Jag vill skiljas. Det har jag väl viljat ganska länge, men av olika skäl, som jag inte vill gå in på nu, kan jag inte se att det blir bra att göra det. Jag försöker finna strategier i vardagen för att stå ut.
Nu har jag kommit till den punkt att jag nog önskar att han ska träffa någon ny och själv önska en lösning på att ta sig härifrån.
Just nu har han flera veckors semester. Det är jättejobbigt. Det är svårt att smita undan och för att kunna umgås med mitt barn måste jag stå ut i makens närvaro. Att de båda dessutom önskar att vi ska åka bort allihopa tillsammans gör det hela ännu svårare. Hela mitt väsen skriker bara ”NEJ!!!”. Får ångest av bara tanken. Våra gemensamma semestrar har alltid varit jobbiga och ännu mera sedan barn. Hur mycket våld kan man föra på sig för husfriden?
Jag irrar och irrar. Jag hittar inte ut.
Svaret på detta är ”inget alls”, dvs om du känner som du skriver så måste du nog inse att du måste agera nu. Ditt välbefinnande är viktigare än husfriden.
Jag anser dock att man måste kommunicera med den man lever med om de känslor man har, så att man har uttömt möjligheten att fortsätta tillsammans. Har man gått in i en relation och även har barn, så tycker jag att man måste ge varandra chansen att förbättra relationen. En gång föll ni ju för varandra och med professionell hjälp kanske man kan hitta tillbaks till varandra.
Båda parter måste vara uppdaterade på hur ni känner för varann och ”var” ni befinner er i relationen. Det är det schysstaste man kan göra även om ni inte delar åsikt om att fortsätta tillsammans. Låt din partner vara delaktig i processen.
1 gillning
Det känns som om du tror att det finns hur många knep som helst att ta till för att lura sig själv att stå ut. Det finns det inte. Jag förstå faktiskt inte riktigt vad det är för slags hjälp du ber om?
Du skriver att du inte vill gå in på varför du inte kan skilja dig, så då blir det ju svårt att svara eller peppa dig inom det området, om du har bestämt dig för att det är omöjligt, då får du ju helt enkelt bara bita ihop. Åk på semester, umgås. Det är ju sånt man gör i ett förhållande. Du får lida inombords men spela med. Eller så säger du att du bara vill vara hemma och frågar om inte han kan åka bort med barnet själv någon vecka.
Som sagt, om du har bestämt dig för att något är omöjligt då blir det ju också omöjligt. Då finns det inga strategier som hjälper annat än att helt enkelt bara stå ut. Att han skulle träffa någon verkar vara en riktigt usel plan….
3 gillningar
Ventilerar nog mest.
Du vet: tänker högt.