Hade önskat jag hittat detta forum i somras när min historia var som mest aktuell och jag mådde skit men ändå glad idag att jag hittat det…
jag är en av dem som försöker gå vidare med min man efter att ha kommit på min man vara otrogen med sin kollega via Mail.
Detta uppdagades i maj då jag känt att att allt inte stod rätt till och hamnar i en sex chatt mellan han och hans kollega.
Mina fötter fullkomligt drogs undan och jag trodde inte jag skulle falla så hårt.
Min msn erkände men sa att det bara var sexmail . Han jobbade dock med henne dagligen så mitt förstånd sa att såklart hade det varit mer men både han och kollegan förnekade detta.
Hon oxå gift och 3 vuxna barn som vi och hennes man visste inget …
Där stod jag i min förtvivlan och chock och försökte hantera detta och sedan visste jag att han , den andre som blev bedragen inte visste något än… svår situation … min man sa att jag absolut inte fick säga något och det lovade jag och som tur var så hittade även han mailen.
Min man ångrade sig då han förstod att jag älskade honom , han hade tvivlat på detta då vi haft tuffa år bakom oss med barn som mått psykiskt dåligt .
Jag hade varit dålig på att bekräfta min man och han var den som var mest fysisk och ville ha närkontakt ,
Min man bröt med kollegan och det blev sommar med semester och vi kämpade på.,
En månad senare får jag veta via ” gamla ” Mail att dem varit fysiska med varann och att det var förälskelse , längtan . Allt rasade samman igen och jag föll ännu hårdare…
Min man mådde skit när han såg hur dåligt jag mådde och ångrade sig djupt .
Han sa upp sig , bytte arbetsplats , skrev Mail som jag fick se att han älskade mig och inte kunde jobba kvar pga att jag inte skulle klara av att dem jobbade ihop😱
Hon blev sårad och förstod inte varför , dem kunde ju bara vara kolleger …
I dag jobbar han på ny skola och mig veterligen finns ingen kontakt mellan dem.
Problemet idag trots att vi gått i terapi och har många fina stundar och min man ger mig massor av bekräftelse i form av kärlek och underbara sms . Han vet hur mycket jag behöver detta.
Denna andra kvinna kommer inte ifrån mitt huvud tyvärr … idag 7 månader senare tänker jag på henne , på deras relation , hans svek mor mig. Deras relation hölls hemlig i 2 månader innan jag kom på min man…
Kommer jag någonsin kunna släppa detta? Hur lång tid tar det?
I det stora hela har vi det bra men inom mig finns en sorg så stor att han gjort detta utan att blinka , ljugit så mycket för mig utan dåligt samvete när det begavs sig…
vi är +!50 med ett långt äktenskap och 3 vuxna barn .
Dem vet dock inte allt i denna historia utan jag har skonat dem från det västa … dem tror bara att deras pappa haft en liten Mail med sin kollega …
känns dock bra att inte blanda in dem så dem tappar respekten för sin pappa .
Hej, jag hoppas andra här på forumet som har mer liknande historia kan komma med råd och dåd. Helt klart behöver man det oavsett historia. Min historia är ju den att jag var mer radikal i mitt handlande och jag känner att det sannolikt inte hjälper dig alls och sannolikt inte heller är rätt för dig. Frågan är om ni bör ta hjälp utifrån så att dina tankar och känslor ska kunna bearbetas tillsammans med din man så att ni kan gå vidare?
Tack ! Ja, vi har ju 2 olika historier men skönt ändå att läsa andras även fast dem inte är lika min.
Vi har hjälp utifrån , gått hos en jättebra terapeut med 20 års vana att jobba med otrohet .
Gått sedan i juni men lite mindre nu.
Jag bara tycker det är jobbigt att hon är kvar i mitt huvud … vill ju bara släppa det. Nu har ju jag en relation till henne och min man gått vidare och vill ju såklart inte bli påmind om den tiden . Han vill vara hos mig och det fina vi vill bygga vidare på .
Det är komplicerat . Men troligen är det bara mer tid som behövs . Hoppas det! Tack för svar och hoppas att du känner dig lite bättre . 
Hej Annaqu!
Läs @AbsolutIngenIdiot tråd. Kanske kan du finna stöd och tröst I den ?
Efter nästan 25 år hände det som inte skulle ske
Jag tycker bara det är svårt att vara vänskaplig med min x-man efter hans otrohet och senare även relation med sin kollega.
Det har gått över 3 år och även om jag inte tänker på det ofta längre har jag ändå svackor när det kommer tillbaka.
Smärtan i hjärtat och sorgen över sveket.
Men som med allt. Det tar tid. Låt det ta tid.
Vill du så fixar du det. Garanterat
Tack ! Den ska jag kolla på! Ja, det är ju svårt att välja den vägen jag valt att försöka förlåta och leva med min man och hade vi separerat hade jag inte heller förlåtit tror jag men väljer msn att inte skiljas så måste jag försöka allt … få tillbaka tillit , förlåta … annars funkar det inte .
Tack för vänligt svar 
Har ni varit på familjeterapi tillsammans. Om inte kan det vara en väg att pröva.
Ja, vi har gått sedan det uppdagades , min mans otrohet . Hade inte lyckats annars …
även fast vi gör allt så är jag ibland rädd för att jag inte kommer att kunna gå vidare …
Tack ändå 
Jag kan tänka mig att det är svårt att gå vidare efter otrohet där partnern väljer att gå vidare med den man varit otrogen med.
Det tar säkert lång tid att komma till en acceptans .
Jag hade ” turen ” att min man inte ville fortsätta med sin älskarinna även fast han trodde att han var förälskad i henne.
Hon var oxå gift och det dem hade var väl en förälskelse …
Hade min man valt att lämna mig hade jag oxå blivit hjärtekrossad och fått kämpa som så många här på forumet .
Väljer man att fortsätta är det att kämpa fast på ett annat sätt men hoppas ju såklart att det bara blir bättre.
Önskar dig lycka till och att dina svackor blir mer sällan .
Det är tyvärr lite mer invecklat än så
Mitt x lever inte med kollegan längre. En, visade det sig, extremt narcisstisk kvinna.
När det förhållandet brakade ihop var det jag som stod och sopade ihop smulorna efter min x-man.
Vi har under alla dessa år haft en tät kontakt.
Jag har förlåtit. Jag vet att han aldrig hade velat såra mig. Han har sin historia. Det som format honom till den han blev. Feg och utan ett visst konsekvens tänk.
Men jag vill att han ska vara lycklig. Jag vill att han ska vara glad och må bra. Det är han värd. Precis som jag.
Alla val jag har gjort har jag gjort utifrån våra barn. Ibland kanske att jag gjort våld på mig själv för att det ska bli bäst för barnen.
Och det känns rätt idag och tänker att det är huvudsaken.
Mitt råd till dig är att lyssna på din egen känsla.
När du får ångest försök se vad det är som utlöser den just där och då. Vad i dig (ditt ego ) är det som skaver.
Han har gjort det han gjort. Han är garanterat besviken på sig själv och mår sjukt dåligt över att ha sårat dig. Men han kan inte göra det ogjort. Och för dig nu att acceptera.
Ingen kan säga hur du ska känna. Fastna dock inte i ett ältande. Acceptera att det stundtals gör så ini helvete ont. Berätta om smärtan. Nästa svacka gör inte lika ont men försök att inte kasta massa skit och hårda ord. Det tar er ingenstans
All lycka till er 
️
Visst gör man våld på dig själv och det ör rätt det du skriver att vara snäll emot sig själv .
Ältandet blir mindre och mindre men ibland pluppar saker upp och man faller hårdare än man trodde, man tror man är starkare än vad man är.
Hårda ord kan sägas men som sagt dem leder ingen stans.
Om man bara kunde styra sina känslor lite mer.
Är du och din man tillsammans igen ?
Eller är er relation vänner?
All lycka till dig med😄
Hej @Astel
Tycker dina råd är kloka och jag känner igen mig i hur jag vill vara och agera. Vill att exmannen ska må bra i slutändan men i mitt fall så är det så svårt för mig att veta hur jag ska agera.
Jag försöker skilja på vad som är min sorg och vad som är frustration över nuvarande beteende. Sen försöker jag hålla mig ifrån det som jag inte kan påverka, men det är så svårt.
Min situation är att vi sedan juni är skilda och han har i stort sett bytt hela sitt liv och checkat in i hennes liv, hon som han var otrogen med. Det som försvårar är dels att han har öppnat upp sig inför mig, frågat om det finns en chans till att gå i terapi, att hitta varandra igen. Men sen agerar han inte enligt detta och jag måste inse fakta, så länge han bor med henne så finns det inget “oss”.
Min analys är att han verkligen inte mår bra i sig själv och jag tror att han inte vet vad han vill, men det måste han förstå själv.
Det som är absolut svårast är att jag tycker att han är på riktigt fullständigt korkad. Han bor med sin nya kvinna, ganska långt ifrån mig och våra barn. Han vill träffa barnen men allt han erbjuder är att de ska komma hem till honom och hans nya. Han begriper inte att våra barn inte vill, varför ska de komma till dem? Han som pappa bör inse att han måste ta initiativet, han måste välja om han vill bo närmare sina barn, först då kan han få tillbaka en vardagssituation. Men eftersom vi inte pratar med varandra så kan jag inte säga detta till honom, men jag blir så frustrerad.
Vad är det han inte förstår? Jag tror dock att den nya kvinnan inte vet hela sanningen om hur han levde dubbelliv med oss båda och inte kunde “bestämma sig”. Hon ligger på våra barn med egna SMS och bjuder in dem hela tiden, vilket också gör mig galen. Håll dig undan har jag lust att säga, hon verkar lika korkad som min exman…
Usch jag blir så frustrerad och måste hitta ett sätt att inte låta mig påverkas så här. Vill inte att min helg ska förstöras av dessa ilskna känslor och frustration.
Någon som känner igen sig och i så fall några bra tips på hur man hanterar detta?
Att prata med min exman har jag insett är helt uteslutet, han tycker bara synd om sig själv och skulle inte i dagläget ta in något jag skulle säga.
Vad ska jag göra?