Träffa nya

Hej jag är helt ny här inne, min fru släppte bomben ungefär för en månad sen. helt oförbered först förstod jag ingenting det börjar ta sig lite sakta nu. Jag älskar henne men hon kan inte se nån framtid tillsammans, vi har två barn 9 och 11 år gamla. vi får inte tag i nåt bra boende än på ungefär 6-12 månader så vi ska bo veckovis
i en etta och den som har barnen får bo i huset. Hon lovar att hon inte har hitta på nån ny man eller varit otrogen eller är redo att börja dejta, hon är väldigt mån om att vi måste vara vänner. och jag älskar henne fortfarande vi har varit tillsammans över 20 år gifta 12 år och jag vill att vi ska prova igen efter ett tag ifrån varandra. Nu till mitt problem jag har fasnat helt vid att träffa nya, att hon ska träffa nån ny man känns bara fel det skulle betyda slutet för vårat förhållande (hon säger att jag ska lita på henne att hon inte skulle göra nåt för att såra mig mera) men vad betyder det. så länge jag inte vet nåt är det ok? jag vet inte vad jag känner tror det är nån sorts tidspanik och svartsjuka. Jag står bara kvar och stampar vid det här hindret och kommer inte vidare. jag vet inte ens om jag orkar vara henns vän längre jag kan inte bara stå brevid och titta på om hon skaffar en ny man jag vill inte och behöver inte det. men samtidigt tappar jag så mycket kontakt med henne om vi inte är vänner det känns som jag förstör framtiden totalt om jag bryter med henne. Är det nån som har nåt tips hur jag kommer vidare ska jag bara bryta helt förklara att jag inte orkar vara hennes vän och förklara att hon får gå vidare utan mig. jag vill verkligen komma över det här hindret vill inte stå kvar här och stampa bara

Jag har ju bara erfarenhet av en enda skilsmässa och det är min egen, som inte initierades av mig. Men jag hade aldrig klarat en boendelösning där jag fortfarande tvingas se min exman i ett gemensamt hem (där man dock inte bor samtidigt), hans saker, lukt etc… det får jag ändå ge min exman credd för, att han drog plåstret direkt och inte ens ville diskutera en sådan lösning, som i mitt huvud hade känts bäst - men för att jag inte VILLE släppa taget. Jag bor idag i vårt gamla hus, och han i ett annat - och en bit ifrån varandra så att jag inte behöver stöta på honom om jag går en promenad eller så.

Jag ska inte ljuga - det har varit ett tufft år i djup sorg, men detta att han försvann ur min åsyn och min kärlek inte triggades av hans lukt, saker etc hjälpte mig att fatta att det är slut. S l u t. Jag är inte alls färdigsörjd, men det går lättare att bygga upp sitt nya liv om man inte har en fot kvar i sitt gamla, tror jag. Sen är nog alla situationer olika - men för mig som inte alls ville skilja mig så var detta det bästa för att komma vidare. Jag har inte klarat av några gemensamma utflykter eller så heller, det gör alldeles för ont och bara påminner om allt som kunde varit.

2 gillningar

Det räcker med att läsa dina första meningarna i inlägget, så blir det första jag tänker på att hon träffat nån annan…

Tyvärr är det alltför vanligt att det är en tredje part inblandad som gjort att känslorna plötsligt inte finns där längre. Ställ in dig på det, oavsett vad hon säger är mitt råd…

Vill inte göra dig ledsen. Men av egen och dom flestas erfarenheter här inne tror jag att det finns en tredje part… exet blånekade totalt och var förbannad när jag ställde frågor om just det … hon ville hitta sig själv… magkänslan sa något annat och sanningen tog jag reda på… och visst fanns det en annan… tror det för henne bara var en språngbräda ut då hon sa att det var helt oseriöst och bara en flört… men jag har brutit all vänskap och kontakt då det förstörde allt… jag förlorade min bästa vän där och då… nu behöver det inte vara så i ditt fall men jag själv får ont i magen då jag känner igen mig i dig…

3 gillningar

Jag fixar inte heller att vara i närheten av mitt ex. Vill inte springa på honom i affären. Han tycker jag är löjlig… med andra ord har han ingen aning om hur det känns i mig att se/träffa honom. Jag undviker honom till 100%. Pratar inte ens med honom trots att vi har barn. Mail funkar bra

1 gillning

Hej och välkommen!
Tyvärr instämmer jag med några av föregående skribenter och levererar också en obehaglig gissning nedan.

Mitt råd till dig är att satsa allt på dig själv nu. Prioritera dig och ditt eget liv först. Därefter barnen.
För att kunna stötta barnen i deras uppväxt behöver du själv vara en fungerande person och du behöver ha en riktning framåt. Barnen kan ge dig glädje och livslust kanske, men dom kan inte stötta dig i din svåra situation och det ska dom inte heller.

Om du bestämmer dig för att ta reda på mer råder jag dig att inte konfrontera frun nu utan förbered dig väl först och konfrontera sedan.
Konkreta tips hur du kan gå tillväga (om du vill veta vad som egentligen händer bakom din rygg) kan du få här på detta forum t.ex. och här i din egen tråd.

Här kommer min gissning (nedan) och jag önskar självklart att jag har fel:
Jag gissar att din fru är drygt 41 år gammal och har, om du är helt ärlig mot dig själv, succesivt i små steg ändrat sin attityd mot dig under de senaste två-tre åren (eller så var hon 41 när ändringarna började).
Jag gissar vidare att när hon släppte bomben var du helt oförberedd och blev som bedövad. En blixt från en klar himmel. Obegripligt. Ologiskt. Overkligt.

Men om du tänker tillbaka på hur du själv har mått under det senaste året/åren så har du väl ändå haft en liten oro, en outtalad rädsla för just detta, som bara funnits där?
Inget uttalat, inga ord, bara att du periodvis känt efter och konstaterat hur omöjligt det skulle vara för just din fru att gå bakom ryggen på dig. Som ett sorts rationaliserande av att inte vilja märka vad som är på gång att ändå hända.

I perioder har du glömt känslan och sedan har den gjort sig påmind igen. Nästan så att du har funderat på om du lider av svartsjuka eller något värre.
Kanske en obehagskänsla som dyker upp vid en viss tidpunkt, på en plats, eller i situationer hemma. Helt omotiverat men den har ändå funnits där.

Du har snuddat vid tanken på hur svårt det skulle vara för dig att gå vidare utan henne - om det ändå, orimligt som det är, skulle hända någon gång i en avlägsen framtid.
För du skulle varken vilja eller kunna träffa någon annan än just henne.

Du har tänkt att “hon är inte sån, hon skulle aldrig göra det, för vi älskar ju varandra”.
Du har slagit bort tanken innan den ens uppstått eftersom ni verkligen känner varandra utan och innan.

Nu, när du inte får vara med henne, vill du att hon åtminstone inte ska vara med någon annan man, du vill inte att det där som du fruktar ska hända. Du hoppas att du fortfarande kan påverka. Hoppas att det inte har hänt redan.
Du förhandlar med verkligheten.

En del av dig känner att det är kört, en annan del försöker fortsätta livet som vanligt, och ytterligare en del av dig försöker åter bli den som hon en gång föll för.
Du känner också att du behöver fylla tomrummet efter henne med något, någon, som kan få dig lugn igen.

Det som avslöjar din fru som lögnare är att hon i denna situation uttalar just att du ska lita på henne.
Man litar inte på en person för att denne begär det, utan istället för att personen visar i sina handlingar att det är lönt att lita på personen.
Om du nu, som hon begär, skulle intala dig att hon är att lita på - ja då gör du henne till sitt eget sanningsvittne. Ett kardinalfel enligt mig. En björntjänst till dig själv.

Om du vill konfrontera henne och få reda på mer så be om tips här i tråden. Ge henne inte möjlighet att sopa igen spåren genom att visa misstänksamhet innan du är redo att gå hela vägen.

Men framförallt ska du ta vara på dig själv och göra det som du vet är bra för just dig och ingen annan.
Arrangemanget med boendet kanske är av nöden tvunget men låter som precis motsatsen mot att satsa på dig själv.

Frågar du mig så är du värd bättre, värd att få veta, och du är värd att ha ett fungerande liv. Men det är du själv som behöver se till att du får det. Och det är du själv som avgör om och när du fått det tillräckligt bra.

Jag tycker du ska avslöja hennes dubbelspel, kasta ut henne ur huset, och därefter bryta kontakten med henne.

3 gillningar

ok hur ska jag konfrontera henne och få reda på sanningen. det är inget jag vill göra men måste få reda på sanningen så jag kan gå vidare alla tips mottas gärna

Såhär i backspegeln, efter att det gått 2½ år, så har det nog egentligen ingen betydelse om det finns någon annan eller inte. Inte för dig alltså. Det som har betydelse är ju att hon inte vill ha dig och det har hon ju redan sagt. Jag vet att det känns sårande något så oehört, och jag själv var inte så värst snäll alltid varken mot henne eller mig själv för jag letade brev och annat som sa att jag hade rätt att hon gick bakom min rygg. Men vad hjälper det mig?

Även om jag hade rätt så hjälpte det inte mig. Hoppas det blir bra för dig.

1 gillning

jo men nu har det bara gått 1-2 månader och vi ska ha veckovis boende 6-12 månader innan vi får tag i eget boende så oavsett hur hårt det känns skulle det vara lättare att få reda på sanningen

1 gillning

Klar du vill och ska ta reda på sanningen. Även om det kanske oavsett blir skilsmässa har det stor betydelse för hur man kan agera, både gällande den fortsatta relationen och bodelningen. Det är inget brott att vara otrogen, men det kan ändå ge dig ett visst övertag gällande det praktiska.

Jag har varit i din sits och det pågår fortfarande. Men nu vet jag att min fru HAR träffat en ny även om det inte har “utvecklats” än. Hon har faktiskt släppt bomben för nästan 2 år sedan och sen dess blev det parterapi och fortsatt hopp för förbättring från min sida. Hoppet har gjort att jag fungerade som människa till och med att jag var lycklig och glad i väntan på vändningen…
För 2 månader sen kom andra “bomben”. Ingenting har förändrats (något som jag hade misstänkt pga uteblivet sexliv) samt att hon nu kände sig redo att ta “nästa steg”. Det har hon inte sagt bokstavligen men hon sa att det finns vissa egenskaper hos mig som hon saknar, känner inget när jag tar på henne osv…Hårda ord! Dvs under dessa 2 år hade jag gått omkring och hoppats på förbättring och hon hade låtit tiden gå tills hon kom på insiken att det är dags att gå vidare.
Det hade varit mycket bättre kommunikationsmässigt mellan oss de sista 2 åren men vi (hon) har inte gjort någon framgång att närma varandra och detta pga hennes inställning. Hon ville kanske inte såra mig, det är svårt att driva fram en sådan stor förändring, samtidigt så var jag inte någon “besvärlig” man tvärtom vi hade det bra tillsamans och jag är en exemplarisk familjeman :smile: Omedvetet (vill jag tro) tjänade hon tid och samlade mod för att prata med mig om oss men aldrig vågat och till slut gjorde jag det…
Nu ska vi skriva på papperna och jag talade om att jag inte vill bo ihop med henne under tiden, det är mycket smärtsamt. Sen tänker jag be henne sluta träffa den nya så länge jag bor i huset för detta gör att jag mår ännu sämre. Nu har jag alltid med mig mina ångestdämpande tabletter…
Mitt råd till dig: Ta en ordentlig diskussion med henne för att det kan stämma det som de flesta säger: hon har något på gång…eller så har beslutet att gå vidare mognat nu och hon kommer när som helst att hitta någon. Be henne om ärlighet för att DU ska kunna bli en hel människa igen och resa dig för din och dina barns skull! Hon måste visa respekt för dig och er relation!
Sen tycker jag att du bryter kontakten så gott det går, det ska kännas mycket tungt att vara ensam (kommer att vara där snart) men det kommer att hjälpa dig komma över det snabbare.
Om det nu finns något hopp och din fru verkligen vill försöka igen kommer detta att visa sig snart. Lycka till och i vilket fall som helst: TA HAND OM DIG!

1 gillning

@calle1981 jag hoppas att detta ska lösa sig på bästa sätt för dig.

Du skriver inte någonting om varför din fru vill göra detta. Kan du berätta vad hon sagt till dig om orsaken till att hon inte kan se någon framtid för er tillsammans.

Du säger också att du hoppas att ni ska kunna prova igen efter denna tiden av växelvis boende. Ser hon det på samma sätt - alltså att detta är en prövoperiod för er?

Om jag tolkar dig rätt så kom din frus besked plötsligt och överraskande, och samtidigt så har ni redan efter bara 1 månad kommit så långt att ni beslutat att ni ska bo veckovis i en annan lägenhet. Tyvärr så betyder det att sannolikheten är ganska hög för att det finns någon utomstående person som ligger och lurar i vassen. Antingen att hon redan varit/är otrogen eller att hon fått känslor för någon och där hon på detta sättet får möjlighet att se vart de känslorna kan leda henne.

Nu vet vi inte med säkerhet, men om det är så att det finns en 3:e part så kan du heller inte förlita dig på din fru för att få reda på sanningen kring det. Hon skulle ljuga sig blå innan hon erkänner det för dig. Inte av någon uttänkt elakhet, utan därför att hon tror att det är bättre att skydda dig på det viset.

Frågan är då om man vill veta huruvida det finns någon 3:e part eller ej? Vill man veta om hon redan varit otrogen? Jag ser att du redan fått en del tips om detta. Det som du behöver tänka på är att det på det här forumet precis som i verkligheten så får du råd från personer som ser dina upplevelser genom sina egna glasögon. Men det är ingen utomstående som kan veta hur ni har det eller var detta kommer sluta för er. Det kan bli så att detta bara är första steget på slutet av ditt äktenskap. Men det kan också vara första steget på något nytt. Det är för tidigt att veta.

Idag lever det människor i Sverige i välfungerande och kärleksfulla äktenskap där någon av parterna någonstans på vägen tappat bort sig själv. Fått känslor för någon annan och/eller varit otrogna, men där krisen blivit startskottet till något nytt. Där krisen leder till en helt ny öppenhet, ärlighet och kommunikation som man tidigare aldrig kommit i närheten av. Gemensamt för dessa är att den person som fått känslor för någon annan är helt ärlig om det. Och att man inte löser detta själv, utan man behöver hjälp av terapeut för att kunna reda ut allt.

Viktigt att förstå är att ingen människa kan styra över sina känslor. Så om det är så att din fru fått känslor för någon annan så är det inget hon ska klandras över. Det kan hända vem som helst av oss. Det som man däremot kan styra över är hur man agerar på de känslorna. Om det är så att din fru nu ljuger om att hon fått känslor för någon annan så är det inte ok. Det behöver lyftas. Risken är annars att hon gör något hon kommer att ångra.

Eftersom du inte skriver något om det så antar jag att ni inte träffat någon parterapeut för få hjälp. isåfall varför inte med tanke på att ni har gemensamma barn?

6 gillningar

hon säger bara att hon inte älskar mig längre hon älskar mig som pappa till våra barn men hon har inte dom känslorna för mig bara hon ser mig som en vän. hon säger att hon inte har varit otrogen eller är intresserad av nån annan. bara att jag ska lita på henne att hon inte skulle göra nåt mera för att såra mig. prövotiden är mest jag hon är tveksam till det vi får se säger hon. magkänslan säger nåt helt annat ja det har gått fort med boendet det är hon som drivit på det. ja jag vill veta sanningen oavsett funderar på en konfrontation men är samtidigt rädd att jag inte kan vara vän med henne efter det. men vill inte sväva i ovisshet heller

För mig är det viktigt med ärlighet. Bad mitt ex vara ärlig, om han träffat någon eller hade någon på gång så ville jag att han skulle berätta det. Sa till honom att är det så, så kommer det ju komma fram så småningom. Dessutom kände jag ju inte igen honom, förstod inte varför det skulle vara så definitivt för honom, om han inte träffat någon ny. Min magkänsla sa mig att det fanns något mer bakom. Han nekade till att ha träffat någon, förmodligen för att han tyckte att det underlättade just då att inte säga som det var. Var han dock inte tänkte på var ju att vår relation bla som föräldrar till våra barn fullständigt gick åt helvete när det långt senare kryper fram att han ljugit. Jag har tappat all respekt för honom nu. Så det som var en enkel utväg för honom då, blev desto jobbigare för honom och oss båda på lång sikt. Det han hoppades på skulle bli en bra separation blev riktigt ful…

Jag är nästan helt säker på att hon varit fullt ut kär i dig, men nån annan har kommit in i hennes liv, som fått henne att ifrågasätta, hitta problem som inte funnits tidigare i eran relation. Hon projicerar sin tidigare kärlek till dig, på nån annan nu.

Inte säkert hon varit otrogen än, men nån annan är det alldeles säkert som gjort att hon ser på dig med nya ögon.

1 gillning

mycket bra inlägg :+1:

1 gillning

Jag vet inte vad du menar med konfrontation men om det är så att hon är oärlig så ska du nog inte räkna med att kunna få fram sanningen genom att pressa hårdare. Möjligen om ni söker hjälp av parterapeut att sanningen kan komma fram då. Har ni sökt sån hjälp?

1 gillning

nej hon vill inte gå till nån terapeut eller såna samtal säger hon. jag tänkte ställa ett par enkla ja och nej frågor för att se hur hon svarar och reagerar

Är det ja/nej-frågor där du på nåt sätt kan verifiera huruvida hon talar sanning? Om inte så lär det bli svårt att dra några slutsatser av svaren. Personer som väl påbörjat ljugandet är häpnadsväckande skickliga på det. Jag har sett det med egna ögon.

Vill du själv att ni ska gå till en terapeut? I så fall är det ju bara att du övertalar henne att göra det. Gäller bara att hitta rätt argument så löser du säkert det.

Tänk på dig själv… Försök se framåt… Du behöver inte söka sanningen för vill hon inte berätta den själv så kommer den bara att såra dig ännu mer och Ni slutar som fiender som aldrig kan sluta fred och det kommer att såra Era barn.
Jag är själv nyskild och gav mig fan på att inte gräva ner mig i bitterhålet. Det gör så sjukt jävla ont när man hamnar i den sits du nu befinner dig och den enda lösningen du nu ser för att din smärta ska försvinna är att hon skulle säga jag älskar dig och vi försöker igen. Men handen på hjärtat, hade du någonsin kunnat lita på henne igen? Att det inte skulle hända igen? Mitt tips, dra dig undan… Det finns ingen annan än du själv som kan få dig att bli riktigt hel igen. Du bestämmer hur länge du ska gå o må skit eller dra dig ur det och sikta framåt. Mitt ex har redan hittat en ny och vi är bra vänner och kan kommunicera angående våra barn, och jag mår bra för jag accepterade att hon inte ville leva med mig längre.

4 gillningar