Jag läste ditt inlägg och har igenkänning. Dock inget fysiskt våld. Psykologen jag har pratat med har beskrivit det som att jag ofta “gått på äggskal” för att allt ska fungera i familjen. Nu har vi separerat. Mycket är jobbigt, men jag har alltså samtalsstöd vilket är toppen. Jag har kommit en lång bit på väg och känner allt oftare glädje och hopp! Läs gärna något inlägg på min blogg “Separationsmamman”. Den finns på wordpress.
Jag tror inte din sambo kommer att ändra sig. Men jag förstår precis dina tankar så fort det är lugnt. Så har jag haft det i många år. Men ni verkar vara i ett mönster som bara upprepar sig och upprepar sig. Jag håller tummarna för att du ska få till din tillvaro på precis det sättet du vill!
1 gillning