Jag slinker in på denna sida då och då för han skriver ganska reko saker, vissa bra och andra sämre. Igår kväll fick denna mig att tänka till. Jag säger att jag sörjer vårt förhållande…men vad sörjer jag egentligen? Jag har aldrig sagt att han var mitt allt, att jag inte kan leva utan honom osv som det står i denna text, men det var ändå nyttigt för mig att inse att jag sörjer inte honom, inte heller vårt förhållande…Jag sörjer andra delar av “oss”, delar som lätt kan delas med andra människor.
Jag saknar den jag trodde han var…
Jag saknar mitt liv som jag tyckte väldigt mkt om.
Jag saknar att inte kunna dela sonens glädje o sorg med nån. Ingen annan bryr sig på samma sätt som en förlälder.
Jag saknar nån att dela alla minnen med - finns ingen annan som minns. Vi träffades -91…
Jag saknar kravlösheten man får i ett långt förhållande.
Den han visade sig vara saknar jag inte en sekund.
Men jag sörjer 25 år.
21 gillningar
Jag saknar vår gemensamma historia, våra minnen och jag saknar honom som han var i (början av) vår relation.
Jag saknar den gemensamma framtid som jag såg och hoppades på och jag saknar väldigt, väldigt, väääldigt stora delar av den som jag själv var i vår relation, när jag var med honom och han med mig.
Jag saknar tillförsikten jag hade och jag saknar framtidstron.
Jag saknar tilliten och jag saknar hopp och förtröstan.
Jag saknar sammanhanget och jag saknar tillhörigheten.
Kort sagt så saknar jag allt det som jag drömde om och hoppades på och som jag jobbade så hårt för för, hela tiden och jag saknar den obeskrivliga lycka jag i början av vår relation hela tiden kände med honom och som jag alltid och ständigt strävade och längtade efter.
Jag saknar han som var mitt allt… alltid och ständigt.
23 gillningar
️:heart:️:heart:️som @Lavve redan skrivit.
Men den största saknaden av henne är barnen.
Det kan ALDRIG någon annan få med mig igen.
Det var ju vi som var med under födseln och se hur de växer mm.
Saknaden över planerna man hade att bli gamla tillsammans.
Det andra kan man nog hitta med en annan, eller så trivs jag faktiskt bra själv nu för tiden. Men dessa saker kommer jag aldrig att kunna känna tillsammans med någon annan.
8 gillningar
Ja framtiden är något jag också saknar. Jag tänkte nog att när vi blev gamla, barnen vuxna, så skulle vi spendera stor del av vår tid på något varmt ställe, drickandes rödvin…den tanken saknar jag. Men, jag kan likväl skapa den framtiden med någon annan. Det känns bara inte så just i dagsläget.
Det gemensamma kring barnen ja, det är svårt att dela med någon annan.
3 gillningar
Är det så?
Jag själv har så väldigt svårt att se att jag skulle kunna skapa det jag drömde om med honom, med någon helt annan person vsh… men kanske är det ett feltänk från min sida?!
1 gillning
Jag saknar tryggheten jag trodde jag hade, att vara säker på att vad som än skulle hända så var det vi.
Saknar otvungenheten, avspändheten, tilliten till någon som jag var säker på aldrig skulle svika.
Skratten, mysiga stunder, planering av resor och framtid.
Men nu var det ju inte alltid så rosenrött…
Nu tänker jag hellre på vad jag inte saknar:
Att serva med mat, tvätt, praktiska saker som bilbesiktning och tandläkare.
Inte få träna när jag vill för det är onödigt att köpa träningskort.
Raseriutbrotten på datorn som inte gör som han vill.
Utbrotten på medarbetare som inte gör det heller.
Kommentarer om att jag borde gjort, sagt, agerat annorlunda.
Kritik när jag varit på dåligt humör, eller sur som det hette medan han gått vara hur grinig som helst och jag inte tordats fråga varför.
Kraven på att jag ska fixa allt jobbigt, betala räkningar, fixa hantverkare, klippa gräset, se till att allt är ordnat för hans jobbåtaganden… och få kritik när det inte är exakt som han vill ha det.
Nej tack, jag överlämnar allt det till den nya att tampas med, och väljer en egen framtid när jag gör det jag vill göra.
Jag ångrar inte våra 20 år tillsammans och var oerhört kär i honom men ser nu efteråt att jag gett avkall på mig själv väldigt mycket.
7 gillningar
men inte med mig då 
Gillar inte värme, eller rödvin.
kanske något vitt vin i sås är gott.
och whisky efter maten.
Men värme…har nu 13 grader inne när jag är själv.
Jag saknar honom. Det är inte den man jag kände som går omkring här, det är en förbittrad och föraktfull man som jag inte riktigt känner igen. Jag har skymtat det där tidigare men det brukade passera, nu har det stagnerat. Jag saknar den han var, varm, omtänksam, kärleksfull.
3 gillningar
Nej, jag ser att det egentligen inte är så…han är inte den jag delar det med, det är romantiseringen av det. Och att inse det är frigörande.
13 grader!! Näe @skildkille81, det blir inte du och jag på den varma stranden 
24 grader inne, det är min grej det (men för dyrt vintertid!
)
2 gillningar
Jag saknar det jag trodde skulle bli ! Att vi skulle ta hand om varanndra efter så många år tillsammans.Jag saknar det att ha någon att dela dessa minnen med efter många år tillsammans det att i framtiden få barnbarn som vi kunde ha hjälpt till med.Saknar det som mitt ex var från början i vår relation och hur det än blir så är det en förlust.Att inte ha någon att prata om barnen med även om dom nu är vuxna.
2 gillningar
Du har såklart rätt och det är ju inte så att jag är så blind att jag tror att allt var guld och gröna skogar.
Men “Sense and sensibility” hade svåra problem att gå hand i hand redan hos 1800-talets Jane Austen och det verkar inte direkt lättare idag. Förnuftet är odiskutabelt med på tåget och har varit nästan från allra första början, men känslan har tjurat ihop där långt inne och vägrar tydligen att ge upp kampen…
Loose loose såklart, som att gå en hopplös neverending boxningsmatch mot sig själv… springandes mellan de olika ringhörnorna för att lyckas få in en punch på sig själv från olika håll 
2 gillningar
Finns det verkligen rätt och fel i allt? Bara individens egna upplevelse. Allt vi kan göra är att skapa resonemang och kanske nya tankebanor. För det är som du säger, man går en boxningsmatch mot sig själv.
Nej det finns inte (ett enda) rätt eller fel på allting. På visst (kanske tom. på mycket beroende på var man tittar/letar) så finns det såklart det… men när det gäller oss människor och våra mänskliga beteenden så är det nog inte ens oftast (om ens alls?) som det bara finns ett enda rätt och ett enda fel.
Men “rätt” eller “fel” i de här sammanhangen som vi talar om här symboliserar väl på sin högsta höjd vad individen själv tror på (för stunden). Det är ju ingen odiskutabel vetenskap som vi talar om här.
Haha, är det sant? Jag har just glatt mig åt att jag kan ha jättevarmt i huset- ingen som gnäller och jag pröjsar själv. Skruvade just upp vattentrycket och ställde tempen på 23 grader.
4 gillningar
Jag saknar och hatar att inte kunna ge vår son en uppväxt med både mamma och pappa. Att han ända tills han flyttar hemifrån ska vara tvungen att bo i två hem.
Jag saknar att inte få bli gammal ihop. Jag var så säker på att han aldrig skulle lämna mej, att vi var paret som skulle bli gamla och gaggiga ihop. Nu blir det inte så.
6 gillningar
då hade jag ju fått gå naken hemma…hade nog inte ens hjälpt.
24 grader…hade nog stått naken framför frysen då
Det är inte så att jag sparar pengar på att det är kallt, mer att jag kände det skönt att slippa elda för ingen är arg att det är 13 grader. Men nu är det lagom här. 17 grader eftersom jag eldat.
Jag vet att jag blir dålig av för varmt. Så över 20 så sjunker min ork över att göra något.
1 gillning
Jag saknar inget ur mitt gamla förhållande.
Det var slut långt innan det tog slut.
Barnen är stora nog att välja själva. Jag har de goda minnena kvar, delar dem med mina barn.
Jag får välja själv i min ekonomi. Jag får bestämma själv om min gård. Jag har inte fått det jobbigare med något, bara enklare och roligare. Själva uppdelningen innan den var helt klar var lite jobbig, men det är klart nu.
Jo, kanske saknar jag en sak. Att vi inte ens kan prata som vänner. Han väljer att gräva en skyttegrav mellan som endast barnen får beträda båda sidor på.
2 gillningar