Mina tips: det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra.
Det jag menar med det är att du kan och bör separera dig emotionellt från henne då detta antagligen gör det lättare att gå vidare men det betyder ju inte att man inte kommer att ha kontakt och därav en typ av relation, men det blir ju en ny typ av relation och med barn i bilden är det ju nödvändigt att denna är bra.
Däremot så är det, för mig åtminstone, en omöjlighet att ha samma djupa vänskap som innan, detta trots att kärlekskänslorna var helt borta. Men det är säkert olika. För många är det nödvändigt att initialt separera den vänskapen men att den på lång sikt kan byggas upp igen-om än under andra former. Det viktiga är att göra det som är bäst för dig(och barnen) just nu-vilket inte alltid är det man vill eller känner att man inte klarar av att vara utan-utan vad som fungerar långsiktigt.
Om du känner att du inte klarar av en vänskap då ditt ex träffar andra så ska du inte ha den typen av vänskap då du får höra om detta. Det är inte att vara ego, om något är det ego att tro att den man bryter upp med skulle orka det. Sedan så är det ju förstås en sorg i sig att den vänskapen ändras, men ibland är det nödvändigt, för att kunna gå vidare och öppna upp för något nytt. Min erfarenhet av många människor är att det är just stadiet av acceptans som är viktigt att först och främst nå.
Må väl.