Förstår dig så väl, vad fint du skriver om dina tankar. Ibland kommer samma tankar över mig trots 1 1/2 år har gått. Hon är inte vidare med någon ny men sörjer mer killen efter mig där det inte verkar blivit något ( han ville försöka med sin x fru och barn igen) att släppa mig verkar varit lättare, känns så fattigt. Det känns oftare bra än dåligt numera, men jag hamnar i samma tankar som du då och då. Har själv dejtat lite grann men har hittills inte känt mig där riktigt. Hålet efter det som gick förlorat och vad man kunde gjort ( att vara efter klok) är så stort. Kan inte heller släppa tanken på att vi hade kunnat blivit starkare än någonsin om vi båda gett det chansen 100% och tid. Kanske blir framtiden bättre ? Vem vet. Men just nu är inte mitt liv till det bättre heller. Hoppas på trygghet och mer glädje allt som tiden går.
Ja…håller med… Hålet är stort… och det känns ibland som att man drunknar i sina egna tankar och känslor. Man vet inte riktigt vad man skall göra med dem när de bubblar upp till ytan…
Önskar jag hade en “off” knapp.
Sedan mitt ex talade om för mig att den nya skulle flytta till orten och in i huset, så har jag haft jobbiga nätter. Drömmer om hur jag alltid blir ensam kvar. Och får panik i drömmarna. Att det inte finns någon som tar emot när jag faller. Att han är helt obrydd. Och ser på hur jag faller.
Och jag tänker väl också att det är just det han är. Mitt ex. Obrydd.
Det gör ont. Men även om mitt sunda förnuft säger mig att , det är så det blir… när man ger upp någon, så är ensamheten inom mig stor.
Hur många gånger har jag inte längtat efter föräldrar och syskon…o vännerna. Som finns så långt bort.