Hej, jag är en kille. Är skild sedan några år. Det har varit så svårt för mig att gå vidare i livet. Är frisk, ser ok ut och har ett vanligt liv med jobb och allt därför bör jag inte ha problem med att starta nytt liv. Men det har vuxit en rädsla inom mig om relationer som jag har svårt med att övervinna. Vill och längtar efter en härlig och ärlig långvarig relation men det verkar som att jag omedvetet utvecklat en tro på att det inte är lönt att satsa på det.
Är det någon av er som känner likadant och kanske har tips på hur jag kan gå vidare?
2 gillningar
Hej,
Jag förstår hur du menar och är där med på sätt o vis.
Har samma problem med att just skapa nya relationer, men jag fortsätter att fokusera på mig själv de veckorna jag inte har barnen. Lär mig att laga mat, tränar, dansar, hittar utmaningar i jobbet, träffar vänner, spelar spel, lär mig nya saker.
Det låter lite som om du fokuserar på att lägga din kärlek hos andra, men börja med att lägga den hos dig själv o utgå därifrån.
Hitta saker att se framemot de veckor som du inte har barnen, försök att bryta mönstret med att bara sitta hemma o deppa. Låt det ta sin tid att mönster tar ett tag att bryta, just nu har du förmodligen hittat din bekvämlighet i just det deppiga, där behöver du bli närvarande vilka triggers som drar igång det och försöka göra något annorlunda.
2 gillningar
Uppskattar ditt svar! Helt rätt i det du skriver men du vet ju äldre man blir desto mer känner man att det är kört med nya relationer. Det finns fler ställen man kan gå för att träffa nytt folk men saknar motivation och det blir lättare att bara va hemma och hänga…
1 gillning
Hmm, lättast är nog bara att vara frank med dig min vän.
Det är ditt liv o du sitter i förarsätet, det är helt ok att bli deppig, men du låter som att du har valt att stanna kvar där i träsket.
Vilket i och för sig också är ett val, men kom ihåg att det är ett val du väljer.
Tror inte alls på ju äldre man blir så blir det svårare att skapa nya relationer, det är en begränsning du sätter på dig själv, ingen annan.
Jag känner folk som är äldre än dig, men som ändå fortsätter lära känna nya människor. Allt handlar om vilken självbild du har på dig själv.
Sedan min skilsmässa har jag lärt mig, dansa pardans, segla segelbåt, rida på hästar, åka skidor, mediterat, rest, blivit mer närvarande och framför allt lära mig att uppskatta min egen tid.
Jag har lärt känna väldigt mycket nya människor och njuter av sällskapet med dom.
Det är ok att det är svårt med nya kärleksrelationer, tro mig det har jag också. Men för den skull så betyder det inte att jag slutat försöka.
Du har mer än 15 år kvar innan du väljer att gå i pension, se till att göra något nu som får dig att njuta av tiden när jobbet tar slut, annars kommer du bli specialist på att lära dig urskilja nyanserna på hur färg på väggen torkar, och det är inte en egenskap som är speciellt populär i nya bekantskapskretsar, iallafall ligger det väldigt långt ner på listan… kanske finns dock en klubb för det också 
1 gillning
Ja det vore lättare att ta med sig en vän ut på nånting,
ibland vill man att nån ska dra ut mig på nåt. Jag har gjort det men då vill man ju att nån gör samma sak tillbaka…
Svårt det där med förväntan, tjänster o gentjänster fungerar inte riktigt när man ger, om du anstränger dig för att ta med ut en vän på något o förväntar sig att vännen ska göra något tillbaka, så är du inte riktigt närvarande i mötet med din vän.
Var glad för att hen vill ta av sin tid och spendera den med dig, var lugn i att det här var en trevlig stund utan att du lägger värde i vilken motprestation personen ifråga ska göra.
Om däremot din vän följer med, är konstant gnällig, tar mer energi än hen ger och aldrig tillför något annat, då kanske du ska tänka på om den relationen är rätt för dig.
4 gillningar