Jag är 41 år och gift med en några år yngre man.
Tre barn, varav två gemensamma.
Jag har en dotter på 10 år sen tidigare.
Han har nu träffat en 13 år yngre tjej, de har tydligen pratat online flera år…
Han påstår att de aldrig träffats på riktigt, men det tror jag inte på. Det de skrivit tyder på att de träffats, även om jag inte vet säkert.
Hon vet om att han har fru och barn, men det är inget som stör henne (hennes egna ord)
Hon skriver i termer som “oss” och “vi” när hon skriver med min man.
Han har varit otrogen tidigare, med andra kvinnor, vilket gör att jag inte har särskilt mycket tillit för honom.
Dessutom vill han ha fler barn, men jag kan inte få fler barn pga komplikationer vid graviditet och förlossning med vårt senaste barn.
Hur som helst, vi ska skiljas, och jag känner mig helt förvirrad.
Mycket tankar. Hur kommer resten av mitt liv se ut?
Jag känner mig värdelös och förbrukad.
Är arbetslös, fet, ful och “gammal”
Hur ska jag kunna börja om på nytt?
Ibland känns det som att livet är slut, men jag har förhoppningsvis halva livet kvar att leva, och jag har små barn som kommer behöva mig länge till.
Tankarna om att man är värdelös och förbrukad brukar handla om att man kopplar sin självkänsla till andras åsikter och ageranden. Det vill säga, om din partner sviker dig känns det som att det beror på dig.
Det är lätt att fastna i tankar att om man själv hade varit bättre på något sätt (yngre, snyggare, smalare…) så skulle man inte ha blivit bortvald. Då skulle man ha levt lyckliga tillsammans!
Men som du innerst inne vet så handlar inte lyckliga relationer om ålder, vikt eller utseende. Det är helt andra faktorer som påverkar. I ditt fall har du en man som är notoriskt otrogen och det ligger utanför din möjlighet att påverka honom att bli annorlunda.
Men du kan däremot påverka resten av ditt liv. Du är den som har makten över din egen relation till dina barn, var ni ska bo efter skilsmässan och vad du ska satsa på i yrkesväg. Det är där du ska börja när du bygger upp ditt nya liv!
Jag tror du behöver göra upp en plan på något vis över vilka steg du ska ta. Gärna med korta mål, och kanske även långsiktiga. “Om ett år ser mitt liv ut så här. Om fem år ser det ut så här!”
Men du är redan en bit på väg, glöm inte det. 
Ta hjälp av vänner och professionellt samtalsstöd. Du behöver hitta din självkänsla och ditt självförtroende. Du har makten. Låt din ilska/ledsenhet bli en drivkraft. Visst måste du få bryta ihop och vara lamslagen ett tag och dippar kommer du att ha framöver men du måste hitta en väg framåt.
Du är inte ensam, häng här, läs om hur andra kommit vidare.
Jag förstår känslan. Jag hade också mycket självtvivel i samband med tidigare uppbrott.
@Trassel har en viktig poäng.
Hans val har faktiskt ingenting med dig att göra. Han kommer med all säkerhet även vara otrogen mot den nya kvinnan, eftersom han verkar ha en sådan personlighet. Och då spelar det ingen roll hur ung eller smal man kanske är.
Det känns alltid fruktansvärt i början. Men du har faktiskt ett helt liv kvar, precis som du säger, och det livet innebär förhoppningsvis ingen otrogen partner som gör dig illa
Tack för era svar!
Usch, allt känns så jobbigt nu.
Han är på dåligt humör och är sur nästan hela tiden.
Min dotter råkade göra sönder ett föremål som han ändå aldrig använder (det är hon som använder den, vill inte skriva ut specifikt vad det är för sak, då han kan identifiera mig här, men den kostar 100-150 kr)
Så nu har han varit sur hela kvällen pga det. Han var sur innan också, det var som att han letade efter en anledning till att få ut sin ilska.
Han var också irriterad för att hon klagade på huvudvärk. Hon hade inte druckit ordentligt i värmen säkert, sa han.
Det är mig han snäser åt, när hon lämnat rummet.