Det var jag efter att du uttryckt dig extremt plumpt och sårande mot majoriteten av folket här.
edit: folk sörjer olika länge, ibland i flera år - det behöver inte vara bitterhet.
6 gillningar
Eehhh - nä - så svårt är det inte.
Skriv - läs igenom - reflektera - skriv om lr ev posta inte.
Bara ett provocerande tips.
5 gillningar
Ja, du, @Johan40. Det är nog lyckligtvis inte majoriteten av folket här inne som inte kommer vidare. De flesta försvinner tyst ut när de har kommit igenom det mest akuta.
Hoppas du någon gång kommer ur din sorg.
Det här kanske kan hjälpa?
1 gillning
Det är många som stannar kvar också när de kommit vidare för att hjälpa och vara ett stöd till de som precis börjat sin resa! De som är väldigt tacksamma för att dom fick stöd när dom knappt orkade ta sig ur sängen!
7 gillningar
Är du onykter eller? För så kan inte en nykter person tolka mitt inlägg och svara på det.
Nu förstår jag vad folk menar när de säger att du provocerar.
Du säger alltså rakt ut att Johan40 är bitter för att han eventuellt inte kommit över sin sorg?
Det är ju elakt 
3 gillningar
Jag börjar oxå undra varför du är kvar här? Då du ser så positivt på att folk lämnar “bitterheten” och därmed detta forum?
Och: reflekterar du inte över det som Lavve skrev om att mänskor här är helt på bristningsgränsen mellan liv och död ibland - och att finkänsligheten då kan vara livsviktig?
3 gillningar
Att vara ledsen över äktenskapet som inte höll, om så för resten av livet behöver inte betyda detsamma dom att man är bitter. Det behöver inte heller betyda att man inte kan gå vidare och känna glädje igen.
4 gillningar
Jag ber om ursäkt. Problemet med att skriva i ett forum är att tonfall, mimik och betoning inte kommer med. När jag uttrycker en tanke är det tre saker jag säger: det jag tror vad det är jag säger, det jag faktiskt säger och vad den som tar emot uppfattar vad jag säger. Beroende på sinnesstämning kan ord uppfattas på ett sätt som aldrig var meningen. Jag känner inte igen mig i beskrivningen om att det var menat att misslyckas och att det är bäst det som skedde, det är inte min filisofi, däremot att försöka se verkligheten, andra människor och situationer som de verkligen är, inte som man själv tror eller vill att det ska vara.
6 gillningar
Blir smått komiskt när man postar en länk med faktiskt bra tips (har någon av er läst den, och inte bara titeln?)
1 gillning
Ja. Jag läste artikeln. Och är fortfarande förbryllad över varför du ville ge den till just Johan40, just nu. Dvs, varför?
Ser det inte alls som komiskt att reagera på det. I den här kontexten blir hela artikeln sårande och ett bevis på att du t ex inte alls förstått vad Lavve menade. Det är ju DET vi diskuterar här.
2 gillningar
Vad tror du själv?
Jag läste.
Har även läst @Johan40s story och även träffat honom Irl.
Har du?
Edit här - o rätta mig om jag har fel @Johan40 - det sista jag ser hos honom är att han är bitter.
Nej jag har inte träffat Johan irl, vilket han med all säkerhet skulle berättat för dig. Jag har läst vad han har skrivit här, precis som de flesta av oss har vi endast det som var och en berättar att gå på.
Den här diskussionen började med en kommentar jag hade till någon annan som Johan valde att att tolka som att jag vill provocera folk och ifrågasätta varför jag hänger här. Han angriper ofta mig vilket du kanske ser om du bläddrar bakåt.
1 gillning
Och därför valde du att skicka länken om bitterhet t honom? Som ”tillbakakaka” för att du kände dig angripen?
För att återgå t frågan om vad/vilka forumet är till för så inte fasen anser jag att det är för att kasta paj o sänka andra iaf.
Tackar för mig i den här debatten.
1 gillning
Håller helt med. Men får man ge folk tips som är välmenande utan att de misstolkas?
Jag märker att du ständigt skriver med !!! Skriker du eller är du upprörd när du skriver? En skev undran bara…ta inte illa upp 
️
Jag anser att forumet är till för många perspektiv, men att vi som de människor vi är behöver vi vara väldigt rädda om varandra.
Det är kanske svårt att förstå och sätta sig in i hur de första vidriga månaderna, ja kanske till och med året känns när man har blivit lämnad. Jag jämförde det med ett dödsbesked, fast värre på något sätt. Jag vet att jag många gånger då önskade att det hade varit ett dödsbesked istället, för det hade varit lättare att hantera. Den känslan gick tack och lov över efter ett tag och jag kunde ändå känna, för barnens skull att det var bra att de fick ha kvar sin pappa. Men när jag jämför dödsbesked jag fått och skilsmässobesked så var min upplevelse att det sistnämnda var värre. Det var svårt att stå ut med att tvingas vakna till det vidriga livet varenda jävla morgon…eller natt med för den delen. Avgrundsdjup ångest och kroppsfunktioner som slutat fungera. Och en känsla av att ingen förstår hur vidrigt det var.
Därför anser jag att det är viktigt att man tänker sig extremt noga för hur man bemöter en ångestdallrande lämnad. Goda råd om att se sin del i det läget är extremt okänsligt och något man bör hålla sig ifrån. Det är nog inte ens ovanligt att den egna skulden är oerhört levande mitt i ångesten och är det sista man behöver påminnas om. Det är inte där och då man varken kan eller ska behöva fundera åt det hållet, utan just i det behöver man sympati, förståelse, igenkänning och medkänsla. Jag skulle inte kalla det för ryggdunk, utan livsuppehållande åtgärd!
För mig är det så klart svårt att förstå hur tankarna går för någon som lämnar och alla de känslor som är inblandade, men jag har märkt att efter i alla fall ett par år in i min process så kändes det som att vissa frågor har kunnat möta upp tankarna hos en och annan lämnare. Kanske inte så konstigt egentligen, då man process-bearbetningsmässigt i tid troligen står närmare varandra några år efter skilsmässan. Så vissa frågor kan man mötas kring, men vissa perspektiv har man nog bara om man själv har varit där eller om man är en oerhört inkännande personlighetstyp.
Jag hade önskat att man här på forumet valde att vara lite mer rädd om de personer som har svår ångest! Det är svårt att balansera mellan råd och stöd. Säkert har även jag haft svårt att finna rätt ord, även om intentionen har varit att stödja och bygga upp.
8 gillningar
He he! Ja det kanske jag gör? Är väl för att jag är uppvuxen med Kalle Anka tidningar. Ha ha! Annars är väl inte tempus, meningsuppbyggnader och punkt på rätt ställe min grej. Jag kör så att det ryker och skriver det jag tänker. Ibland utan att tänka också! 
! Skriker gör jag aldrig nu för tiden. 
4 gillningar
Ok här va det debatt. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt, att stanna upp och känna in situationen en person befinner sig i och utforma sitt inlägg/budskap på rätt nivå. Spelar ingen roll att det är superbra information på en länk, om personen som är mottagaren inte är mottaglig iom att hen befinner sig i djup kris och/eller sorg.
Och jag angriper inte dig @Restenavlivet, jag reagerar ibland när jag tycker du inte tänker som ovan. Kan du ta in att folk befinner sig på olika nivåer och på olika platser i processen? Att folk har blivit utsatta för olika saker och olika former av kränkningar och övergrepp under sin separation? Tex jag gläder mig åt att du kunde behålla din gård och dina djur. Jag hade inte samma möjlighet och det gör ont - varje dag. Jag gläder mig åt att du hittade en man som passar dig bättre och har en bra relation till dit X. Jag skulle vilja ha samma, men det är svårt iom att mitt X valde att vara otrogen och lämna mig för vår kompis.
Det tar olika lång tid att processa och bearbeta saker, för mig har det gått tre år och jag är inte klar. Så omfattande är det för mig. Sveket och förlusten av den man älskar och sen förlusten av det liv man ville leva med familj, barn, gård och djur.
Det finns nyanser och skillnader - kan vi vara rädda om varandra och tänka oss för lite?
16 gillningar
Det har gått 3år här med och jag har inte kommit över allt än… och jag är fan inte bitter heller …
7 gillningar