Efter många år tillsammans har några vänner försvunnit, några är kvar och andra tillkommit. Men de gamla som är kvar och de som tillkommit är “våra” vänner, de umgås med oss som par och inte en och en. Även om vi inte är ovänner antar jag att de kommer tycka det känns konstigt att fortsätta umgås med oss så några lär försvinna… var hittar man nya vänner nuförtiden? Någon gång i framtiden kanske jag även vill ge mig på jakt efter en ny man men var håller de till?
När vi separerade blev jag smärtsamt medveten om hur få vänner jag hade kvar efter att ha jobbat långt hemifrån under ett antal år. När det var som jobbigast blev jag till och med rädd för hur litet mitt närmaste nätverk var, jag hade egentligen bara en enda vän som stod mig nära. Nu har det gått åtta månader och jag har fått två vänner till som är bara mina vänner och helt nya för mig. En kvinna på 85 och en på 20!
Jag kan inte säga hur det gått till annat än att jag förhållit mig öppen mot omvärlden och tagit till mig chanser och tillfällen som dykt upp. På gymmet där jag går frågar jag alltid hur träningen gick, om jag träffar någon i omklädningsrummet. Det öppnar upp även om det kanske inte leder till något. Men det känns givande att vara öppen och det verkar uppskattas av de allra flesta. Det går att leva en dag i taget på sådant. Dessutom är det ett bra sätt att bryta isoleringen.
Här om dagen var jag ute och paddlade kajak och när jag klev i land efter en dags paddling kom det fram en tjej, 20 år gammal och ville veta mer om kajaken. Det visade sig att hon ville bygga en egen. Jag hade ritningar hemma och hon sa att hon skulle komma och titta på dem, vilket hon också gjorde. Hon var en mycket speciell person så tillvida att hon kändes helt ärlig och öppen och helt utan den här generationsbarriären som ibland är omöjlig att komma förbi. Hon kom som sagt hem till mig som är 61 år och vi hade några supertrevliga timmar där var och en av oss berättade och ställde frågor kring saker i respektive livssituation. En mycket udda upplevelse. Efter det kändes det som vi hade varit vänner under lång tid. Vi berättade om sorger och besvikelser ur våra respektive förhållanden och på ett sätt som om vi vore jämnåriga. Vi delade intressen inom musik och musikproduktion, hon testade mina gitarrer mm. Så nu har vi blivit vänner och hon lovade att återkomma när hon byggt klart sin kajak så vi kunde ta en tur tillsammans.
Det påminde mig om en period i mitt liv när jag var i 20-årsåldern och kom att bli vän med en kvinna i 60-årsåldern som var rektor på en specialskola i mellansverige. Nu var det jag som var äldre och min vän yngre. Det här är de vänskaper jag har satt störst värde på i mitt liv, de har varit själsfränder och vänskapen med dem har varit både djupt mänsklig och ytterst givande. Det är därför jag heller inte haft många vänner, för dessa växer inte på träd och jag tror heller inte att mer konventionella vänskaper utvecklas till den här typen av själsfrändskap. De är alltid ett slags privilegium som kommit som gåvor av en osynlig givare. Vad jag menar är att livets turer är märkliga och överraskande. Och jag tror att det händer därför att man är öppen för det som sker, nästan av sig självt. Jag tror det är en attityd mot livet självt: Man kan bestämma sig för att vara öppen och att säga ja innan man säger nej. På det sättet har jag märkt att livet vill en gott. Priset är att man inte vet när saker ska hända, det är slumpen, eller ödet om man så vill, som råder.
14 gillningar
Ja, vad fint och kosmiskt!
Det går inte riktigt ihop med din illvilliga önskan om hämnd mot ditt ex, som du uppvisade här tidigare i tråden 
Jodå, jag har många strängar på min lyra: Altruistisk människovän och en kränkt Djävul. “Intet mänskligt är mig främmande”, som någon sa.
9 gillningar
Förstår dig, tycker det är jätte svårt att finna nya vänner är man 58 år och många av vännerna man hade inte bor i samma stad, vänner som man hade gemensamt osv vad gör man. Tränar, promenader, resor (träningsresor), dansar (bugg, foxtrot), försöker så gott det går, men jobbigt
1 gillning
Hej! Vill för tjejer tipsa om appen GoFrendly för att hitta nya vänner. Olika mycket aktivitet om man bor på landet eller i storstad. I storstad en hel del aktiviteter att gå på. Lycka till! 
2 gillningar
Hade varit med väldigt länge innan jag gick ur. Fick aldrig någon som skrev tillbaka, så för mig så var den inte till någon hjälp.
Nu har de gruppaktiviteter som man kan gå på. Jag tyckte ibland det blev lite stelt att träffa nån på tu man hand men i grupp så skulle det kännas mer naturligt att träffa nya vänner. Tror även att man själv kan förslå nån aktivitet.
Instämmer helt med @Ripley, nya vänskaper dyker upp där man minst anar dem. Jag har valt att vara öppen med vad som hänt och hur jag mår-det kanske har skrämt slag på några men det har också öppnat upp för nya vänskaper. Bland andra yrkesgrupper på jobbet, bland träningskompisar, grannar etc.
2 gillningar
Så fin beskrivning! Försöker göra likadant, och verkligen jobba på att övervinna den första impulsen att ”gå och gömma mig”. Blev verkligen inspirerad av dina ord. Precis som du skriver försöker jag att vara öppen och inte oroa mig för mycket över eventuellt ointresse eller avvisande från människor jag möter, det får bli som det blir. Kan ibland rannsaka mig själv: hur många gånger har jag varit den som bara sprang förbi utan att ”se” människor som visat på denna öppenhet?
1 gillning