Saknar så att kunna prata fritt om allt som hänt… Min historia, den känns både lång och kort på samma gång.
När man har vänner och släkt som inget annat vill än att höra vad som hänt men jag på riktigt, inte vare sig vill eller kan , eller tror att jag har behov av att prata men samtidigt spricker av allt. Vart vänder man sig då…
Lycklig sedan 28 år. Gift med mitt livs största kärlek, på riktigt.
Vi hade allt, trodde jag. Vi reste, hade bra kommunikation och fantastiskt sex. . Vi har alltid fått höra att vi var det perfekta paret, och det var vi nog. Men någonting hände… jag har alltid vetat att sex var viktigt för min man, så även bekräftelse. Men när jag märkte att det började eskalera så pratade vi om det och han höll med och förstod, sa han. Allt blev lugnt och bra en tid, men han hade en annan agenda. Mannen som dyrkat marken jag går på, den sista som jag trodde skulle kunna göra mig illa. Mannen som en gång gjorde mig hel, har nu krossat mig i tusentals bitar, om och om igen.
Om jag bara kunde hata… Älskar honom, förstår att han är sjuk. Ett missbruk som vilket som helst. Han vet det själv nu men jag säger att det är försent. Han har skadat och förstört för mycket…
Hur mycket ska jag orka?
Mitt hjärta går sönder när jag nu sökt ny lägenhet och bestämt mig för att skilja mig från den jag älskar av hela min själ. Men jag måste rädda mig själv nu, vet bara inte hur. Hur gör man när man mot sin vilja blir tvungen att gå…
Med det menar jag att jag har inte valt detta, han har tvingat mig genom sina handlingar att ta det här beslutet.
Han älskar mig och är förtvivlad och ska nu söka hjälp.
Men jag vet inte, kommer alltid undra, och vara misstänksam och kommer ha svårt att tro på det han säger.
Tror inte just nu att det då kommer bli en bra framtid för någon…
Fy fan vad förvirrande, vet inte varken ut eller in…
Önskar att min kärlek dött, men den finns kvar…