Hej, har ett fritidshus som vi äger 50/50 och delar på lån och övriga kostnader.
Nu känner hon att kostnaden är för hög och vill att jag tar över huset helt och hållet.
Jag kan gå med på det även om det blir en viss påverkan på min ekonomi.
Vill helst inte sälja det, då det betyder mycket för mig och barnen.
Problemet nu är hur man senare skulle hantera barnen som älskar att vara där och mer eller mindre vuxit upp där på sommrarna. Jag är kluven till hur man skall göra.
Känns så fel att säga nej till att de får vara där om de är med mamma, men samtidigt så känns det väldigt orättvist mot mig att hon både ska få äta kakan och ha kvar den så att säga.
Om hon inte vill vara med och betala så ska hon inte kunna nyttja det. Hur enkelt som helst. Det är inte du som hindrar barnen från att vara där på hennes veckor, det är hon. Hennes beslut, hennes ansvar.
Ja men vad tänker hon själv om det? Har du frågat? Det kan ju vara så att hon själv är helt inne på att hon inte kommer att åka dit när hon inte deläger det längre, i så fall är det ju en icke-fråga.
Självklart kan hon inte förvänta sig att använda det “som sitt” om hon inte längre är delägare. Kanske kan du hyra ut det till henne någon vecka efter överenskommelse när det funkar för dig?
Vad hade du tänkt innan hon frågade, om hur frititdshuset skulle användas under veckorna när hon har barnen? Skulle du själv nyttjat det? Eller skulle du hyrt ut det?
Om alternativet hade varit att fritidshuset skulle stå tomt så skulle jag överväga att låta henne vara där gratis - helt och hållet för barnens skull. Dock måste du isf vara ok med hur hon använder det och i vilket skick hon lämnar det. Om hon t.ex. skulle rensa ogräs, klippa gräs och lämna det städat och fint är man ju nöjd. Tvärt om ifall hon skulle lämna det stökigt utan att sköta om trädgården mm.
En sådan överenskommelse behöver ju inte vara för evigt, utan kan ju vara något du prövar för att se hur det känns. Att ta en hyra för att kunna vara där är ju också ett alternativ, men om hon inte har ekonomi så kanske det går bort.
Försök se bortom prestige och att ha rätt till att se till barnen! Om du kan vara generös för barnens skull tror jag det kommer att vara alla till nytta.
Så här resonerar jag: Jag är i liknande sits men jag kommer ta över sommarhuset. Jag vill att mitt blivande ex känner tillit och vill vara där i framtiden eftersom jag vet att exet älskar att vara där och att barnen skulle vilja vara med exet där också. För mig är ägandet endast en ekonomisk fråga. Men jag kan förstå om exet kommer tycka att det är jobbigt både initialt och kanske på lång sikt. Särskilt krångligt vore det om nån av oss träffar nån annan som också bjuds in. Jag kan inte förvänta mig att nån av oss är likgiltig inför att dela säng med nya partners. Men vem vet? I dagsläget vill jag i a f vara tydlig med att exet har rätt att vara där gratis och att eventuella investeringar står jag för. Men det bygger såklart på att jag har förtroende för mitt ex respekt för städning och annat. Om ett sånt förtroende saknas och om det är omöjligt att prata om ev regler så skulle jag inte tillåta att exet var där ens med barnen.
Först beror det väl på hur pass goda vänner ni är och förmågan att samarbeta.
Sen, när eventuella nya partners kommer in i bilden. Att låta ditt ex vara där med barnen nu för att sedan kanske inte stå för den dealen när/om du träffar en ny som känner sig obekväm med det kommer nog inte landa väl hos barnen. Hur gamla är barnen förresten?
Vad känner mamman, har hon haft önskemål om att få vara där efter du tagit över?
Om du tycker det är okay så låt Exet vara där med kidsen på lov å annat, klart hen skall hålla rent å städa å köpa in det som konsumeras, kanske klippa gräset.
Att släppa in Exet där ensamt eller i framtiden med en ny partner enbart för att hen har minnesband till huset avgör du - jag skulle säjja nej.
Idag är det ingen som vet vilka band/känslor som kan komma i dager om hen får vara i stugan och ha kärleksliv där när du inte nyttjar stugan.
Gör upp ett kontrakt där hen får veta vad som gäller.