Hej Lisa och tack igen för ditt engagemang i min jobbiga situation. Och ja jag är ekonomiskt oberoende men studerar nu för att kunna jobba i framtiden då jag varit hemma i flera år som hemmafru. Jag tror att han skulle funka med mina vänner för han är otroligt social, trevlig och kul.
Jag har bestämt mig ena stunden för att stanna hos min man som jag ändå älskar men sen så svänger tankarna 180 grader å jag tänker att jag måste nog lämna för känslorna är så starka för den andre.
Jag får ta mig en riktig funderar runda till och utgå ifrån att jag inte har någon “på andra sidan” och tänka återigen om jag då verkligen skulle vilja lämna…
Du skrev att han är Nomadtypen och har/skall göra affärer med mc eller mctillbehör. I den branschen är man säkert ute på 30 till 50 ställen/marknader.
Jag har två bekanta som är på mässor och ligger ute 60 till 100 tillfällen.
.
Om ni blir ett par, tänk då att din barnfria kanske inte lirar med hans fria vecka.
Syster.
Jag ska vara rak.
Ränderna går inte ur.
Din ungdomskärlek verkar vets vilka knappar han ska trycka på för att få dig dansa efter hans pipa.
Han verkar vara en orolig själ som behöver omväxling och ombyte. Vet du varför hans senaste förhållande tog slut? Hur han behandlat sina partners? Har du det från oberoende källor eller är det från hästhandlarens egen mun?
Jag har som princip att har någon oavsett omständigheter dumpat mig en gång blir det inte en andra chans, i synnerhet inte om jag skulle vara i en stort sett fungerande relation. Jag vet vad jag har, hur vi fungerar men vet inte vad jag kommer att få och har någon utnyttjat och dumpat mig en gång kan det bli så igen. Lätt att falla in i gamla mönster vad man än säger och vill tro.
Är du säker på att du inte bara är en rebound? Blir han en trygg, pålitlig morfar/ farfar som bryr sig om och engagagerar sig i eventuella barnbarn? Det är inte bara han och du som ska klaffa.
Han hade chansen att få dig men spolade dig, utnyttjade dig. Istället hittade du en som gav dig ett hem, en familj, trygghet. Hur var det “snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor”? Nej, vi erbjuder vänskap, trygghet och lojalitet. Sedan när de fräcka, busiga grabbarna kommer och tar för sig står vi där med lång näsa.
Kanske din man lät dig hoppa över skaklarna för att du skulle gå uppleva det du saknar i ert äktenskap, det enda han inte kan ge dig. Nu är du beredd att byta bort allt det andra mot detta enda till en grabb som verkar vara ytterst ombytlig, som itnyttjat dig förr och kanske gör det igen som ett rebound - och ev som kassako för ett dyrt nöje.
“Så tag ett gott råd syster om du vill dig själv väl, skona ditt hjärta, var rädd om din själ, en sak är säker, en sak är sann - lita aldrig på en man!” Lyssna på den låten “Lita aldrig på en man”.
Att få uppleva och leva ut en förälskelse tänker jag är fantastiskt och något inte alla får tillfälle att göra under sitt liv. Hade jag varit du hade jag nog funderat på vad just jag vill uppleva innan jag dör. Svaret på det kanske inte alltid är det förnuftigaste, men kanske det man inte vill ångra. Däremot funderar jag en del på det du skrev kring att ge upp sitt liv. Det låter så självklart att det är du som ska anpassa dig efter ungdomsförälskelsens liv om du väljer honom. Är han lika beredd att ge upp sitt liv och leva det liv som kanske passar dig bättre? I svaret kanske du ser din framtid efter att passionen lagt sig.
Min före detta man gav upp ett helt okej äktenskap, där känslor för mig fanns kvar, för en tidigare outlevd förälskelse. Jag var förkrossad (och är många år senare fortfarande lite trasig), men jag tror det var nödvändigt för honom att få uppleva detta. Jag vet inte hur lycklig han är idag, men han är gift med samma kvinna och de verkar ha ett gott liv. Dock har han inte längre kvar mig som en trofast och lojal vän. Jag värderar tryggheten och den vänskapliga delen i ett förhållande högt, men innan jag dör så skulle jag idag utan att blinka välja att få vara med om att leva ut en förälskelse så kraftfull som du beskriver och som min före detta man upplevt. Men bara om partnern visar sig vara lika beredd att ge upp sitt som jag mitt…
Självklart har det betydelse. Under småbarnsåren hade svaren på vad jag inte vill ångra när jag ligger på dödsbädden varit att leva familjelivet och uppleva barnen på heltid. Men poängen med min tanke var att man ska ställa sig frågan själv i det skede man själv är i. Och att inte ge upp sitt liv om engagemanget från den man ger upp sitt liv för inte verkar vara lika stort…
Alltså det här låter ju som red alert av första graden, det första skulle iaf jag syna ordentligt i sömmarna.
I synnerhet efter det andra som jag markerat… som iof är väldigt diffust skrivet, men betyder det att du är ekonomiskt oberoende och inte behöver jobba en dag till i ditt liv utan kan leva som en nomad på eget kapital och av egen kraft (eller är det bodelningen du tänker ska ge dig de möjligheterna)… då skulle iaf jag syna den nyanlända globetrotter’n utan arbete väääääldigt ordentligt.
Låter mer och mer som rena bondfångeriet… skräddarsydda tatueringar som ursäkt, har ingenting och driver omkring, sagt upp sig eller nåt och ägnar tiden åt att resa runt (hur betalar han det med “ingenting”), ägnar sig åt planer på MC-gruppresor i världen osv.
Ibland tänker jag så här - jag kan hitta en knuta i mitt ena bröst imorgon och vara död om 4 månader.
Din ungdomskärlek verkar tänka åt det hållet.
Din ungdomskärlek är inte samma människa som han var när ni var barn. Han har levt många liv, missbrukat, blivit ren genom hårt arbete med sig själv, det har säkerligen inte varit lätt för honom. Han har nu varit ren i 10 år. Han har jobbat och har långa förhållanden bakom sig. I mina ögon framstår han som en “tung” människa med en hel del insikter. Han har säkerligen bearbetat sin destruktiva barndom för att komma åt sitt missbruk då det nästan alltid finns trauma/n bakom missbruk. Det är mer än man kan säga om många andra som bara kör på.
Det här med att han sagt upp sig och vill satsa på nåt eget har säkerligen att göra med hans resa och insikter. Han är kanske inte rädd för att förlora allt då han antagligen gjort det tidigare och kanske mer än en gång. Att knarka trygghet är kanske inte hans idé om livet längre.
Och vill han bara åt dina pengar så kommer du märka det och kan dra i handbromsen.
Men helt ärligt, hur tråkigt låter det inte: “jag var inte attraherad av min salig man, men han var snäll och hjälpsam” Kan du inte köpa en hund istället?
Som någon skrev tidigare, det är få förunnat att få uppleva genomgripande kärlek.
Men samtidigt förstår jag ditt dilemma, det kommer såra andra människor om du väljer din ungdomskärlek. Jag hade också överanalyserat sönder gällande situation, men nuförtiden när jag överanalyserar in absurdum hör jag min kurators röst som säger åt mig att leva mindre i huvudet och mer i kroppen.
Jag tror den första frågan du behöver begrunda, som alla andra frågor och svar sedan kommer att härledas från är följande: Hur skulle du känna och reagera om situationen var den omvända. Om din man träffade sin ungdomskärlek, hade en otrohetsaffär och sedan berättade för dig att du var fantastiskt på alla sätt men lite för ful för honom? När du begrundat det och landat i en tanke som känns hållbar så ska du sedan låta ditt samvete vägleda dig.
“är han den RÄTTE?” => Alltså, mitt svar, eftersom du frågar alla här är: Du kommer aldrig träffa den rätte för dig. Främst för att det alltid kommer finnas någon som är snyggare och yngre som är beredd att utnyttja din svaghet men kanske också för att du åtrår sådant som aldrig kommer göra dig lycklig.
Det tror jag personligen a l d r i g ens kommer på fråga för nomaden att “tvingas ge upp”, skulle jag gissa är det där något som får räknas som så basic och grundläggande att det tillhör personligheten och den går inte att ge upp.
Det går väl att göra avkall på under perioder, men sådant som tillhör mer grundläggande personlighetsdrag ligger antagligen där under ytan och pockar på oavsett vad man i stunden tror sig kunna “offra” för en crush.
Men det som är väldigt intressant är hur starkt sådana där romantiserade och idealiserade drömbilder stannar kvar inom oss alla mer eller mindre långt upp i medelåldern och även därefter. Många av oss som svarar plockar ju lätt fram den och blickar med rosa glasögon på hur coolt och livsbejakande det skulle vara att bli så fri som fågeln och därtill med en tonårsförälskelse som i ett ögonblick flyttar oss trettio eller mer år bakåt i tiden/livet där vi direkt kan förnimma sekundsnabba glimtar av den eufori som det innebar… då.
Vi vet från TS att “nomaden” (som du kallar honom) har långa förhållanden bakom sig och att han alltid “skött sitt jobb”.
Nu har han sagt upp sig för att satsa på att starta eget.
Menar du då att han är “egocentrisk”, frihetstörstande och en “nomad”?
Faktiskt så säger en hel del människor upp sig hela tiden för att tex flytta ut på landet och livnära sig på andra sätt än 7-4 jobb. Vissa har väldigt genomtänkta planer, andra mindre genomtänkta planer. Är det detta som du anser är ett egocentriskt beteende?
Jag läste om en ung kille som tjänade multum på Wall Street i USA tills han en dag sa upp sig, tog deltidsjobb på sin lokala livsmedelsbutik och flyttade till en mycket mindre lägenhet. Han sa att det ökade hans livskvalité oerhört mycket. Han reste mer, hade tid över till annat än jobb osv.
Människor förändras.
Det här med att anordna mc-resor är inget konstigt, det finns många aktörer som gör det. Då är det nog mer “nomad”-liv att jobba som tex flygvärdinna.
TS kommer inte behöva dra runt över hela världen med små barn i släptåg. Hennes barn är stora/vuxna och om hon önskar kan hon sitta hemma, jobba med vad hon vill och dricka sitt kaffe i lugn och ro
Genom att åter berätta för din man om din pågående förälskelse anser jag att du ger honom en gåva, trots att det vid första anblicken kan verka såra honom oerhört. Men jag tänker att om du berättar så skänker du även makt till din man, du ger också honom en möjlighet att tänka över ert äktenskap och om han vill leva med dig. I dagens läge fattar han sina beslut på “falska” grunder, eftersom det bara är du som har hela sanningen. Han kan också börja missförstå saker i ert äktenskap utifrån den “sanning” han själv tror han har.
Jag kan bara relatera till min egen historia, men just att bli fråntagen valet utifrån rätt grunder gjorde mig oerhört trasig. När jag väl fick sanningen var det jag som vågade göra valet att lämna, även om valet var att välja mellan pest eller kolera.
Någon frågade om du har barn och det påverkar naturligtvis mycket, då tänker jag att ens ego måste stå tillbaka lite mer. Men jag fick uppfattningen att du/ni endast har vuxna barn. Där är jag av uppfattningen att de naturligtvis får dela sorgen vid ett uppbrott, men att de inte ska bestämma hur man väljer att leva sitt liv.
Nomad var exakt som TS beskrev att leva livet som han gör och egocentrisk var ett begreppp som @Stillstanding använde och som jag gav min respons på… om vi nu ska vara korrekta
Personligen ser jag ett antal varningslampor i beskrivningen av både “nomaden” och även TS egna reaktioner, men de ser hon även själv… som jag förstår av hennes egna reflektioner i tråden.
Så att kasta loss och segla iväg into the sunset kan mycket väl bli livets bästa beslut, eller så inte alls. Min tanke är mest att den typen av livsavgörande beslut som involverar en hel familj kanske inte bör grunda sig på det som de flesta av oss, både du och även jag, spontant kan känna en stunds fascinerande, fantastisk men ändå lite romantiserad lockelse till.
Men det är ju bara mitt sätt att se på saken och även om man kan framställa motsatsen till att “sail into the sunset” som ngn sorts oförmåga till annat än att bara sitta på kammaren och dricka sitt kaffe i lugn och ro, så behöver ju inte ett fullödigt människoliv bestå enbart av någon av dessa två ytterlighets-motpoler
Tja.
Hur många “långa” förhållanden har han haft?
Hur många ex har han i sitt liv?
“ett ännu mer hälsosammare förhållande…” hur “hälsosamma” var de förra?
Inser han allt arbete och alla kostnader som hans planerade sysselsättning medför? Hur gammal är han? Hur mycket orkar han? Hur mycket känner han till om administration, redovisning, bokföring m m? Klarar han språket dit han tänker sig? Har han ekonomi så han klarar sig medan han bygger upp verksamheten?
Är han en eftertänksam typ eller är han mer impulsiv? Åtrå, förälskelse, passion är något annat än kärlek.
Min sista flamma sade åt mig att jag var tvungen att ta hand om mig. Varenda gång lovade jag. Varenda gång föll jag in i samma, osunda mönster.
I eftertankens kranka blekhet kan drömmen som man försöker förverkliga snabbt utveckla sig till en mardröm som man önskar sig att man aldrig gett sig in i. Vissa drömmar mår bäst av att förbli drömmar.
Jag är nog väldigt naiv, jag trodde de flesta gifte sig av denna anledning
Fast vad innebär det egentligen? Är inte det att agera intuitivt? Utan att tänka/analysera så mycket? Och vad är då det i det här fallet? Inte nödvändigtvis att agera på en fling, eller?
Vad har han att ge upp? Inget låter det som? Vilket liv har du utan din man? Du håller på att utbilda dig och har varit hemmafru. Dock ekonomiskt oberoende. Din förmögenhet, din mans? Er?
Hur ser du praktiskt på er ev framtid? Har ni samma tankar och drömmar om framtiden. Om ni ska leva tillsammans behöver han jobba mycket för att hålla jämna steg med din ekonomi?
Eller hur tänker ni där…? Obalans i ekonomiska förutsättningar är inte en framgångsfaktor.
Jag har själv gjort drastiska val i livet (förmodligen överraskade det ingen, för det ligger i min natur) men det är något i det du beskriver som skaver. Att det inte stämmer med dig som person, då funderar jag på om det verkligen är rätt för dig. Det är väl därför du funderar så mycket? Och aldrig skulle överväga att skilja dig om han inte dykt upp? Jag har inte tänkt så mycket, mer som skrevs ovan, agerat så för mig var det inga svåra eller stora val, det var så givet, andra har sagt, ”jag skulle aldrig….”
Du måste återkomma o berätta hur det gick!
EDIT: jag funderar lite på den där tatueringen, för det låter så konstigt.
Ni är inte ett officiellt par antar jag? Men han tatuerar sig med något skräddarsytt med din bokstav…. Skulle detta vara ett bevis på kärlek och dedikation? Du verkar se det så, jag tänker mer vilken typ av person gör så när ni inte ens är tillsammans? Vad säger det? Jag tycker mest det låter…. Konstigt.
Nämen jag håller med. Jag vaknade på en annan sida idag.
Antagligen är den här ungdomskärleken en sol och vårare som kartlagt hennes liv via sociala medier och liknande. Han vet att hon har pengar och har en svaghet för honom. Han “dyker” lägligt upp när han sagt upp sig och ska starta företag. (om det nu verkligen är hans planer). Han kärleksbombar henne och till och med tatuerar sig, krystat så det stinker om det. Han var pundare i många år så han är streetsmart och van att manipulera för att komma undan och få det han vill ha.
Till TS: ge inte den här mannen några pengar. Om ni någonsin kommer så långt att ni ska gifta er så ta av de tjocka rosa glasögonen 1-2 timmar och skriv ett gediget äktenskapsförord. Du kan även testa honom genom att säga att du inte tar med dig några pengar från skilsmässan från din nuvarande man utan ger allt till äkta mannen och dina barn. Stå då ansikte mot ansikte med din ungdomskärlek när du säger detta och iaktta hans kroppsspråk och ansiktsuttryck.
Det är verkligen så att om något låter för bra för att vara sant så är det oftast inte sant.
Kolla även upp hur narcissister och psykopater fungerar. Det kan hända att han som barn utvecklade starka narcissistiska drag för att överleva sin våldsamma och destruktiva barndom.
Med det sagt så låter din nuvarande inställning till din man fortfarande förfärligt tråkig
