Skulle precis betala mina psykologsamtal nu, saftiga fakturor varje månad för att prata om idioten. 
2 gillningar
Värdighet har du, det är din självkänsla som fått smäll på smäll. Jag minns din tråd om separationen men skrev aldrig i den för jag hade ingen lust att skriva då att ni två inte borde varit tillsammans. Men ja, du borde lämnat för länge sedan och han lika så.
Du hade kontrollbehov, bestämde mer eller mindre allt (men tyckte det var okej att han fått bestämma ett par stora saker) slogs och även spottade en gång. Han flydde fältet konstant och gjorde slut om och om igen. Ni utsatte varandra för psykisk misshandel. Släpp den här mannen och gå vidare och ta med dig din erfarenhet från detta sjuka förhållande och reflektera över hur detta inte ska upprepas.
Han har sina demoner att hantera och hur han gör det är hans problem, om han fortsätter sitt “nu gör jag slut” beteende med denna kvinna så kanske hon bryter ganska snart med honom.
Du har dina demoner att reda ut. Hur ska du jobba med dig själv för att inte ta med dig ditt kontrollbehov osv in i nästa förhållande? Hur ska du bygga din självkänsla så att du inte utvecklar kontrollbehov, ångest och frustration när det blir kämpigt nästa gång?
1 gillning
Bröt ihop totalt, vilket också var en konsekvens av hur dåligt jag mått även i förhållandet under en längre tid. Men med hjälp av samtalskontakt, antidepressiva och flera insikter blev det ändå en erfarenhet som också haft en del positiva bieffekter. Det var en svår läxa i livets hårda skola, men jag lärde mig oerhört mycket av det förhållandet och det uppbrottet.
Idag tycker jag mest synd om hans nya, för jag visste ju vilken hopplös typ hon råkat ut för, och jag gissade att hon inte heller skulle få det så lätt med honom. Min gissning är också att det säkert inte höll så länge, och jag skulle bli förvånad om han lyckats få till något bra förhållande alls i livet. Men jag vet inte, för jag har noll och intet kontakt med honom idag, och inte heller har jag sociala media. Jag vill helt enkelt inte veta, utan är idag bara tacksam över att vara fri från idioter som på än det ena och än det andra sättet förstör mitt liv
2 gillningar
………………………………………………………
4 gillningar
……………………,.,……………….,………
3 gillningar
Kämpa på! Det kommer att lossna. Du gör rätt som låter det ta tid att läka såren.
Han är antingen jävligt ytlig som kan gå vidare bara så där (och då är det good riddance) eller så kommer hans bagage att hinna ikapp honom och då blir det inte så bra med den nya heller.
2 gillningar
Min psykolog sa, det är bara att gråta ut allt, istället för tabletter…
Tillslut finns det inget mer så blir det ilska. Till ilskan börjar ta slut , är man på väg att må bättre o börja ta tag i sitt liv.
1 gillning
Imponerad att du skriver så nu, trots allt.
I början tänkte jag , bra att han hittat sin identitet, har en ny (samma kön).
Idag känner jag inte så, sårad, sviken efter 20 år, otrohet, de båda gjort kränkningar för mig o vårt barn inför några st efter skilsmässan på min gård.
Nu plötsligt håller de sig borta trots att X flyttat tillbaka i området och tänker efter nu??
Det tog så hårt på mig, lättare idag än från början.idag är det down dag…
1 gillning
Jag har för mig att ditt ex, precis som mitt, mest tänker på sitt eget bästa och skiter i om andra drabbas.
Det jag kom fram till när det gällde exets nya kvinna, det var att hon inte var bättre eller vackrare än jag. Däremot var hon mer villig att bli behandlad som en dörrmatta och passa upp på honom dygnet runt. Det var vad han ville ha, och jag skäms inte för att jag inte kunde ge honom det.
Nu har det gått några år, och jag vet att de inte blev lyckliga tillsammans. Kanske hon upptäckte att han utnyttjade henne som hushållerska och personlig assistent?
5 gillningar
………………………………………………………
1 gillning
Min yngsta var tillräckligt liten för att vara tvungen att åka till pappan då och då. Nu blev det ju inte så ofta, för han tyckte det var rätt besvärligt. Men hon berättade varje gång att de grälat hela tiden medan hon var där. När pappan ringde till dottern, så brukade han också samtidigt gräla med sin sambo. Min dotter slog på högtalaren, så jag hörde hur de skrek åt varandra.
Nu har mitt ex separerat från den nya, så hon var tydligen inte så där perfekt som han påstod från början.
1 gillning
…………………………………………………,….
1 gillning
Så här kan jag tänka ibland när jag ser gamla klasskompisar eller gamla ex i sociala medier.
Men så tänker jag att det är så mycket man inte vet om andra.
På pappret verkar ju t ex. mitt liv toppen utåt. Jag äger en fyrarummare i Göteborg, tjänar ganska bra. Visserligen är jag singel, så jag har inget lyckligt förhållande att visa upp.
Men jag är ofta frustrerad på jobbet, känner mig pressad att prestera och känner mig rätt ensam.
Så bakom den här ytliga lyckan som man tycker sig se finns det kanske andra problem som du inte ser.
Det finns fördelar med att vara singel också. Man får bestämma exakt vad man vill göra helt själv. Satsa på karriären, förkovra sig i något ämne, starta eget. När jag köpte min lägenhet var det en dröm som gick i uppfyllelse. Jag älskar renovering och inredning. Och jag får bestämma helt själv hur det ska se ut.
…………………………………………………
3 gillningar
Hej!
Oj, där går det undan. Han har panik. Min ex pratade med en tjej på sitt jobb (han skulle ALDRIG ha någon kvinna på jobbet) under ett halvår innan vi var klara med vår separation. Veckan efter jag sa att jag klarar inte mer, så skulle han satsa på ett nytt liv med henne. Han var i min säng den veckan o hoppade över till henne. Efter 20år tillsammans!! Det gör jäkligt ont! Jag förstår hur det känns. Nu har det snart gått ett år och jag börjar läka långsamt. I september förra året kom de ut på FB. Jag är fortfarande fruktansvärt arg på honom. Jag har oxå smygtittat på FB, men jag skadar bara mig själv så jag försöker låta bli. Det är tydligen många karlar som inte klarar sig själva. Ta hand om dig, du är värd någon som behandlar dig bättre!!! Lev ditt liv och hela dig! Ge dig själv tid, allt kommer att bli bra igen!
Många kramar
2 gillningar
Tack du!! 
tack för att du delar din historia
Vill du uppmuntra dig själv o få hopp om livet, titta på “After life” på Netflix och skratta o gråt.
Ha det bäst! 
Jag är samma situation!
Fick veta i april , x flyttade ut i juli. De har träffats o de är ff ihop men helgsambor pga att vi har en myndig son att de är “försiktiga” trots deras tabbar som hänt, och som varit att ungdomen inte har velat se sin pappa. Men “måste boka” för att träffa sin pappa, men inte helgerna för dem är heliga, denne går i första hand! Va irriterad man blir!
Fortfarande känns sveket så stark än, har vart ihop i 20 år!
Arg o ledsen även om inte tårarna riktigt kommer fram. Inte lätt att “stänga av” . Ungdomen har förmåga att bara stänga av men känslorna finns där inne o det är jobbigt. Än vill man inte se x förhuvudtaget - men det blir tvunget när x kommer att bo här i närheten och kommer att gå utanför boendet varje dag och samma mataffär. Tack o lov så blir det inte möten varje dag.
Jag var på väg uppåt att det började läka sig men december tog droppen med respektlöstheten (trots att jag varnade honom) för ungdomen o mig o det blev större avstånd mellan oss, så man gick ner igen.
Bearbetning pågår än och det går långsammare den här terminen, tyvärr.
2 gillningar
Gittan1
Jag önskar att det gick snabbt att gå vidare, men det funkar inte. Jag tänker på honom mycket o tom drömmer om honom. 20 år har etsat sig fast. Förstår inte att han bara går vidare så lätt…
1 gillning
Jag säger detsamma!!!
Men kan inte drömma om honom längre, och kommer inte att få tillbaka honom. Gjort är gjort.
Känner mig lurad, tänker tillbaka… kommer signaler “jaha, var det därför det var så som han gjorde”.
“varför har han inte sagt nåt tidigare när det inte har känts så bra”… Men vi hade ändå inte funkat tillsammans ändå längre fram om han berättade om vårt förhållande så kunde det bli problem igen - eftersom förr eller senare börja tänka på andra i samma kön.
2 gillningar
Så sant, jag tänker på det varje dag fortfarande att det är så ofattbart att x inte kunnat prata med mig när det är något som skaver. Sveket sitter bra länge…
Livet känns lite lättare nu än förut - självklart…
Har kunnat gå till jobbet varje dag trots allt. Förr var jag ingen morgonmänniska men när jag blev ensam, gick det inte att sova länge på morran som jag kunnat göra förr.
Att du kunna skratta och vara närvarande igen, är ju ett tecken att du är på god väg i din egen takt. Jag har kunnat göra det emellanåt också och då har man ju glömt för stunden det tråkiga och det jobbiga.
1 gillning