Jag och min fru har varit lyckligt gifta i 10 år och har 3 barn.
För 8 månader sedan fick jag reda på att hon bedragit mig med en kollega under ett års tid.
Dom sågs och hade sex hos honom när jag trodde hon var på jobbet, på tjänsteresor och när jag var bortrest. Det skickades grova sexbilder och chattar fram och tillbaka. Jag tror dom hade sex 10-15 gånger under året, men dom hade konstant kontakt via Messenger. Jag har sett allt och det är ingen vacker syn - det är chattsex, bilder, och allt mellan himmel och jord.
Jag upptäckte det av en slump och när jag konfronterade henne fick hon panik, och bröt med honom direkt - hon bokade oss i parterapi där vi gått och det har känts bra. Killen fick sparken från arbetsplatsen då det visade sig att han dessutom skickat Dick Picks till andra kollegor. Han är en sexualförbrytare helt enkelt.
Jag älskar henne och vi har ett bra liv tillsammans.
MEN - det hon gjort äter upp mig!!
Jag kan inte sluta tänka på det hon gjort med en annan man. Att han groomat henne, och raggat upp henne, och all sex dom haft.
Jag har bra ekonomi, bra jobb, och vill leva ett kul liv! Jag orkar inte må dåligt.
Jag tycker ni ska gå i terapi, tillsammans och på varsitt håll.
Detta är naturligtvis ett symptom på något.
Självklart går det inte att komma över detta lättvindigt, men ni kan faktiskt komma vidare.
Sök här efter en tråd som jag tror heter ”fem år senare”.
Det går dock inte att komma vidare om ni tiger ihjäl detta eller kastar det i ansiktet på den andre stup i kvarten. Det kräver hårt arbete från er båda och ni måste vilja detta, båda två.
Varför var hon otrogen mot dig? Vad är hennes egen förklaring/undanflykter?
Fattade hon inte vad hon höll på med eller vad hon riskerade?
Det verkar rätt sjukt det hon gjort. Det var inte bara ett snedsteg på fyllan efter ett storbråk med dig. Hon höll igång det hela i ett helt år, i ett helt år har hon ljugit för dig och manipulerat dig.
Jag har alltid sagt att jag skulle förlåta ett snedsteg, men aldrig något ihållande under en längre tid.
Manipulationen och lögnerna det kräver av den som bedrar över en längre tid visar på, iallafall i mina ögon, en personlighet som är en aning störd. Jag skulle aldrig mer kunna lita på den personen.
Hon menar på att den här killen bearbetade henne och manipulerade henne att stanna kvar… MEN jag tänker också så, herregud man har en egen vilja och min fru är knappast en vekling. Hon kan vara benhård. Det är ju bara att be honom att fara åt helvete om hon hade velat.
Det var väl ingen som tvingade henne att gå till honom från första början? Herregud dessa människor som inte kan ta ansvar. Min fru gick bakom ryggen på mig, tror inte ens dom hann ha sex. Men det räcker för mig. 3-4 månader av smusslande och emotionell otrohet räcker, jag kommer aldrig lita på henne igen.
Fundera noga på hur ert framtida liv skulle ut med detta i bagaget…
Vi har haft det ganska bra sedan detta uppdagades. Vi pratar öppet, och bråkar inte.
Hon vet att jag tycker det är sjukt jobbigt och försöker stötta mig så mycket hon kan.
Hon menar att det hände för att hon var helt nedbruten:
hon mådde dåligt, var missnöjd med sig själv, och vår relation - plötsligt dyker det upp en snubbe som ger henne uppmärksamhet och bekräftelse.
Hon känner det som (no shit:) som hon levde ett dubbelliv och menade aldrig att lämna mig. Men hon hamnade i ett beroende, som hon själv formulerar det.
Hon är extremt ångerfull och hatar sig själv, och honom, för det som har hänt.
Allt detta tror jag på och har landat i. Men, allt som hänt gnager i mig och jag kan bli tokig när jag tänker på det.
Borde jag bara hämnas henne? Ligga runt själv?
Eller ska jag låta det ta tid och se hur jag känner om ett år?
Eller ska jag lämna henne och börja om? Vi har ju våra tre barn och kommer hur det än är alltid ha en relation.
Ingen vill vara en person som ”accepterar” otrohet. Det är bl a därför det är svårt att komma ut på andra sidan.
Jag tycker din fru åtminstone verkar ha förstått vad hon har gjort och skäms för det. Det är en bra början. Många börjar med ännu fler lögner, bortförklaringar och gärna även skuldbeläggning av sin partner. Detta ”misstag” måste ägas av din fru. Det är väldigt viktigt. Hon har haft val att göra, ingen tvingade henne.
Hon ville aldrig lämna dig eller skada er som familj, det låter helt galet förstås, eftersom det är så uppenbar att så sker, när man sviker. Men det var ju inte meningen att detta skulle uppdagas och dessa två ”världar” skulle aldrig mötas, den ena var nog knappt ”på riktigt” för henne. Det är väldigt sjukt att ha tänkt så, men ganska vanligt tror jag.
Jag tycker att ni ska ta hjälp, för det här går inte över av sig själv. Det kan t o m växa.
Jag tror det är bra, som jag skrev tidigare, att söka hjälp gemensamt, men även separat.
Då tror jag det kommer att klarna vad som är rätt för dig.
Hade det varit bara ni så är det mycket enklare att ta ett beslut, men med barn i bilden är det annorlunda tycker jag.
Hämnd tror jag inte på, men det kan ev hjälpa för stunden, men kanske göra er än mer trasiga…. Skulle du få ut något av det?
Jag är ledsen över det som har hänt dig och förstår att det äter upp dig.
Men dina frågor kan bara du svara på.
Det finns de som. Kan förlåta och gå vidare. Bara här på sidan kommer du kunna läsa massa historier där otrohet uppdagats men där relationen ändå har hållit ihop, trots all smärta. Men där framgår det också att det krävs mycket jobb och alla inte känner att tilliten någonsin blir densamma igen. Men för en del verkar det ändå fungera bra
Sen finns det också historier där otroheten varit en deal breaker och lett till uppbrott. Det är sällan lätta beslut från dem heller, men troligen känner dessa personer sig själva bra nog att veta att de aldrig kan känna samma kärlek och tillit igen.
Ville kategori du tillhör vet bara du.
Men jag tror att första steget oavsett är komplett transparens och ärlighet från och med nu. Att hon erkänner och visar sig “allt” är visserligen bra, men nästa steg för henne måste bli att sluta ursäkta sig.
Nej, hon blev inte manipulerad. Naturligtvis inte. Hon gjorde ett val att vara otrogen så och det valet får hon nu stå för.
Ja, precis så.
Säg den som inte får förslag eller uppmärksamhet utifrån ibland. Det händer många, troligen de flesta. Men det är bara att säga “nej tack”. Och om de envisas får man be dem fara åt helvete.
