Vi är under en pågående skilsmässa efter nästan 19 år tillsammans. Det är jag som blir lämnad. Vi kommer att växelbo i huset på våra barnveckor i minst 10 månader till. Kan bli en längre period. Hus & bilkostnader delas lika.
Men vi är oense om kostnader kring barnen samt växelschemat då mitt ex är skiftarbetare (som inkluderar kväll & nattskift.) Därför kommer det inte att kunna möjliggöra till ett varannan vecka liv till min stora sorg. Där måste jag anpassa mig efter ex:ets jobb.
Då mitt ex släppte bomben i februari blev jag desperat pga mitt ekonomiska läge så jag har bytt jobb mitt under den brinnande skilsmässan. Något som jag egentligen inte orkat med men inte känt att det funnits något annat alternativ. Höjde min lön med ett par tusenlappar/ månad.
Jag anser att vi ska dela lika på barnens kostnader med undantag för barnens aktiviteter, där önskar jag att vi inkomstbaserar kostnaderna.
Barnen har många aktiviteter, båda spelar fotboll. En spelar hockey, den andra konståkning som är dyra sporter.
Utöver det är det även kampsport och fridrott som utövas. Barnen är 8-10 år gamla. Denna bredd på aktiviteter har möjliggjorts i och med mitt ex goda ekonomiska förutsättningar. Vi har båda varit positiva till denna livsstil.
Men nu är vi i ett låst läge då mitt ex inte anser att han har någon skyldighet att betala mer än mig. Jag anser att det är orimligt att inte inkomstbasera dessa kostnader. Det kommer resultera i olika livstandarder för barnen. Känner mig därför tvingad att säga nej till aktiviteter men det känns så sjukt orättvist mot barnen. Jag vill inte heller behöva hota mitt ex, känns så ovärdigt, men samtidigt känner jag att det måste få finnas ett ekonomiskt utrymme till andra saker såsom familjeaktiviteter.
Min nuvarande bruttoinkomst är
36 120:- Mitt ex bruttoinkomst är 50 000. Det blir en bruttoskillnad på 13 900:- / månad. Alltså närmare 167 000/ år.
Läser man runt på nätet finns det ju en central princip att barnen ska ha likartad ekonomisk standard som föräldrarna även om dessa inte lever tillsammans.
Hur ska man kunna nå varandra och komma till en sund medling?! Hur har ni löst det? Vi går i samtalsterapi och tanken är att fortsätta med detta. Men känner att jag behöver era tips och råd!
Jag tycker absolut att ni borde inkomstbasera detta. Varför vill inte han det? Eftersom även du, som dessutom är den som blir lämnad, måste få leva efter skilsmässan så hade jag annars sagt rakt ut att då kommer barnen få sluta med minst 1 aktivitet var för jag har inte råd. Bryr han sig då om barnen betalar han. Annars är han bara ego och det får stå för honom. Barnen kommer att förstå det en vacker dag.
Många år sedan vår separation och vi har idag en fin kontakt med varann där vi kan umgås och göra saker tillsammans med barnen. Men en sak han aldrig förstod va detta med pengar.
Jag hamnade i en mycket sämre ekonomi efter vår separation…jag lämnade…… och han hade god ekonomi. Idag har han det ännu bättre men inte jag. Jag kämpade för detta med underhåll i 2 år, (barnen bor hos mig) sen gav jag upp för jag förstod att han aldrig skulle förstå och det tog min energi bara. Han förstod aldrig, tyckte det räckte med det minsta som ska betalas per barn enligt FK. Trots nu äldre barn som är dyrare, trots inflation så betalas inte ett öre mer… Min oro för att barnen skulle få allt hos honom men inget hos mig var tuff till en början men släppte den tanken för jag kan erbjuda så mycket mer. Och det har aldrig varit ett problem för barnen. Jag har fått säga nej till mycket och de har förstått. Och hans tänk kring pengar visar sig även för barnen , dvs de har inte fått mer där än hos mig ändå. Idag är de så medvetna att trots min sämre ekonomi betalar jag mer och de får mer av mig än av honom vilket de gärna påtalar till honom så fort de får chansen . Så hur du ska nå fram vet jag inte, jag försökte med allt… men vill bara säga att jag egentligen håller med föregående talare, ego och barnen kommer förstå så småningom… <3
Detta är så sorgligt. Jag kan förstå om det finns en stor bitterhet vid skilsmässa men att låta detta gå utvöver barnen, när det inte skulle behövt vara så, det är galet. Du begär ju denna fördelning för barnens skull.
Men lagen är lagen och om ingen ”instans” ställer sig på din sida i diskussionen och kan övertyga honom, så kommer du förmodligen inte att kunna göra det.
Nu verkar ju barnen ha gott om aktiviteter och är i en ålder där man provar många olika sporter. Tyvärr så ser inte jag någon annan väg än att ni i så fall måste välja bort de dyrare sporterna.
Sedan tror jag att du bör göra kalkylen netto, då är skillnaden 6-7000 per månad, åtminstone med min kommunalskattesats. Det blir lättare att diskutera när man pratar om den verkliga skillnaden.
Jag förstår att du inte vill att barnen ska få känna av effekten av detta, men det är ju också viktigt att få en fungerande ekonomi. Man kan ha en rik fritid med andra aktiviteter.
Ursäkta mitt tråkiga svar, men jag tror att ju mer du frågar, ju mer avog blir exmaken om han från början visar denna bittra sida. Ren psykologi….
Det blir lätt att vi svarar utifrån egna erfarenheter i dessa trådar (såklart)
Är man den med mindre inkomst tycker man ofta att den andra ska betala mer och tvärtom.
Jag kommer från en situation där vi båda har en likande inkomst i nuläget men så var det inte när vi skildes, då var det stor skillnad och jag tjänade betydligt mindre.
Jag skulle vilja vända på tanken.
Jag har alltid tänkt att oavsett inkomst vill jag inte vara beroende av min före detta fru. Dels handlar det kanske om någon form av dum stolthet men för mig var det också viktigt för att kunna gå vidare. Skilsmässan innebär en lägre standard och ordentliga begränsningar för våra barn. För mig är det helt naturligt att även barnen anpassar sig till den nya situationen så länge de har ett bra liv och någon form av miniminivå. De har inte haft några problem att förstå och acceptera detta. Nu är vi båda höginkomsttagare och det underlättar såklart. Men jag hade samma inställning när jag tjänade 25 000 kr mindre i månaden.
Den andra delen är att det efter en skilsmässa byggs nya relationer. De gamla relationerna har vi ofta kvar varken vi vill eller inte pga barnen. Men mer kontakt och beroenden skapar stora utmaningar i kommande relationer. Så även om det gör extra ont nu att minska sina och framförallt barnens standard så tror jag det långsiktigt gynnar dem flera gånger om.
För dessa beroenden skapar också slitningar och tar energi som påverkar barnen betydligt mer (ex att mamma och pappa bråkar) än att de utövar förre sporter mm.
Ibland tror jag det är lätt att fastna i hur man haft det och se det som facit på det som är bra. Med mer distans ser iallafall jag att det är helt andra värden i livet som är viktiga.
Jag har också kommit till insikt att det kan vara olika hos mamma och pappa, det innebär inte att barnen älskar den ena mer eller mindre. För även om man har liknande inkomster kommer värderingarna skiljas mer och mer när man inte längre delar liv och det innebär också att det blir olika förutsättningar.
Japp
Fantastiskt bra inlägg, försökte väl framföra något liknande med min hänvisning att ”ha en fungerande ekonomi”, men du beskrev det jättebra o mycket tydligare.
Jag tror det är bra att inte fastna i något slags ”orättvisetänk” o bli bitter.
Känns rimligt att dela kotans efter inkomst på aktiviteterna. Eller bryta någon aktivitet.
Antar att era kostnader också ökat då ni lät betala två boenden just nu. Dvs ett till de dagar ni inte bor i huset.
Men som ngn angav är det intressantare med netto-inkomst istället för brutto. Där ser ni skillnaden på vad ni har er att röra er med. Har ni samma skattesats. Är det andra utgifter kopplade till jobbet osv.
Nu verkar ni ha svårt att komma överens men varje person kanske kan redovisa för sin netto-inkomst och sina kostnader så får ni en bättre bild
Helt rätt, meningslöst att ta bruttoskillnaden per månad och multiplicera med 12. Den faktiska nettoskillnaden är det enda som har någon betydelse i praktiken.
Men jag kan också tänka att vid en skilsmässa så kommer det inte alltid att finnas samma marginaler för dyra och frekventa fritidsaktiviteter och kanske inte tid heller som två ensamhushåll och då är det väl rimligt att man avslutar de allra dyraste som exv hockey som tveklöst är mkt kostsamt med all utrustning etc. och kanske konståkning om det nu är en explicit dyr sport.
Barnen är dessutom relativt små och ett par olika sorter och ett par gångers fritidsaktivitet per vecka räcker enligt min mening i alla fall för de ska ju orka med skolan också
Ta och fyll i era siffror i försäkringskassans beräkningsverktyg för underhållsbidrag, så får ni ett diskussionsunderlag.
Underhållsbidrag syftar till att kompensera för olika inkomster, men är frivilligt att avtala om, både högre och lägre nivåer.
Om den andre föräldern vägrar att betala något alls (för betala något måste man!) kan man få underhållsstöd, det som brukar kallas för försäkringskassans miniminivå, direkt från dem och de kräver sedan in motsvarande pengar från den andra föräldern.
Jag har kanske ett annat perspektiv på detta men jag kommer från ett förhållande där det varit såväl materiella krav som andra typer av krav i en stadig ström. Kanske har han redan gjort andra ekonomiska uppoffringar för dig? (Det vet jag naturligtvis inget om) Om du inte har lagligt stöd för ditt önskemål, vilket du mig veterligen inte har, så tycker jag du ska släppa det och hitta andra sätt att hantera situationen.
Jag har svårt för dessa dialoger då jag tycker att huvudpoängen flyttas. Det är ingen mänsklig rättighet att barn ska kunna delta i aktiviteter som en el båda föräldrar inte har råd med.
Om det ekonomiska läget ändras av någon anledning (skilsmässa, förlora jobbet, allvarlig sjukdom) är det väl en självklarhet att man ser över andra alternativ. Men nej, det är ingen rättighet att få ett ex att betala allt eller mer på samma vis som man inte kan gå till sin fd chef när man slutar där och få denne att motivera sig till att betala för något man inte längre har råd med.
Att diskutera ekonomi i en skilsmässa kan vara en konstform… speciellt om känslorna sitter utanpå, och det finns känslor kring ”vem lämnar vem…?”… och andra jobbiga känslor… lägg där till ekonomiska skillnader… eller ekonomiska ”utmaningar”…
I stället för att direkt hamna i kronor och ören och ”millimeterrättvisa”, så kanske det är bättre att prata om barnen, och deras (framtida) aktiviteter. Som en del skriver; en skilsmässa kan ju ställa saker på sin spets gällande ekonomiska möjligheter, tidsåtgång, ”logistik” etc.
Bättre att först sätta barnen på första plats i samtalet, föra en diskussion kring möjligheterna att fortsätta med XYZ aktiviteter – både ekonomiskt och tidsmässigt (!).
Verktyget hos Försäkringskassan kan man säkert använda som diskussionsunderlag, men det verktyget utgår ju i sak i de fall barn bor främst hos en förälder, inte växelvist boende…
Dvs, underhållsbidrag syftar ju till att kompensera den förälder som har barnen boende hos sig (boendeförälder) jmf mot den andra föräldern som inte har barnen boende hos sig, av olika anledningar… Inte nödvändigtvis för att kompensera inkomstskillnader… utan snarare att man som förälder har försörjningsplikt gentemot sina barn, oavsett om de bor hos en eller inte…
Finns många separerade föräldrar som har växelvist boende som inte skickar pengar till varandra fram och tillbaka. Men inte sällan så behöver man försöka komma överens kring större/dyrare inköp vare sig det gäller kläder, prylar, aktiviteter som kostar…
När jag och mitt ex gick isär (skilda sedan en vecka), så sa jag ungefär så här – Det är vi vuxna som skiljer sig. Vi skiljer oss inte från våra barn… Den tanken försöker jag ha i huvudet varje dag (!).
, dvs de har inte fått mer där än hos mig ändå. Idag är de så medvetna att trots min sämre ekonomi betalar jag mer och de får mer av mig än av honom vilket de gärna påtalar till honom så fort de får chansen 
. Så hur du ska nå fram vet jag inte, jag försökte med allt… men vill bara säga att jag egentligen håller med föregående talare, ego och barnen kommer förstå så småningom… <3
