Hej @Stark1.
Jag blev precis tipsad om att läsa dina trådar, och började här, med den mest hoppfulla… att ni hänger ihop några år senare, och att det verkar ha blivit mycket bättre i alla fall? Med hjälp av hårt arbete…
Jag är precis i början av en väldigt jobbig resa. Jag har blivit sviken av min fru, och jag fick reda på det strax efter årsskiftet. Lång historia som kanske gör sig bättre i en egen tråd om jag orkar…
Men… vi har tagit några steg, efter initiala chocken. Går i parterapi, bokar in regelbundna samtal själva, med en bestämd tid några gånger i veckan.
Hon berättade inte själv för mig, utan jag kom på allt genom att snoka i hennes privata konversationer med en nära vän om allt detta… om den andre mannen.
Jag ska nu se om jag orkar läsa genom hur din historia började, och hur det har gått. Jag vet att jag älskar min fru, och har trott hon var mitt livs kärlek. Den jag skulle bilda familj, och leva med länge och väl.
Nu är allt omkullkastat för tillfället, och jag velar mellan att lämna eller fortsätta försöka. Vi har också pratat om att skaffa barn, vilket hon skjutit på framtiden lite i taget i några år nu. Jag har flyttat till annan ort för hennes skull, och är lite ensam här.
Så jag håller på att se om mitt liv, och göra sånt som är viktigt för mig, samt knyta kontakter här på orten.
Men… jag har förstått att hennes attraktion minskat eller delvis försvunnit för mig, senaste åren. Och hon har varit lockad av två olika andra män under 2-3 år. Vi hade en första, mindre, kris när hon kysst den första intressanta mannen för ett par år sedan. Gick inte till botten med allt, pandemin kom emellan… och nu dök jag på detta, när nåt kändes fel. En fullbordad otrohetsaffär under minst ett halvår, med uppehåll som det visade sig…
Så nu är den stora frågan om jag ens vågar hoppas hennes attraktion kan återkomma… och ifall min tillit kan bli tillräcklig (100% kommer den aldrig kunna bli).
De förändringar jag gjort för min egen skull hittills verkar ha ändrat hennes syn på mig till det bättre… men jag vet inte hur hon egentligen känner, eller om jag är beredd att vänta på att nåt kanske går att återfå. Alltmedan jag passerar 40, och fortfarande inte har barn…