vårt gamla liv, ekonomiskt beroende av han och ovetandes om hur länge jag får b kvar.
Jösses så snurrigt detta blev. Men jag känner inte att jag har någon att ventilera allt detta till. Folk förstår inte. Har tröttnat på att lyssna kanske… Och nu bara väller allt ur mig…
Ursäkta, men fy fan så sorgligt, och vilket sorgligt patrask till man…
Ok. han strulade till det med den unga grannflickan. check. Han verkar leva i de blå gällande ekonomi. check. Det ligger på han. Hade han varit “normalvettig” så hade han väl ägt de “misstagen”. Gjort är gjort liksom.
Men för fan, ta lite ansvar därefter. Gällande skilsmässa, gällande barnen, gällande bodelning.
Jag känner din historia, har läst den.
Du nämnde jurist ovan. Jag tycker att du skall ta kontakt med den igen. Utifrån huset och bostaden. Enbart det!
Lös en knut i taget!
Skit i bilar, konsumtionslån, hittan och dittan. Undersök hur?vad? kan göras för att lösa “hus-frågan”. Värderingar, försäljning, utlösen, bodelningsförrättare, tvångsförsäljning.
Edit! Och kanske låta en jurist ta kontakten med ditt ex… Så det blir lite “eld-i-baken”… utifrån nödvändigheten att hitta en lösning som kan vara rimlig åt båda håll…
Då jag får känslan att han “kör med dig”… och inte “steppar upp i sitt ansvar”…
Fy fan vad sorgligt!
Häng i!!
@pappa73 Låter löjligt kanske men jag blev lite gråtmild av ditt svar.
Jag känner ju precis så som du skriver. Förbannat sorgligt är det och då syftar jag främst på barnen.
Att även jag var ett praktarsle som sket i kommunikationen för att jag trodde jag gjorde något bra får stå för mig…
Den jurist vi anlitade var en tvåvägskommunikation mellan X och jurist. Jag var inte nöjd men betalt tog han.
Beträffande hans “nya” relation så skiter jag faktiskt i den. Den personen jag kände är inte den som hon är tillsammans med. Och han vill jag inte ha. Jag vill att han ska ta ansvar för våra gemensamma barn. Men han är ju sur för han tycker bara dem hör av sig om dem vill ha något, pengar, skjuts eller något annat. Och jaaa, det kanske får vara så ett tag tänker jag. Ta det och så kanske det ger sig framöver om han är lite tillmötesgående.
Han vill nu att vi ska ha ett möte på söndag, familjemöte kallar han det för barnen vill han ska vara med då de också har veto i hur vi ska gå vidare. Han vill även tala om för dem att nu är det tajt med pengar och dem får anpassa sig. (Han shoppar, reser och unnar sig som aldrig förr), barnen vet att min ekonomi är tajt som fasiken. Han har ordnat det väldigt bra för sig själv. Bor i en etta, tog inte hänsyn till någon annan än sig själv. Kör en bil för typ 1,2 milj, inga bränslekostnader. Slipper allt tänkbart ansvar gällande barn men har mage att klämma ur sig att han tycker relationen till barnen är bättre än någonsin och att det bara är jag som är problemet och att barnen tar avstånd pga av någon lojalitet för mig. (Ja delvis kanske).
Jag skulle absolut behöva ta hjälp av en jurist men just nu tillåter inte ekonomin det. Blir huset sålt så kan jag ta kontakt med han igen och begära rättelse.
För något år sedan fick vi med jämna mellanrum lappar i brevlådan från folk som ville köpa vårt hus. Vi bor i kommunens mest attraktiva område s.k gräddhyllan. Det finns absolut saker som behöver göras på huset men det är ändå ett av de dyrare husen i vår kommun (vet att ni sthlmare sätter i halsen nu). Men plötsligt är det stendött på husköpare här. Vi har två som är intresserade sedan länge men ingen lägger ett bud. Inte ens ett jäkla skambud. Om någon gjorde det hade vi ju haft något att ta ställning till.
Mitt i all skit så känner jag mig berövad på mitt “liv”. Min kärlek. Min familj. Fastbojad i huset och inte möjligheten att komma framåt. Jag har en framtidstro. Är taggad på att få starta om mig och mitt liv. Bo själv i MITT hus. Men det känns som en hägring.
Jag vill sälja. Bodela. Lägga allt bakom mig och inte titta i backspegeln. Jag kanske får leva ensam men må så vara. Men jag orkar inte med mitt mående med alla dessa dalar, stress, press, sorg, ångest, panik, stundtals glädje. Jag vill inte lägga fler år på att sörja vad som inte blev jag vill glädjas om det som komma skall.
Ooohhh, han tycker att han sköter detta SÅ snyggt, det är jag som är problemet och det är mitt fel att det är som det är…
Om det finns intressenter på huset, brukar inte mäklare ibland informellt berätta historien bakom försäljningen t ex paret som säljer är i en separation…. ? T o m indikera att de ev accepterar lägre bud.
Jag har flyttat runt en del och tycker många mäklare jobbar så.
Kan det vara något?
Det är ju toppen med två intresserade, om de bara kommer igång….
Det vet dem då ena av intressenterna är bekanta till oss.
Det har mäklaren hittills varit försiktig med då x sagt att han inte säljer under ett visst pris. Jag har dock tryckt på om att vi behöver få in ett bud, skambud/underbud vad som helst för att ha något att ta ställning till. Det är mäklaren fullt medveten om.
Dem var här i typ november och kollade. Tackade nej. För mycket att göra och för dyrt. De sålde sitt till rekordpris och är lite stressade nu då de behöver köpa nytt inom ett år för att slippa skatta bort sin vinst. Påtalat detta för mäklaren.
De andra paret var intresserade men ville kolla på fler hus…
Huset har legat ute sen i juni. 15 visningar. 0 bud.
Tycker ju någon ska se sin chans att lägga ett lågt bud då de vet vår situation. Förhandla med oss. Jag kan dessutom flytta med kort varsel.
Ps. Vi bor i en jävla håla.
Har ni aldrig övervägt att han som bor i en etta utan möjlighet att ha sina barn hos sig flyttar in i huset till dess det är sålt och du bosätter dig i ditt nya radhus som du ändå betalar för!?!
Varför är det promt du som ska bo i huset och stå med dubbla boendekostnader, rodda med alla visningar osv. när han ändå kan tänka sig att lösa ut dig och bosätta sig där?
Känns väldigt bakfram för mig iaf.
Det är lite komplext också om huset legat ute länge, då börjar folk fundera på vad som är fel med det. Även om det är prissatt fel.
Psykologi helt enkelt. Svårt läge.
Jag blev kvar för att han skaffade lgh. Han vill att jag och barnen ska bo kvar då han inte tycker det är läge att sälja. Barnen vill inte bo med han. Jag meddelade dock att jag inte ville bo kvar i huset och skulle skaffa eget boende. Meddelade i feb 23 att jag nu fått ett boende. Han drog ut på kontakten med mäklare och huset kom ut först i juni.
Jag står inte 100% med dubbla kostnader. Han betalar nästan hälften av det huset kostar. Så om han flyttar in kommer han förmodligen kräva att jag gör detsamma, i vart fall minst för lånen som kommer öka drastiskt i april så för mig skulle det ändå inte bli någon ekonomisk lättnad då. Han bryr sig faktiskt noll om jag går på knäna, vilket i sin tur drabbar barnen.
Exakt. Under jul/nyår plockade vi bort huset och la ut på nytt. Snacket häromkring går snarare att hus över 3 milj är svårsålt. Man kan “fynda” hus för 1.7-2,5 men såklart i sämre skick och längre från centrumkärnan och i ett sämre område. Vårt område är det populäraste och få hus kommer ut häromkring. Just nu endast 2 hus ute till försäljning här. Vårt och ett nybyggt. Det nybyggda för 4 milj, ingen trädgård.
Jag kan inte heller bara stoppa huvudet i sanden och hoppas på att det blir sålt om en vecka.
Och oron att jag säljer bilen, köper en skrothög för att klara mig ett halvår till, vad händer om det fortfarande inte är sålt och skrothögen tar mig inte ens till jobbet längre.Eller så säljer jag bilen och så blir huset sålt och då ångrar jag ihjäl mig att jag sålde den för att köpa en ny kommer bli dyrare…
Alltså barnen kan ju bo med dig i radhuset och du slipper rodda med visningar, blir ju ändå mkt lindrigare och dessutom så räcker det ju isf med att du betalar nästan halva lånekostnaden och sen betalar han resten.
Måste ju på det stora hela bli en betydligt bättre deal för dig på alla sätt. För som det är nu så betalar du ju både mer än hälften av kostnaderna för huset samt med allt arbete för att se till att det är tipp topp på visningar osv.
Flytta och låt han dra lasset för en gångs skull 
Varför tvekar du ens 
Nästan, och minimum för sina barn… men han tycker att du och barnen skall bo kvar medans han sitter i en liten etta och åker runt i en fin bil… för han vill inte sälja till priset X…
Sicket praktarsel!!
Tycker att du skall utforska frågan gällande tvångsförsäljning (!). Helt ärligt! utforska som sagt! Inte att du måste göra det, men ha alla information på bordet!
Om du nu sitter med ett boende som skulle passa dig och era barn, men samtidigt sitter du och ditt ex med ett samägt hus - som ingen av er i sak verkar vilja bo kvar i… han vägrar sälja till ett visst pris… du oroar dig för dagen när er bundna ränta sticker iväg… utöver den oro du redan har… Samtidigt som han verkar totalt obrydd kring allt detta… kring sina barn…
Jag är vanligtvis ett fan av att försöka lösa saker utan att behöva dra in jurister och domstol och fan å hans moster! Men detta…
För dig själv, har du gjort klart dina kalkyler fullt ut? Vad är din “botten-nivå” utifrån bodelningsvärde, skifteslikvid? Jag förstår att du inte vill bodela på “2,7” om värderingen sa 3,5, men nu verkar ju inte marknaden ligga kring “3” heller å andra sidan…
Ibland så kan det vara skönt att minska sina förluster som sagt… (dvs, skulle du klara av att bodela på 2,7… strikt ekonomiskt för din och barnens framtid…?)
Känns dumt att skriva det! Men ibland så kan det vara värt att minska sina förluster här och nu… för att kunna bli kvitt sin oro för framtiden och bli kvitt ett praktarsel till ex…
Vill man ha fred - rusta för krig! Dvs, se till att ha all info, om allt!