Tips och råd för ett mer socialt liv

Jag inser nu mer och mer när jag blivit singel att mitt sociala liv förändrats under tiden med exmaken. Tidigare var jag väldigt aktiv socialt, hakade på många spännande evenemang, utflykter, resor mm. Jag vet att jag har saknat detta även under famijetiden men då var det så fullt upp med annat att det inte blev lika påtagligt som det är nu när varannan vecka är helt fri.

Jag har många vänner men träffar de flesta på tu man hand över en middag eller liknande. Det är väldigt trevligt också men inte som enda umgänge. Jag vill också gärna göra saker tillsammans med andra och gärna i en större gemenskap – festivaler, vandring, kanske surfa (testat en gång och det var kul), långfärdskridsko eller turer med SUP. Kanske även något volontärarbete eller liknande. Skulle främst vilja göra detta för aktiviteternas och gemenskapens skull, och inte för möjligheten att träffa någon ny partner även om det inte vore helt fel om det visar sig att det finns någon intressant man där. :smiley:

Gissar på att jag inte är ensam om detta, tänker att vi är många som ser oss behöva mer och nytt socialt umgänge efter våra separationer så testar därför att skapa denna tråd. Tänker att här kan vi både tipsa varandra om hur och var vi blir mer aktiva socialt, men också peppa när det blir motigt.

6 gillningar

Om jag ska starta tråden med mitt nuläge så försöker jag just nu bena ut vilka av mina intressen som går att omsätta i mer sociala gemenskaper och även försöka hitta vilka som är mer kompatibla med en varannan vecka-tillvaro. Många kurser eller liknande är ju en kväll i veckan och om det då inte funkar att missa varannan gång så blir det svårt.

En utmaning jag ser är också är komma in som nybörjare då många grupper och evenemang riktar sig till dem som har ett mer etablerat intresse och den utrustning som eventuellt krävs. Jag tycker till exempel att det är himla härligt att vara ute i naturen men har ingen erfarenhet av mer avancerat friluftsliv. Det finns ju också en ekonomisk aspekt att delta i kurser och åka på olika evenemangsresor kan kosta en hel del och ofta är ju ekonomin lite mer ansträngd som ensamhushåll.

Hittills har jag i alla fall faktiskt bokat mig på en ”nybörjarfjällvandring” senare i sommar vilket ska bli himla kul. Försöker också hålla kolla på evenemang i min stad via Facebookgrupper och liknande och gå på sådant när det funkar.

Fyll gärna på i tråden!

4 gillningar

Vilken kul tråd :smiley:

Det är verkligen en utmaning. Jag försöker, som jag skrivit i min tråd, att fördjupa befintliga relationer och hitta nya. Främst via jobbet men mina sociala cirklar vidgas sakta men säkert.

Jag har historiskt tackat nej till det mesta och varit den som gått hem först men försöker nu göra precis tvärtom. Säger ja till allt, det gör också att jag får fler inbjudningar. Allt från en öl på stan, komma hem till befintliga familjer själv på middag, våga träffa någons respektive som sedan i sin tur bjuder in osv. Hänga med på gruppass på gym jag aldrig testat. Spela tennis, padel mm. Våga sätta mig i nya situationer.

Också hitta enkla aktiviteter som inte alltid måste kosta pengar.

Inte vågat anmäla mig till någon kurs eller förening än men det kommer säkert också framöver.
För mig är största utmaningen att våga och våga fråga. Finns så många fina människor därute och det värsta som kan hända är att man får ett nej.

6 gillningar

Det är verkligen en utmaning! Jag har historiskt varit ganska bra på att säga ja till det mesta, men ser att jag under de här åren mer och mer blivit en sån som sagt nej då situationen hemma ätit upp all min ork, och då har inbjudningarna slutat att komma. Så behöver kanske börja fråga själv, men det är svårare än det låter.

Tänker också att aktivitet föder aktivitet. Om jag går själv på en grej men stöter på en bekant där, eller sen berättar för någon om att jag varit på den och den konserten, testat den sporten eller liknande, så ökar ju chanserna att de frågar om jag vill haka på något liknande. Det blir ju också lättare för att fråga om jag ser ett intresse hos andra.

Heja dig som säger ja!

5 gillningar

Jag har också bestämt mig för att våga fråga och utmana mig själv i sociala relationer. Är i grunden en relationsinriktad person men har de senaste åren ng dragit mig undan mer än vad som varit bra. Satsat lite för mycket på relationen i äktenskapet osv. I framtiden vill jag ha ett rikt nät runt mig där jag får vårda mina relationer. Vill aldrig mer stå och falla för att det inte fungerar med en person. Min erfarenhet är att det har fungerat väldigt fint att vända sig till människor även om om jag har varit ( ok , är) så fruktansvärt sårbar. Sprang i en löpargrupp under våren bara för att ha en rutin och komma iväg en gång i veckan. Det var bra att komma iväg just då men den aktiviteten ger mig nog inte så mycket insåg jag. Till hösten vill jag pröva meditation. Att på något sätt arbeta ideellt tror jag också på.

5 gillningar

Åh vilken bra tråd det här kan bli tänker jag.

Jag får återkomma i både tips och råd, men jag kommer att ta in allt som skrivs här som ett karbonpapper tänker jag :slight_smile:

Jag känner mig inte direkt ensam, har också ofta ett stort behov av ensamhet, trivs i mitt eget sällskap. Men just nu saknar jag ett sammanhang utanför jobbet känner jag. Och jag gillar inte den känslan. Alls. Så jag försöker ta till mig den och hitta vägar att bryta den såklart.

Att fråga är modigt, jag behöver nog komma någon lite närmare någon för att tordas. Att bli nekad en dejt eller dissad efter en dejt skulle inte alls kännas lika illa som att bli dissad för vänskap och umgänge :joy:.

Volontärarbete är också något jag funderat på. Jag uppskattar ju tacksamhet och jobbar på lite enkelt med det, och märker att det ändrar mitt synsätt till livet i stort så jag tror att jag skulle ha stor behållning av att jobba som volontär. Men hur? Vad? Var börjar man?

Och precis som du vill jag ingå i sammanhang av gemenskap och vänskap.

2 gillningar

Undrar om vi kan se en röd tråd här. Alla vi som blivit lämnade. Har vi minskat vårt sociala och laggtmest fokus på familj o partner? Jag tror det är nåt på spåren.

Kul! Löpargrupp har jag också funderar på att testa. Funderar på om det är bra eller dåligt att jag inte gillar löpning något värst. :joy:. Antingen ger det en extra sporre att springa med andra, eller så är det en dålig idé att jag är mindre motiverad än de andra.

Det tror jag himla mycket på. Jag lyssnade på ett avsnitt av Happy dejting där hon berättade om någon grupp hon var med i, och att det var bra för att det var en social aktivitet. Vissa kurser kan ju vara bara något som göra samtidigt i samma rum, t ex ser jag att det är så med yogan jag går på. Vi är alla där tillsammans men det sker ingen interaktion. Bättre då med grejer som gör att man måste samverka och prata med varandra. Där tror jag att volontärarbete är bra. Tänker att det finns många möjligheter, kanske kan kontakta och kolla hos de olika sociala organisationerna - t ex stadsmissionen. Tänker att kyrkan borde ha en del också om det kan kännas ok. De kanske också kan lotsa en vidare till andra organisationer. Tänker också på Bris och sådana organisationer.

2 gillningar

Jag har inte blivit lämnad och ser det inte som en diskussionsfråga om lämnad vs lämnare. Jag tror att oavsett hur relationen tog slut är det vanligt att gå upp i familjen och lägga mindre fokus på vänner och aktiviteter. Vet att min mamma sa till mig när jag och exmaken fick barn att jag skulle hålla kvar vännerna för att det var lätt att tappa dem och stå där ensam när barnen flyttat hemifrån, det hade hon själv erfarenhet av. Och jag ser också att de i min bekantskapskrets som är mest sociala och drar igång grejer är de som inte skaffat familj.

Tänker att oavsett så kan vi låta den här tråden vara en möjlighet att peppa varandra till att vara mer sociala och försöka sträva framåt.

4 gillningar

Ja detta är viktigt både i och utanför en relation. Tror verkligen det.

Alla säger att det sociala blir lidande under familjens uppväxt. Det är naturligt men man måste jobba på att behålla viss mått ändå.

Jag ska ta mig till en cykelklubb på tidsdag om jag inte drar ner i europa på coachsurfing.

1 gillning

Lite tips på volontärarbete:

Kvinojourer: | Roks

Stadsmissionen: Bli volontär | Stockholms Stadsmission (stadsmissionen.se)

Bris: Bli volontär - Du gör skillnad! | Bris - Barnens Rätt i Samhället

Denna sida verkar lista olika volontärmöjligheter: Hitta volontäruppdrag på Volontärbyrån | Volontärbyrån

Heja! Låter som två bra planer. :slight_smile:

Ytterligare tips till listan:
Röda Korset: Engagera dig som volontär | Röda Korset (rodakorset.se)

Jag har tagit upp ett intresse från ungdomen och börjat iväg och dansa. Det är också ett gäng här i byn som dansat tillsammans länge och de startade motionsdans via Korpen så det var givetvis ett av mina motionspass.

Jag har börjat gå på gruppträningar på Korpen men det funkar givetvis med vilket gym eller Friskis och svettis som helst.

Jag har kontaktat och blivit kontaktad av gamla kamrater från barn- och ungdom som jag inte haft kontakt med på väldigt länge och som jag inlett en ny vänskap med - iaf ska vi träffas.

Jag tror att alla såna aktiviteter blir som stenar i ett kav lugnt vatten - varje sten ger ringar på vattnet och ens sociala kontaktnät blir utvidgat, man kommer ut mera och har större chans att det alltid finns nån för en när behovet uppstår.

Vad gäller mig har jag nästan varit bara hemma, pga att jag jobbat från hemmet samt varit sjuk i UMS har jag varit försiktig med sociala åtaganden mm vilket lett till att mitt liv blev mindre och mindre socialt och mer och mer hemma - efter skilsmässan har jag nu tvingat mig själv att komma ut och tom börjat engagera mig i föreningar mm - det har lett till flera nya bekantskaper som kan bli till fina vänskaper framöver - jag ser fram emot framtiden! :heart:

4 gillningar

Det gäller nog de flesta som levt i långvariga parrelationer. Den stora skillnaden är nog att den som funderat på att lämna under ett längre tag även tagit tag i den biten.

Jag som är en lämnare hade ett mycket begränsat umgänge och vid en total akut kris i förhållandet 1,5 år innan separationen så var det ett uppvaknande att inse att jag inte hade någon som jag kunde ringa och be om hjälp. Därefter började en uppbyggnad av mina sociala relationer.

2 gillningar

Det låter ju verkligen som du har ett socialt flow. Låter fint både med dans, träning och gamla vänner. Jag tror precis som du att det ger ringar på vattnet.

1 gillning

Tänkte passa på att lyfta det sociala i det lilla i den här tråden. Jag försöker att utmana mig och göra något socialt av varje dag. Till exempel att när jag går till biblioteket för att låna nya böcker så tar jag alltid tillfället i akt att prata lite med bibliotikarien, köper jag glass på den nya gelaterian i området så passar jag på att säga något extra om dagens glassmaker, och så vidare. Kanske blir det bara en kort kommentar, kanske öppnar det för en liten diskussion på några minuter. Huvudsaken är att det öppnar för kontakt en kort stund.

Jag tänker att jag behöver öva mig att prata med människor jag inte känner, och varför inte börja så här. Då kanske det sen känns lättare att börja prata med en intressant person jag ser på träningen, i baren eller varför inte i busskön.

Har du gjort något socialt i dag?

10 gillningar

Håller verkligen med dig här!
Jag är väl kompulsivt småsocial hela tiden - envisas (till mina barns förskräckelse) med att alltid börja prata med personen bakom mig i kön/kassören/den jag möter osv. :sweat_smile:

3 gillningar

Ja i läget efter en relation är man lite kontaktsökande. Det märks nog på en. Men vet ni vad? Jag skiter i det.

Idag står jag i regnet på en camping o väntar på att det ska sluta.

Var ett tag sen det skrevs i den här tråden. Hur har ni andra haft det under sommaren? @tailor - blev det någon coachsurfing eller cykelklubb? Och hur har ni haft det @Ensam_man @Nina77 @kaoz @mordillo och @Restenavlivet ?

För mig visade sig sommaren bli mer social än jag trott. Flera vänner som var hemma en sväng mellan olika semesterdelar hörde av sig och ville ses. Funderar på om det kan vara så att det påverkat att jag haft ganska många trådar ute sen tidigare och visat att jag är öppen för att ses. Sen har det inte blivit så “aktivt” kompisumgänge som är mitt andra mål men i några fall var det praktiska utmaningar som satte stopp. Och en middag på en uteservering och en promenad är inte helt fel det heller.

Dessutom är det lite extra kul att några av dessa är lite nyare bekantskaper. En av dessa pratade jag nyligen med om en grej i helgen som jag vill gå på men inte kände någon som skulle dit. Det är nog en grej som jag blivit bättre på - att tydligt säga att jag kommer att gå på grejer själv (och beroende på situation också säga att det är för att jag inte lyckats hitta någon som ville gå med). “Haka på oss då” sa hon vilket kändes himla fint. Sen idag hörde en annan bekant av sig som också skulle gå dit och också ville göra sällskap och då sa jag typ att “gärna, har pratat med en annan kompis också men umgås gärna med er båda”. Fick ett svar som var att typ “ja, men då kanske vi ses där” och insåg i denna konversation att mina sociala skills kanske inte är de bästa. Hur hade ni svarat? Funderar på om det finns någon anledning att jag inte fått till en större gemenskap utan bara umgås med folk en och en…

Ja jag kan uppdatera lite… har varit omtumlande sommar. Var ända tills för några dagar sen på god väg att börja må bra. Har haft semester med barnen på olika ställen som Dalarna och utomlands två gånger.

Jag var även med på cykelklubben en gång. Ska nog försöka hänga med mera. Couchsurfing körde jag två svängar var trevligt men rätt många kufar.
Sen upptäckte jag av misstag att mitt ex har haft en affär för några år sedan. Då rämnade min värld rätt hårt. För alla andra tillfällen jag tycker det känts konstigt blir nu väldigt märkliga att tänka tillbaka på. Har hon liksom varit otrogen massor innan hon tog mod till sig att göra slut.

Jag kommer nog aldrig få veta, borde inte spela någon roll men tankarna går i loop. Vill prata o fråga men hon förnekar allt. Hon gör det antingen av omtanke men kommer aldrig veta.

Nu ska vi ju inte ha massa ihop så som kräver sanning, men tanken är otroligt obehaglig att det kanske förefaller så att hon utnyttjat mig som försörjare.

2 gillningar