Jag har tagit upp ett intresse från ungdomen och börjat iväg och dansa. Det är också ett gäng här i byn som dansat tillsammans länge och de startade motionsdans via Korpen så det var givetvis ett av mina motionspass.
Jag har börjat gå på gruppträningar på Korpen men det funkar givetvis med vilket gym eller Friskis och svettis som helst.
Jag har kontaktat och blivit kontaktad av gamla kamrater från barn- och ungdom som jag inte haft kontakt med på väldigt länge och som jag inlett en ny vänskap med - iaf ska vi träffas.
Jag tror att alla såna aktiviteter blir som stenar i ett kav lugnt vatten - varje sten ger ringar på vattnet och ens sociala kontaktnät blir utvidgat, man kommer ut mera och har större chans att det alltid finns nån för en när behovet uppstår.
Vad gäller mig har jag nästan varit bara hemma, pga att jag jobbat från hemmet samt varit sjuk i UMS har jag varit försiktig med sociala åtaganden mm vilket lett till att mitt liv blev mindre och mindre socialt och mer och mer hemma - efter skilsmässan har jag nu tvingat mig själv att komma ut och tom börjat engagera mig i föreningar mm - det har lett till flera nya bekantskaper som kan bli till fina vänskaper framöver - jag ser fram emot framtiden!
Det gäller nog de flesta som levt i långvariga parrelationer. Den stora skillnaden är nog att den som funderat på att lämna under ett längre tag även tagit tag i den biten.
Jag som är en lämnare hade ett mycket begränsat umgänge och vid en total akut kris i förhållandet 1,5 år innan separationen så var det ett uppvaknande att inse att jag inte hade någon som jag kunde ringa och be om hjälp. Därefter började en uppbyggnad av mina sociala relationer.
Det låter ju verkligen som du har ett socialt flow. Låter fint både med dans, träning och gamla vänner. Jag tror precis som du att det ger ringar på vattnet.
Tänkte passa på att lyfta det sociala i det lilla i den här tråden. Jag försöker att utmana mig och göra något socialt av varje dag. Till exempel att när jag går till biblioteket för att låna nya böcker så tar jag alltid tillfället i akt att prata lite med bibliotikarien, köper jag glass på den nya gelaterian i området så passar jag på att säga något extra om dagens glassmaker, och så vidare. Kanske blir det bara en kort kommentar, kanske öppnar det för en liten diskussion på några minuter. Huvudsaken är att det öppnar för kontakt en kort stund.
Jag tänker att jag behöver öva mig att prata med människor jag inte känner, och varför inte börja så här. Då kanske det sen känns lättare att börja prata med en intressant person jag ser på träningen, i baren eller varför inte i busskön.
Håller verkligen med dig här!
Jag är väl kompulsivt småsocial hela tiden - envisas (till mina barns förskräckelse) med att alltid börja prata med personen bakom mig i kön/kassören/den jag möter osv.
Var ett tag sen det skrevs i den här tråden. Hur har ni andra haft det under sommaren? @Tailor - blev det någon coachsurfing eller cykelklubb? Och hur har ni haft det @Ensam_man@Nina77@kaoz@mordillo och @Restenavlivet ?
För mig visade sig sommaren bli mer social än jag trott. Flera vänner som var hemma en sväng mellan olika semesterdelar hörde av sig och ville ses. Funderar på om det kan vara så att det påverkat att jag haft ganska många trådar ute sen tidigare och visat att jag är öppen för att ses. Sen har det inte blivit så “aktivt” kompisumgänge som är mitt andra mål men i några fall var det praktiska utmaningar som satte stopp. Och en middag på en uteservering och en promenad är inte helt fel det heller.
Dessutom är det lite extra kul att några av dessa är lite nyare bekantskaper. En av dessa pratade jag nyligen med om en grej i helgen som jag vill gå på men inte kände någon som skulle dit. Det är nog en grej som jag blivit bättre på - att tydligt säga att jag kommer att gå på grejer själv (och beroende på situation också säga att det är för att jag inte lyckats hitta någon som ville gå med). “Haka på oss då” sa hon vilket kändes himla fint. Sen idag hörde en annan bekant av sig som också skulle gå dit och också ville göra sällskap och då sa jag typ att “gärna, har pratat med en annan kompis också men umgås gärna med er båda”. Fick ett svar som var att typ “ja, men då kanske vi ses där” och insåg i denna konversation att mina sociala skills kanske inte är de bästa. Hur hade ni svarat? Funderar på om det finns någon anledning att jag inte fått till en större gemenskap utan bara umgås med folk en och en…
Uppdatering här också. Skrev nyss i min tråd också. Angående det sociala livet. Jag hakar i princip på alla förslag om aktiviteter. Har varit på väldigt många konserter de senaste två helgerna. Har varit fantastiska band/ artister och det har gett bra injektioner av energi. Har gått en halvdagsutbildning i meditation vilket var mycket intressant och något som kan vara värdefullt för mig framöver. Har lyssnat på massvis av ljudböcker om personlig utveckling och krishantering och har tyvärr helt försummat bokklubbens bokval, men jag går dit ändå .
Tar varje tillfälle till lunch och frukostträffar i naturområdet där jag bor. Mycket kvalitativ tid med samtal och avkoppling i naturen. Tränar och går mycket. Är i bland inloggad på datingappar och det är verkligen med skräckblandad förtjusning. Ska nog egentligen hålla mig därifrån, men är samtidigt för nyfiken på vad som kan hända. Märker dock att jag tycker att det är kravfyllt att hålla igång en längre konversation med män så borde nog hålla mig därifrån. Är, som jag skrev i min tråd, väldigt rastlös och orolig inför framtiden samt traumatiserad av min separation så har svårt att inte vara i rörelse…men jag är ju medveten om detta och har samtalsstöd.
Du skriver längre ner i din text följande " hon förnekar allt - hon gör det antingen av omtanke ".
.
Hör du hur det låter, det gnisslar i mina öron, fråga tjejer å killarna här inne som blivit drabbad av otrohet om dom själva " upplever att hen inte berättade allt för att dom inte skulle bli ledsna/arga ", oj oj va naiv du låter @Tailor när du skriver detta.
.
Jag är väldigt nöjd med min sommar. Förväntningarna var iofs låga men ändå.
Jag har vågat mer, är mycket mer social och vågar ta lite större plats än tidigare.
Hittat en ny hobby. Vågat dejta lite. Tränat mer än tidigare. Ägnat tid med barnen.
Bestämt mig för att vara mer glad och försöka vara mer nöjd med mig själv. Det hjälper även om det som för alla andra går upp och ner.
En glad och positiv @Ensam_man drar också till sig mer skratt, glädje och uppmärksamhet från andra än en introvert och neutral @Ensam_man.
Det tror jag säkert spelar in! Iaf jag själv hör nog hellre av mig till en person som visat att den vill träffa mig.
Det här är ju jättesvårt! Hade det varit du som sagt till din kompis att haka på har det ju inte varit några problem att istället säga till kompis nr 2 att haka på men när du blivit erbjuden att haka på kan det ju vara känsligt att dra med sig nån okänd. Det är ju så olika hur man är som person och hur man vill umgås.
Jag har skrivit lite i min tråd om min sommar men den blev både bättre och sämre än jag tänkt.
Det som var bra var att mitt barn bodde hos mig nästan hela sommaren så vi fick umgås mycket på tu man hand och det var jättemysigt! Många kramar blev det.
Det som var sämre var att han jobbade när jag hade min semester så vi kunde inte åka nånstans - det blev en hemmasemester helt enkelt!
Det blev inget singelliv men det hade det nog inte blivit ändå om jag ska vara riktigt ärlig jag är inte riktigt där än.
En av mina halvnya bekantskaper har ju hittat en man så mycket av hennes tid går åt till att umgås med honom och däremellan har hon ett barn vv, renoverar en gård samt jobbar 2 deltidsjobb så jag förstår att tiden med mig blir lite begränsad
Det har varit en kall sommar så det har varit mycket inomhus - nu är det riktigt varmt och skönt så jag passar på att sitta ute i solen lite!
Till hösten ska jag nog anmäla mig till en eller två (ev, tre) danskurser varav bara den tredje är på hemorten. De andra är 15 mil bort men då stannar jag över hos ett av barnen så jag får lite barnumgänge på köpet! Jag jobbar nämligen hemifrån så bara jag har en datauppkoppling kan jag jobba varsomhelst. Lyx.
Det låter som att du har ett väldigt rikt socialt liv @Nina77 Heja dig! Meditation låter himla bra och något jag nog skulle behöva. Hittade din tråd och försöker läsa ikapp men det var många inlägg så inte kommit till nuvarande status än. Kul med bokklubb också, har funderat lite på att starta en sån som en social aktivitet men sen startade hösten med en rivstart och jag fick fullt upp med annat.
Vad tufft med otroheten @Tailor. Känner igen det där med att det går väldigt upp och ner i ens bearbetning. Att en kan vara på väg upp och sen kommer det något som drar ner en igen. Men kämpa på! Cykelklubben låter lyckat i alla fall.
@Ensam_man Har läst din tråd också och känns som att du tar dig framåt och kul att du blir mer social. Jag försöker tänka en del att “fake it til you make it”. Som du säger att:
och så är en positiv spiral igång.
’
Det där upplever jag också med flera av mina “singelbekantskaper” som alltså plötsligt inte är det längre. De är lite längre fram i processen än vad jag är.
Nu drar snart barnens aktiviteter igång för höstterminen och jag funderar på mina egna. Jag kommer att fortsätta med yogan jag kör och även om den inte är så social så är det ändå något som görs tillsammans med andra. Och framför allt så gillar jag yoga och den ligger bra till logisitikmässigt.
Har även hittat en kör som kör varannan vecka! Perfekt för mig med mina barnveckor. Tänker att en kör är också nog mer en social grej för är som jag förstått det ofta fikapaus etc och därmed lite mer möjlighet till att umgås med de andra.
Sedan vet jag inte hur mycket mer jag vill schemalägga. Ser så mycket kul som händer men ser också en risk att det lätt blir för mycket. på Facebook flimrar vänner aktiviteter förbi - aha en kör orientering, det kanske kan vara kul, en annan är aktiv i nån förening. Försöker sålla och se vad som kanske kan passa mig. Vill också ha öppen tid för umgänge med vänner och att kunna hoppa på spontana grejer så tänker att 1-2 grejer räcker… Har för övrigt i sommar hängt några gånger med en vän som har ett mer aktivit kompisgäng och fått haka på dem på lite grejer. Det hoppas jag kan fortsätta i höst.
Det var ett tag sedan det skrev något här så tänkte försöka starta upp igen. Hur går det för alla med att bli mer sociala och aktiva?
Själv känner jag att det börjar rulla på. Den senaste månaden har jag både varit och simmat, varit på konserter, varit på museum och bastat, med olika vänner. Sen har jag varit på middagar och aw:s också men det har inte varit det enda sättet att umgås med andra. Förutom att det är trevligt att göra mer aktiva saker så är det himla bra för min ekonomi. För även om musiebesök och besök på simhallen inte är gratis så är det en helt annan kostnad är en middag ute med kanske både ett och två glas vin.
Det som känns lite extra roligt är att det inte är jag som har styrt upp så att dessa grejer blivit av vilket känns stor skillnad från för ett år sedan när jag bara hade enstaka vänskapsrelationer där det inte var jag som var ständigt drivande. Kan tillägga att det jag gjort ovan i stort sett bara varit med hyfsat nya vänskaper, som jag fått de senaste åren och där de andra också antingen är separerade eller har större barn med den frihet som kommer med det.
Nästa steg är att försöka dra ihop ett gäng för att göra grejer. Vore dels kul för att vissa saker gör sig lättare mer fler än två, dels för att kalendern blir väldigt uppbokad om jag ska träffa vänner endast en och en. Ganska sugen på att starta både bokklubb och syjunta men också att det vore kul att få till en spelkväll. Det hade vi ofta när jag var yngre (innan alla skaffade familj) och jag tyckte att det var så himla roligt.
Jag fortsätter att hitta igen gamla vänner och leta nya sammanhang för att hitta nya vänner. Det fungerar ganska bra, nästan lite för bra och har blivit lite mycket social interaktion så jag måste börja ta det lite lugnare…
Kul att det går bra! Men vet precis det där med balansen. Det ger ju mycket energi med den sociala samvaron men samtidigt måste alla pusselbitar rymmas i livet. För mig är det träningen som blir lidande och där inser jag tyvärr att jag måste prioritera den över det sociala ibland. Bäst är dock om jag kan hitta sätt att få ihop det. Jag har en vän nu som jag går och simmar med och det är verkligen win-win.
Ja, att ha en vän att träna med är verkligen bra! Jag hade en sån men så gick hon och hittade kärleken så nu blir det väldigt sällan vi tränar tillsammans. Hennes schema var redan fullt och att få en ny kärlek på det gjorde att några saker fick stryka på foten och det är förståeligt.
