Jag och min make har varit gifta i 7 år och har 2 små barn tillsammans och i det stora hela så har vi det väldigt bra, och vi älskar verkligen varandra.
Han har dock haft en del personliga problem, han fastnar lätt u beroenden och släpper inte in mig. På senaste har jag kommit på honom att han inte är helt ärlig mot mig. Han har ljugit kring dåliga saker han gjort tidigare och lovade på allt att där inte fanns mer han dolde och att alltid vara ärlig och inte undanhålla mer.
Dagen efter kom jag på att han hade tagit flera lån som jag inte visste om. Jag ifrågasatte honom och han nekade - tills jag la fram bevis… dels att han tagit lån utan min vetskap, men att han ljög för mig efter att lovat vara ärlig gjorde mest ont… han har fruktansvärd ånger…
Är såklart bara jag som vet vilka beslut jag ska ta härnäst, men vill gärna ha lite synpunkter, kanske någon har liknande erfarenhet. Just nu är tilliten i botten… gäller ju att jag verkligen lyckas få tillbaka tilliten och att han verkligen kan ändra sig. Finns det hopp eller är det svårt att bygga vidare när tilliten blivit sviken gång på gång?
Välkommen till forumet.
Dessa lögner… de förstör så mycket. Vad du tål och vad du behöver för att bygga upp tilliten igen vet bara du. Jag kan slå ett slag för familjerådgivning, det är ett bra sätt att föra ett samtal som blir modererat dvs båda får prata lika mycket, det ser terapeuten till.
Om ni båda vill går det att komma vidare, genom svek. Men ni behöver hjälp. Det är så lätt att fastna i gamla mönster, stänga öronen och göra som vanligt. Sök proffshjälp tillsammans, är mitt tips. Famljerådgivning kan vara dyrt men om en av er är medlemmar i Svenska kyrkan är deras verksamhet lite subentionerat. Jag och X har betalat 400 kronor per gång (jag är församlingsmedlem).
Vänta inte, ta tag i det nu!
Låter som han är spelberoende eller har någon form av drogproblem rent spontant. Får ursäkta mina vilda gissningar och jag hoppas jag har fel.
Det där beteendet skulle verkligen ge mig kalla fötter. Någon som gör så kan mycket väl i värsta fall ta lån i ditt namn dessutom utan att du känner till det.
Gå o prata med någon och gärna med honom med. Men här får du nog inte ha för mycket tålamod. Ett för bra tålamod här kan försätta er båda i personlig konkurs och det kan ta åratal innan man kommer upp ur skiten igen. Jag har hört om liknande grejer via en bekant så jag blir riktigt rädd när jag hör detta
Håller med tidigare inlägg, hans beteende ger verkligen urdåliga vibbar. Han har inga problem med att ljuga och har en solklar beroendeproblematik.
Jag skulle, krasst kanske, säga att du med all sannolikhet inte kan lite på honom öht. Iaf inte så länge som han inte själv inser sina problem och aktivt gör något åt dem och kanske inte därefter heller för det finns ingen garanti för att han lyckas men det är ju iaf första förutsättningen att han VILL och försöker SJÄLV och av egen fri vilja.
Så länge han saknar självinsikt och egen vilja att förändras så kan du glömma alla förändringar, iaf de som är till det bättre… dvs. varaktiga över tid och inte bara en temporär kalibrering i akt och mening att förhala och köpa sig tid. Du kan INTE förändra honom, oavsett hur du försöker och inte ens om du till slut lyckas slå knut på dig själv. Honom slår du inte knut på, inte förrän han är villig och medverkar och gör det själv.
Jag har lämnat pga porrmissbruk. Min exman var väldigt villig till allt så han gick i terapi, vi gick i special terapi via RFSL, han blockade alla sidor osv. Problemet var inte viljan utan att han inte klarade av att leva utan återfall. Vid stora händelser (jag blev gravid) eller svåra perioder (småbarn/jobbstress) klarade han inte leva utan att trilla in i beroendet igen.
Jag valde att lämna mitt i småbarnskaos och det var mkt tufft. Men att vänta tills barnen blivit äldre var inget alternativ.
Terapi och att jobba med beroendet är det enda som hjälper, glöm inte att du också behöver stöd!
Men det är svårt… känns som han är en ny människa, vet har har sina problem men trodde aldrig han skulle dölja såhär mycket. Vi har kommit till insikten att han vill ställa allt till rätta men vet inte om han kommer kunna vara ärlig och göra rätt… vi har därför halvt ”gjort slut” men planerar att bo tillsammans och inte ta ut skilsmässa i första hand… han är pappaledig så är inte så lätt att bara flytta isär rent praktiskt… vi får se hur detta går. Vill verkligen vi ska kunna fortsätta vårat äktenskap men kan inte leva med honom när han gör såhär gång på gång …
Du har sååå rätt… han har lovat förändring men det har han gjort tidigare… nu har jag sagt till honom att verkligen fundera. Jag vet att han VILL va med mig och förändra och kämpa med sina problem, men vad honom känna efter om han tror att jag faktiskt kan. För jag orkar inte mer av detta!! Vi ska vi bo tillsammans men ha en ”paus”… ska bli intressant vi älskar ju varandra men känner inte igen min make när han gör såhär
Tack för du delar med dig! Jag vill ju gärna tro på min make… men han inser själv att han kanske inte klarar av det och kanske sårar mig igen - vilket är en stor insikt för att vara han!
Men steget att faktiskt ge upp helt känns stort, men att leva i ovisshet och att jag inte kan lita på honom är egentligen inte bättre, blir tufft vad som än händer.
Jag tycker absolut att ni ska ge familjeterapi en chans.
Vi gick dit för att försöka att “hitta tillbaka” efter mitt X otrohet. Det har varit jättebra och har framförallt gett upprättelse för mig, jag har fått stöd i allt med X beteende som jag försökt lyfta till diskussion genom åren. Inser nu efteråt att det är enda gången som X på alla år som X tvingats lyssna på och diskutera mindre behagliga sanningar om sig själv.
Tyvärr blir det skilsmässa ändå. Om mitt X varit en normalt funtad människa hade det nog inte blivit det, jag har för tillfället all anledning att fundera över hans psykiska status. Men det är en annan historia, som du kan läsa i min egen tråd Han var otrogen och jag anade inget
vi älskar ju varandra men känner inte igen min make när han gör såhär