Allt jag kan säga till dig vännen är; TACKA GUD FÖR ATT DU INTE FICK BARN MED EN OMOGEN SKIT SOM HONOM. Jag har själv gått igenom en skillmässa och det var det tuffaste jag gjort i mitt liv.
När man gått igenom smärtan och kommit till insikt det är då man inser vad man förtjänar.
Du ska ALDRIG behöva be någon att stanna eller att behandla dig bra.
Du har livet framför dig!! Lev livet och va tacksam att du inte är med en narcissit som han.
Vill bara säga att jag är också 31 år fast kille och precis som du separerad från ett förhållande på 4 år med mitt livs kärlek förlovade sen 2019 det tog slut i Mars och jag mår fortfarande lika dåligt i skrivande stund. Ensamhet och precis som du beskriver det ens vänner bildar familj köper hus osv.
Jag förstörda verkligen mitt förhållande igenom svartsjuka och dålig självkänsla. Och har väldigt grov ångest över att jag tappat en sån fin tjej som jag hade. Jag hängde inte med i hennes utveckling blev lite som ett barn tillslut lite som du beskriver ditt x.
Jag försöker tänka att man lär sig alltid något och jag har lärt mig extremt mycket. Även om det är försent i det här förhållande tyvärr.
Fick lov att skriva av mig lite då vi var i samma ålder och hade förhållanden som var lika långa och förlovade. Jag går också hos psykolog.
Det kommer bli bättre för oss båda tiden är det som kommer få oss på fötter igen. Och som du säger känns väldigt skönt när folk säger att vi fortfarande är unga.
Fortsätt kämpa det blir bättre!
Hej, vill du berätta mera om din hålfobi? Det var ett nytt uttryck för mig, som jag märkte att jag hade nu när jag läste om det. (Säkert vanligt att ha om man engagerar sig, typ som med spindelskräck.) Innan jag skilde mig från min man var jag rejält trött och flera ”fobier” utlöstes oxå i mig. Hjärnan zoomade in på obehagligheter och jag fick igång min gamla dysmorfofobi etc och fick verkligen kämpa för att se världen (och min egen spegelbild) nyktert. Hade oxå ständig urinvägsinfektion, så allt låg inte heller i ”psyket”. Ganska talande för hur trött man är i en relation när kroppen börjar ge upp.
Jag hoppas att du firade din frihet igår! Vilken tur att du undkom! Du är snart fri från alla symtom som fobier, och den medicin du tog för att slippa känna att förhållandet inte var sunt.
Ditt ex beteende att sticka och göra slut istället för att lösa konflikter som du mötte med att be honom stanna och be om ursäkt skulle bara ha förstärkts över tid. Och vad skulle det ha lärt barnet….
Nu är det i stället du som har fått en nyttig erfarenhet. Och du är inte gammal. 31 är ingen ålder och i Stockholm är genomsnittsåldern på välutbildade förstföderskor 37 år. Jämför dig inte med de kompisar som stannat kvar i din norrländska hemstad. Och i jämnställda förhållanden åker man skidor tillsammans, inte med killgänget.
Försent? det är aldrig försent! du är bara 31 och har livet framför dig.
Grunda inte din lycka i någon annan händer, och jämföra sig med andra är inte sunt att göra.
Det är ok att vara ledsen! Men med tanke på hur du beskrivit honom tycker jag nog mest synd om den nya kvinnan. Tänk på allt hon ska behöva gå igenom nu…