Det känner jag igen, planerna att vi skulle bo i värmen som pensionärer, sparandet för att vi skulle kunna sluta jobba tidigt, men jag börjar “se ljuset i tunneln” se en hel del fördelar med att bo själv även fast jag aldrig kommer förlåta honom för sveket.
4 gillningar
Det låter exakt som mina känslor! Vi träffades 93 levt ihop 24 år! Jag älskade verkligen den mannen!
Det är konstigt hur en människa kan förändras. Den han är idag känner jag inte alls igen 
4 gillningar
Jag saknar vår passion, förälskelsen som varade i kanske femton år. Vet inte när den tog slut, vi har varit tillsammans i 20 år. 5 år sedan? 3? Jag var beredd att göra allt för honom men fattade inte hur och orkade väl inte riktigt heller. Helvete vad jag sörjer.
5 gillningar
Här sätter du ord på något. Saknaden av sigsjälv i ett liv som levdes. 
Hoppas du funnit delar av dig åter som kan återuppstå i annan form?
2 gillningar
Jag saknar fortfarande ungefär samma delar av mig själv som den jag var när allt var bra med honom. Framtidstron, tillförsikten, och glädjen. Inte alls så att jag saknar framtidstro, tillförsikt och glädje i nuet… men jag saknar den framtidstron, tillförsikten och glädjen.
Men den varianten av känslorna har jag inte längre, jag har andra modifierade och de är väldigt bra de med. Men de är inte detsamma.
Jag kommer aldrig mer att bli densamma person som jag var med honom… på både gott och ont.
Tack för vänlig respons och Glad Påsk 
4 gillningar
Åh… va fint skrivet. Jag känner precis detsamma. Skönt att få läsa detta å känna att jag inte är ensam. Tack❣️
2 gillningar
Jag vet inte riktigt vad jag saknar i förhållandet. I början var det känslan av att sitta själv på fredagar och vet att han titta på På spåret med någon annan. Jag klarade inte av att titta på det själv, kändes konstigt. Även de serier vi brukade se tillsammans.
Nu är det något bättre då jag iaf vv tittar på bla Bäst i test med barnen och försöker skapa nya rutiner med dom. Men den veckan jag inte har barnen känns det bara konstigt att titta själv.
Kan även sakna att berätta saker som hänt under dagen.
Men annars saknar jag inte förhållandet, jag ville ju att det skulle ta slut. Men omställningen känns ändå svår.
2 gillningar
Jag saknar INTE hnm . Jag levde med en främmande man . Saknar min familj . Mina barn inte får växa upp i ”kärnfamiljen ” , jag saknar våra resor, det vi gjorde tillsammans med våra familjer.
Jag har min stora släkt och familj kvar , men det är inte den samma , när man samlas och barnen inte är med . Den stora grejen !
Mannen jag levde med var en främling , en lögn, spel för galleriet… en stor besvikelse.
När jag tänker tillbaka på våra minnen är det bara en man , inte HAN , utan skugga som finns med i minnena .
Är det ngn som vet hur jag menar ? Eller blir det svammel ?
Jag förstår vad du menar, just nu känns exet som en främling och en besvikelse. Vi har gjort många resor och jag kan sakna dessa men jag saknar inte honom som person.
1 gillning
Hej ursäkta om jag lägger mig…är också där du är I samma ödet…Men i verkligheten är det vi som saknar oss själva…Vem vi är?.vad vi är bra på, och vad mer kan vi göra oss bättre för lyckas i annat framtid. Vi är bra på massor och det tar bara tid att hitt. Tack…
2 gillningar
Så sant, jag saknar mig själv, den personen jag egentligen är. Har tappat bort mig själv på vägen känner jag. Även om jag är glad att förhållandet är över så känner jag mig lost minst sagt, måste försöka hitta min plats i världen igen.
1 gillning
Har funderat så mycket på detta på sista tiden. Varför känner jag mig nere och inte fult lycklig trots att jag känner att det var rätt beslut att separera. Min bild av hur det skulle bli efter att han flyttade var att jag ska känna ett lugn och verkligen njuta av att vara fri från honom och få bo själv med barnen vv.
Jag inser nu att jag inte vågat vara mig själv med mitt ex då vi var så olika, han extremt social och jag en som behöver mycket egentid. Han som tar mycket plats och har stort bekräftelsebehov och jag tvärt om. På vägen tappade jag nog bort mig själv och måste åter hitta mig själv, vilket känns så svårt.
2 gillningar