Jag inser nu mer och mer när jag blivit singel att mitt sociala liv förändrats under tiden med exmaken. Tidigare var jag väldigt aktiv socialt, hakade på många spännande evenemang, utflykter, resor mm. Jag vet att jag har saknat detta även under famijetiden men då var det så fullt upp med annat att det inte blev lika påtagligt som det är nu när varannan vecka är helt fri.
Jag har många vänner men träffar de flesta på tu man hand över en middag eller liknande. Det är väldigt trevligt också men inte som enda umgänge. Jag vill också gärna göra saker tillsammans med andra och gärna i en större gemenskap – festivaler, vandring, kanske surfa (testat en gång och det var kul), långfärdskridsko eller turer med SUP. Kanske även något volontärarbete eller liknande. Skulle främst vilja göra detta för aktiviteternas och gemenskapens skull, och inte för möjligheten att träffa någon ny partner även om det inte vore helt fel om det visar sig att det finns någon intressant man där.
Gissar på att jag inte är ensam om detta, tänker att vi är många som ser oss behöva mer och nytt socialt umgänge efter våra separationer så testar därför att skapa denna tråd. Tänker att här kan vi både tipsa varandra om hur och var vi blir mer aktiva socialt, men också peppa när det blir motigt.
Om jag ska starta tråden med mitt nuläge så försöker jag just nu bena ut vilka av mina intressen som går att omsätta i mer sociala gemenskaper och även försöka hitta vilka som är mer kompatibla med en varannan vecka-tillvaro. Många kurser eller liknande är ju en kväll i veckan och om det då inte funkar att missa varannan gång så blir det svårt.
En utmaning jag ser är också är komma in som nybörjare då många grupper och evenemang riktar sig till dem som har ett mer etablerat intresse och den utrustning som eventuellt krävs. Jag tycker till exempel att det är himla härligt att vara ute i naturen men har ingen erfarenhet av mer avancerat friluftsliv. Det finns ju också en ekonomisk aspekt att delta i kurser och åka på olika evenemangsresor kan kosta en hel del och ofta är ju ekonomin lite mer ansträngd som ensamhushåll.
Hittills har jag i alla fall faktiskt bokat mig på en ”nybörjarfjällvandring” senare i sommar vilket ska bli himla kul. Försöker också hålla kolla på evenemang i min stad via Facebookgrupper och liknande och gå på sådant när det funkar.
Det är verkligen en utmaning. Jag försöker, som jag skrivit i min tråd, att fördjupa befintliga relationer och hitta nya. Främst via jobbet men mina sociala cirklar vidgas sakta men säkert.
Jag har historiskt tackat nej till det mesta och varit den som gått hem först men försöker nu göra precis tvärtom. Säger ja till allt, det gör också att jag får fler inbjudningar. Allt från en öl på stan, komma hem till befintliga familjer själv på middag, våga träffa någons respektive som sedan i sin tur bjuder in osv. Hänga med på gruppass på gym jag aldrig testat. Spela tennis, padel mm. Våga sätta mig i nya situationer.
Också hitta enkla aktiviteter som inte alltid måste kosta pengar.
Inte vågat anmäla mig till någon kurs eller förening än men det kommer säkert också framöver.
För mig är största utmaningen att våga och våga fråga. Finns så många fina människor därute och det värsta som kan hända är att man får ett nej.
Det är verkligen en utmaning! Jag har historiskt varit ganska bra på att säga ja till det mesta, men ser att jag under de här åren mer och mer blivit en sån som sagt nej då situationen hemma ätit upp all min ork, och då har inbjudningarna slutat att komma. Så behöver kanske börja fråga själv, men det är svårare än det låter.
Tänker också att aktivitet föder aktivitet. Om jag går själv på en grej men stöter på en bekant där, eller sen berättar för någon om att jag varit på den och den konserten, testat den sporten eller liknande, så ökar ju chanserna att de frågar om jag vill haka på något liknande. Det blir ju också lättare för att fråga om jag ser ett intresse hos andra.
Jag har också bestämt mig för att våga fråga och utmana mig själv i sociala relationer. Är i grunden en relationsinriktad person men har de senaste åren ng dragit mig undan mer än vad som varit bra. Satsat lite för mycket på relationen i äktenskapet osv. I framtiden vill jag ha ett rikt nät runt mig där jag får vårda mina relationer. Vill aldrig mer stå och falla för att det inte fungerar med en person. Min erfarenhet är att det har fungerat väldigt fint att vända sig till människor även om om jag har varit ( ok , är) så fruktansvärt sårbar. Sprang i en löpargrupp under våren bara för att ha en rutin och komma iväg en gång i veckan. Det var bra att komma iväg just då men den aktiviteten ger mig nog inte så mycket insåg jag. Till hösten vill jag pröva meditation. Att på något sätt arbeta ideellt tror jag också på.
Jag får återkomma i både tips och råd, men jag kommer att ta in allt som skrivs här som ett karbonpapper tänker jag
Jag känner mig inte direkt ensam, har också ofta ett stort behov av ensamhet, trivs i mitt eget sällskap. Men just nu saknar jag ett sammanhang utanför jobbet känner jag. Och jag gillar inte den känslan. Alls. Så jag försöker ta till mig den och hitta vägar att bryta den såklart.
Att fråga är modigt, jag behöver nog komma någon lite närmare någon för att tordas. Att bli nekad en dejt eller dissad efter en dejt skulle inte alls kännas lika illa som att bli dissad för vänskap och umgänge .
Volontärarbete är också något jag funderat på. Jag uppskattar ju tacksamhet och jobbar på lite enkelt med det, och märker att det ändrar mitt synsätt till livet i stort så jag tror att jag skulle ha stor behållning av att jobba som volontär. Men hur? Vad? Var börjar man?
Och precis som du vill jag ingå i sammanhang av gemenskap och vänskap.
Kul! Löpargrupp har jag också funderar på att testa. Funderar på om det är bra eller dåligt att jag inte gillar löpning något värst. . Antingen ger det en extra sporre att springa med andra, eller så är det en dålig idé att jag är mindre motiverad än de andra.
Det tror jag himla mycket på. Jag lyssnade på ett avsnitt av Happy dejting där hon berättade om någon grupp hon var med i, och att det var bra för att det var en social aktivitet. Vissa kurser kan ju vara bara något som göra samtidigt i samma rum, t ex ser jag att det är så med yogan jag går på. Vi är alla där tillsammans men det sker ingen interaktion. Bättre då med grejer som gör att man måste samverka och prata med varandra. Där tror jag att volontärarbete är bra. Tänker att det finns många möjligheter, kanske kan kontakta och kolla hos de olika sociala organisationerna - t ex stadsmissionen. Tänker att kyrkan borde ha en del också om det kan kännas ok. De kanske också kan lotsa en vidare till andra organisationer. Tänker också på Bris och sådana organisationer.
Jag har inte blivit lämnad och ser det inte som en diskussionsfråga om lämnad vs lämnare. Jag tror att oavsett hur relationen tog slut är det vanligt att gå upp i familjen och lägga mindre fokus på vänner och aktiviteter. Vet att min mamma sa till mig när jag och exmaken fick barn att jag skulle hålla kvar vännerna för att det var lätt att tappa dem och stå där ensam när barnen flyttat hemifrån, det hade hon själv erfarenhet av. Och jag ser också att de i min bekantskapskrets som är mest sociala och drar igång grejer är de som inte skaffat familj.
Tänker att oavsett så kan vi låta den här tråden vara en möjlighet att peppa varandra till att vara mer sociala och försöka sträva framåt.
Jag har tagit upp ett intresse från ungdomen och börjat iväg och dansa. Det är också ett gäng här i byn som dansat tillsammans länge och de startade motionsdans via Korpen så det var givetvis ett av mina motionspass.
Jag har börjat gå på gruppträningar på Korpen men det funkar givetvis med vilket gym eller Friskis och svettis som helst.
Jag har kontaktat och blivit kontaktad av gamla kamrater från barn- och ungdom som jag inte haft kontakt med på väldigt länge och som jag inlett en ny vänskap med - iaf ska vi träffas.
Jag tror att alla såna aktiviteter blir som stenar i ett kav lugnt vatten - varje sten ger ringar på vattnet och ens sociala kontaktnät blir utvidgat, man kommer ut mera och har större chans att det alltid finns nån för en när behovet uppstår.
Vad gäller mig har jag nästan varit bara hemma, pga att jag jobbat från hemmet samt varit sjuk i UMS har jag varit försiktig med sociala åtaganden mm vilket lett till att mitt liv blev mindre och mindre socialt och mer och mer hemma - efter skilsmässan har jag nu tvingat mig själv att komma ut och tom börjat engagera mig i föreningar mm - det har lett till flera nya bekantskaper som kan bli till fina vänskaper framöver - jag ser fram emot framtiden!
Det gäller nog de flesta som levt i långvariga parrelationer. Den stora skillnaden är nog att den som funderat på att lämna under ett längre tag även tagit tag i den biten.
Jag som är en lämnare hade ett mycket begränsat umgänge och vid en total akut kris i förhållandet 1,5 år innan separationen så var det ett uppvaknande att inse att jag inte hade någon som jag kunde ringa och be om hjälp. Därefter började en uppbyggnad av mina sociala relationer.
Det låter ju verkligen som du har ett socialt flow. Låter fint både med dans, träning och gamla vänner. Jag tror precis som du att det ger ringar på vattnet.
Tänkte passa på att lyfta det sociala i det lilla i den här tråden. Jag försöker att utmana mig och göra något socialt av varje dag. Till exempel att när jag går till biblioteket för att låna nya böcker så tar jag alltid tillfället i akt att prata lite med bibliotikarien, köper jag glass på den nya gelaterian i området så passar jag på att säga något extra om dagens glassmaker, och så vidare. Kanske blir det bara en kort kommentar, kanske öppnar det för en liten diskussion på några minuter. Huvudsaken är att det öppnar för kontakt en kort stund.
Jag tänker att jag behöver öva mig att prata med människor jag inte känner, och varför inte börja så här. Då kanske det sen känns lättare att börja prata med en intressant person jag ser på träningen, i baren eller varför inte i busskön.
Håller verkligen med dig här!
Jag är väl kompulsivt småsocial hela tiden - envisas (till mina barns förskräckelse) med att alltid börja prata med personen bakom mig i kön/kassören/den jag möter osv.
Var ett tag sen det skrevs i den här tråden. Hur har ni andra haft det under sommaren? @Tailor - blev det någon coachsurfing eller cykelklubb? Och hur har ni haft det @Ensam_man@Nina77@kaoz@mordillo och @Restenavlivet ?
För mig visade sig sommaren bli mer social än jag trott. Flera vänner som var hemma en sväng mellan olika semesterdelar hörde av sig och ville ses. Funderar på om det kan vara så att det påverkat att jag haft ganska många trådar ute sen tidigare och visat att jag är öppen för att ses. Sen har det inte blivit så “aktivt” kompisumgänge som är mitt andra mål men i några fall var det praktiska utmaningar som satte stopp. Och en middag på en uteservering och en promenad är inte helt fel det heller.
Dessutom är det lite extra kul att några av dessa är lite nyare bekantskaper. En av dessa pratade jag nyligen med om en grej i helgen som jag vill gå på men inte kände någon som skulle dit. Det är nog en grej som jag blivit bättre på - att tydligt säga att jag kommer att gå på grejer själv (och beroende på situation också säga att det är för att jag inte lyckats hitta någon som ville gå med). “Haka på oss då” sa hon vilket kändes himla fint. Sen idag hörde en annan bekant av sig som också skulle gå dit och också ville göra sällskap och då sa jag typ att “gärna, har pratat med en annan kompis också men umgås gärna med er båda”. Fick ett svar som var att typ “ja, men då kanske vi ses där” och insåg i denna konversation att mina sociala skills kanske inte är de bästa. Hur hade ni svarat? Funderar på om det finns någon anledning att jag inte fått till en större gemenskap utan bara umgås med folk en och en…
Uppdatering här också. Skrev nyss i min tråd också. Angående det sociala livet. Jag hakar i princip på alla förslag om aktiviteter. Har varit på väldigt många konserter de senaste två helgerna. Har varit fantastiska band/ artister och det har gett bra injektioner av energi. Har gått en halvdagsutbildning i meditation vilket var mycket intressant och något som kan vara värdefullt för mig framöver. Har lyssnat på massvis av ljudböcker om personlig utveckling och krishantering och har tyvärr helt försummat bokklubbens bokval, men jag går dit ändå .
Tar varje tillfälle till lunch och frukostträffar i naturområdet där jag bor. Mycket kvalitativ tid med samtal och avkoppling i naturen. Tränar och går mycket. Är i bland inloggad på datingappar och det är verkligen med skräckblandad förtjusning. Ska nog egentligen hålla mig därifrån, men är samtidigt för nyfiken på vad som kan hända. Märker dock att jag tycker att det är kravfyllt att hålla igång en längre konversation med män så borde nog hålla mig därifrån. Är, som jag skrev i min tråd, väldigt rastlös och orolig inför framtiden samt traumatiserad av min separation så har svårt att inte vara i rörelse…men jag är ju medveten om detta och har samtalsstöd.
Du skriver längre ner i din text följande " hon förnekar allt - hon gör det antingen av omtanke ".
.
Hör du hur det låter, det gnisslar i mina öron, fråga tjejer å killarna här inne som blivit drabbad av otrohet om dom själva " upplever att hen inte berättade allt för att dom inte skulle bli ledsna/arga ", oj oj va naiv du låter @Tailor när du skriver detta.
.
Jag är väldigt nöjd med min sommar. Förväntningarna var iofs låga men ändå.
Jag har vågat mer, är mycket mer social och vågar ta lite större plats än tidigare.
Hittat en ny hobby. Vågat dejta lite. Tränat mer än tidigare. Ägnat tid med barnen.
Bestämt mig för att vara mer glad och försöka vara mer nöjd med mig själv. Det hjälper även om det som för alla andra går upp och ner.
En glad och positiv @Ensam_man drar också till sig mer skratt, glädje och uppmärksamhet från andra än en introvert och neutral @Ensam_man.
Det tror jag säkert spelar in! Iaf jag själv hör nog hellre av mig till en person som visat att den vill träffa mig.
Det här är ju jättesvårt! Hade det varit du som sagt till din kompis att haka på har det ju inte varit några problem att istället säga till kompis nr 2 att haka på men när du blivit erbjuden att haka på kan det ju vara känsligt att dra med sig nån okänd. Det är ju så olika hur man är som person och hur man vill umgås.
Jag har skrivit lite i min tråd om min sommar men den blev både bättre och sämre än jag tänkt.
Det som var bra var att mitt barn bodde hos mig nästan hela sommaren så vi fick umgås mycket på tu man hand och det var jättemysigt! Många kramar blev det.
Det som var sämre var att han jobbade när jag hade min semester så vi kunde inte åka nånstans - det blev en hemmasemester helt enkelt!
Det blev inget singelliv men det hade det nog inte blivit ändå om jag ska vara riktigt ärlig jag är inte riktigt där än.
En av mina halvnya bekantskaper har ju hittat en man så mycket av hennes tid går åt till att umgås med honom och däremellan har hon ett barn vv, renoverar en gård samt jobbar 2 deltidsjobb så jag förstår att tiden med mig blir lite begränsad
Det har varit en kall sommar så det har varit mycket inomhus - nu är det riktigt varmt och skönt så jag passar på att sitta ute i solen lite!
Till hösten ska jag nog anmäla mig till en eller två (ev, tre) danskurser varav bara den tredje är på hemorten. De andra är 15 mil bort men då stannar jag över hos ett av barnen så jag får lite barnumgänge på köpet! Jag jobbar nämligen hemifrån så bara jag har en datauppkoppling kan jag jobba varsomhelst. Lyx.
.
