Jag och min ex fru har 6 barn totalt 3 är hennes sen tidigare, vi har haft problem med otrohet från hennes sida och aldrig riktigt jobbat på det. Vi har varit tillsammans 9 år gifta 5år, men denna gång var det inte bara bilder utan känslor var inblandade och det var jobbigt som fan för mig. Min svartsjuka har varit dålig ja, men kanske lite rättfärdig för under 9 år har hon flörtat med andra skickat bilder till andra men aldrig varit fysisk.
Efter otrohet sades bara vi lägger det bakom oss, ingen riktig Diskussion efter heller, när hon inte jobbade eller jag hade vi det som bäst för då kämpade vi för varandra men så fort hon fick jobb blev det massa chatter med jobbar kompisar ect och det är ju ok så länge det inte går över till flörtande och naken bilder vilket det nästan alltid gjorde.
Men denna separation gjorde vi båda mycket fel i och jag tycker det nödvändigt vis inte är över. Vi försökte men hon hade känslor för kille1 fortfarande och jag skulle ge henne tid vilket jag var urusel på. Efter jag hon började umgås med kille2 för att se om hon kunde sakna mig och känna efter fick hon känslor för kille2 det var 2 månader jag kämpade för oss, det var sex, kramar, pussar och allt imellan, jag konfronterade kille2 om detta och frågade om jag ska flytta så ni kan försöka han sa nej och jag bad han backa då så vi kunde testa, och då bröt allt ut, jag måste dock vara ärlig att under tiden vi försökte hitta tillbaka och hon umgicks med kille2 var jag svartsjuk på kille2 och försökte filma i lägenheten om hon skickade bilder till kille2. Jag smög runt och spionerade också och blev på kommen vilket ledde till en massa bråk igen, men efter konfrontationen vart det slut, hon sa under dessa 2 månader att hon inte vet, att ibland känns det bra ibland dåligt, så hon höll mig på kroken i 2 månader känns det som. Jag vill ju vi går i parterapi även om hon säger aldrig mer och glöm det och blockerat mig på sociala medier. Jag tror på oss. Vad tror ni? Hon är mitt livs kärlek alltid varit det med.
Ursäkta, men varför har du varit tillsammans med någon som beter sig så här?
Alla kan (även om jag har svårt att acceptera det) göra misstag, t o m misstag som går emot ens egna värderingar. Men att konstant flörta med andra? Det är självplågeri att du fortsätter att tråna efter henne. Det finns inga förmildrande omständigheter när man gör om samma sak gång på gång och verkar ha andra killar …. Och hon VILL dessutom inte……
Fool me once, shame on you
Fool me twice, shame on me
Gå i terapi, du har förmodligen en traumabindning och är värd så mycket mer.
Förlåt för hårda ord.
Du är medberoende och går igång på att bli sedd av den som du bestämt är den enda som räknas. Tro mig, jag vet, jag var likadan.
Distans och terapi och inse att du varit förälskad i att vinna den fina relationen du byggt upp i ditt huvud istället för verklighetens acceptans att hon nog aldrig älskat dig så mycket att hon var villig att jobba på sitt behov av bekräftelse.
Rätt osmakligt att skicka nakenbilder till sin kollega. Oavsett relationsstatus.
Du behöver distans och landa i hur offentligt felbehandlad du blivit.
Jag skulle råda dig att lägga benen på ryggen! Det finns bättre kvinnor där ute som beter sig ljusår bättre. Noll respekt till dig och noll självrespekt gentemot henne själv.
Hon verkar vara en återkommande affärssökande-junkie. Låt henne få fortsätta med det på egen hand utan att du är inblandad. Var rädd om dig för din skull och era barns skull.
Det är tufft att bryta upp men i detta fall så har jag svårt att tro att hon kommer att förändras. Och skulle hon göra det, kan du lita på henne med erat baggage?
Broder.
Det krävs två för att hitta tillbaka till varandra.
Lättfånget - lätt förgånget.
Är hon möjligen en sådan som har svårt att hålla sig till en i taget?
Utifrån din beskrivning på hennes och ditt agerande och behov betivivlar jag storligen att du har någon som helst ingång till henne att hitta tillbaka.
Hon verkar vara och vill vara flirtig med andra, du vill ha en som inte är det. Hon kommer inte att ändra karaktär, du mår dåligt av ett sådant agerande så jag ser inte hur ni skulle kunna hitta tillbaka till varandra.
Herre du milde, ni har verkligen hunnit med att skaffa många barn
Jag tror iaf att det är kört för er som par i nuet… och för din skull så tror jag att du vore betjänt av ett samtalsstöd med psykodynamisk inriktning för att bearbeta det du varit med om/genomlevt så att du så småningom kan komma ut på andra sidan som en ny människa.
För att kunna se vad som är faktiskt är bra för DIG och dina redan existerande barn, så var rädd om de barn du har och skaffa inte otänkt ännu fler, eller helst inte några fler alls
