@Radkovan När planerar ni återvända till Sverige?
@lisa0987 Jag och sonen åker hem om 2v och hon åker tillbaka till Sverige om 3v.
Börjar nästan bli outhärdligt att vara här för min del mår skit och alla andra är som vanligt även fast de vet.
Vet inte hur länge jag ska orka upprätthålla denna fasad
1 gillning
Att tidigarelägga din och sonens hemresa det är inget alternativ eller?
@skottaren tror inte de är aktuellt, har dock en möjlighet att åka till hennnes far i en annan stad och ta det lugnt där
Vad menar du med det? Kan hon ha träffat någon annan?
Ugh. Alltså jag lider med dig. Ibland är det bara att kapitulera för att situationen är skit. Försök att inte hetsa upp dig, sätt din son först och häng med honom så mycket du kan. Se det som att du är och besöker en del av hans familj och inte hennes. Flyt med så mycket det går och blir det övermäktigt så tar du en promenad eller avleder dig med att scolla insta-reels en timme eller två. Ibland måste man bara överleva och inte processa. Det finns ju en tidshorisont, det är bara att bocka av dagarna och reagera sen.
1 gillning
@skottaren tack för dit stöd, försöker vara med min son så mycket som det går men han vill fullt förståeligt vara med sina släktingar som han bara träffar en gång per år. Blir rätt ensamt för min del men ska försöka åka iväg lite själv och träna, vandra och fiska mm.
Börjar sakta men säkert att acceptera att det är slut, har börjat leta lägenhet åt min sambo för att se till så hon flyttar ut så snabbt som möjligt så jag kan gå vidare och läka.
@lisa0987 hon har pluggat och varit ute på många studentevent så de är möjligt att hon har nån i pipelinen som är intresserad av henne
Jag hoppas att det inte är så…. Men att redan som 20-åring skaffa familj…. Det är lite tidigt o risken kan vara stor att det lockar med ”ungdomliga” aktiviteter som inte inkluderar man o barn. Hur gammal är du?
Du gör så gott du kan givet situationen, bara att avleda dig så gott du kan de kommande veckorna. Sen går det såklart upp en liten rödflagg för mig i att du känner någon sorts ansvar i att du ska leta lägenhet åt henne. Jag tänker att det är något hon antagligen borde vilja lösa, och framförallt välja lägenheten, själv. Det är ju hon som ska bo där.
Om det är att hon ska flytta ut snarast, så är det väl bättre att prata med henne om det och enas om ett tidsspann när detta ska vara löst? Eller, varför (förutom att du tänker att det skyndar på processen) känner du behovet av att leta upp hennes lägenhet?
Vi är båda 27 år, graviditeten var oplanerad och jag har alltid trot hon gjorde de med flit för att hålla fast vid mig
@skottaren Jag känner att det måste ske en ändring för att jag ska må bra. Och hon tar aldrig tag i saker så de kan ta tid om hon ska fixa. Sen kan hon inte svenska
Jag fattar, ja men då är det väl bara att köra på. Allt som håller dig lite upptagen är ju bra.
Inte en bra början att ha sådana misstankar….
Och inte bra att hon som ung och efter 6-7 år inte lärt sig svenska. Det innebär ju att du agerar lite som hennes ”pappa”, det är aldrig bra med beroende och ”obalans” i en relation.
Se till att prata när ni kommer hem. Försök stå ut nu.
@Lisa0987
Åker nu hem med min son på söndag och paniken och ångesten har börjat lätta lite.
Jag och mitt numera ex har pratat igenom allt en gång till, hon är väldigt bestämd i sitt beslut.
Kändes som att jag var nära att nå fram med mina förslag till lösningar men hon nappade inte.
Vi har haft bättre dialog på sistone, hon berättar till exempel när hon ska åka nån stans och frågar om jag vill följa med.
Har till och med fått henne att skratta en del och vi har haft lite kul emellanåt.
Jag vill gärna fortsätta vår relation och har kollat mycket på youtube och fastnat för no contact roule. Någon som pröva?
Den går ut på att man inte har någon kontakt, i vårt fall får de endast bli om vår son. Vilket ska få henne att tänka efter och förstå effekten av hennes beslut och förhoppningsvis sakna mig.
Tjena
.
Många många förespråkar detta i samband med uppbrytningen om det gäller otrohet från någons sida och att man har kids ihop.
Vad skönt att du mår bättre och snart ska åka hem!
Jag förstår att du önskar att ditt ex ska ändra sig. Det kan hända. Eller inte.
Jag tror för din skull att ”no contact” (förutom om ert barn) generellt är en bra strategi för dig, för att inte hoppas eller vara för ”på” osv och för att få läka.
Jag är dock inte säker på att den kommer att fylla det syfte du önskar. Det kan man ju inte veta eller garantera. Många av de här, ofta amerikanska, teorierna känns ”barnsliga” och att man spelar spel och inte sällan bygger de även på stereotypa könsroller osv.
Jag tror betydligt mer på detta för att komma över någon än som metod att hitta tillbaks. Men visst allt kan hända.
Min personliga åsikt är att man bör vara mer tillsammans om man ska hitta tillbaks och ändra sin dynamik än att man ska spendera mindre tid ihop. Men det förutsätter givetvis att båda parter vill hitta tillbaks och det vill inte ditt ex nu.
Hon låter väldigt bestämd och då tror jag inte du kan övertyga henne utan då ska du nog backa. Det bästa du kan göra är att försöka må bra och skapa ditt egna liv nu. Mår man bra, så är man ofta attraktiv 
Var det slutar kan ingen säga.
@Lisa0987 @Skottaren
Uppdatering.
Nu har jag och sonen varit hemma en vecka och idag kom mitt ex hem.
Hon är helt förstörd då hon inser att hon inte kommer kunna hitta/ ha råd med en egen lägenhet.
Hon känner sig fast och misslyckad.
Jag har försökt stötta och säga att hon kan bo kvar och att vi bara kan ta det lugnt och se vad som händer.
Hon vill inte detta utan vill testa bo själv men kan inte.
Vet inte vad jag ska göra, vill att vi försöker men inte att hon ska känna sig tvingad. Dock så vill jag inte hon bor kvar om det inte finns någon chans att de blir vi igen.
Det förstår jag verkligen att du inte vill. Jag förstår också hennes vilja att komma vidare på riktigt om hon har bestämt sig.
Men, så är ju verkligheten ofta som en ny sko om våren. Obekväm och skavig.
Hon måste ju bo någonstans när hon letar lägenhet ändå? Så då utgår jag ifrån att ni ändå kommer bo ihop ett tag till. Eller tänker hon bo tillfälligt hos någon kompis? Då seglar ju såklart frågan upp hur ni ska göra med sonen denna period? Håll fokus på hans bästa, han är den enda personen du ska ta verklig hänsyn till just nu även om tusen andra tankar snurrar. Att han har det så lugnt och tryggt som möjligt är det viktigaste, ta familjerätten till hjälp om ni inte kan enas.
Och nej, du kan inte tvinga henne. Om inte annat för du är värd bättre, alla är det. Och att försöka hålla kvar någon har ofta omvänd effekt, då blir frihetslängtan bara starkare.
Jag skickar en liten styrkekram för den här kommande perioden kommer bli tung och en mental prövning. Behandla henne som du själv hade velat bli behandlad, men gör inte våld på dig själv. Och igen, sonen går före både dina och hennes känslor och behov.
3 gillningar
Jag önskar er båda allt gott men blir lika provocerad varje gång jag läser om verklighetsfrånvända människor, dvs där man har satt sig i en beroendeställning och faktiskt inte har en egen fungerande ekonomi.
Det är dessutom ofta förödande för en relation, att den ene känner sig tyngd av ansvaret och den andre känner sig låst. Jag menar över tid, för visst kan man vara beroende av varandra i perioder. Man har ett ansvar för sitt eget liv. Självklart delar man på allt när man lever ihop, men man måste också ha tänkt tanken hur man ska klara sig själv. Jag har också flyttat utomlands till min partners hemland, dock åkte jag dit för att söka jobb först och med möjlighet att klara min ekonomi.
Att din fru först vill lämna dig och sedan kommer på att hon inte har ekonomi för det…. Ja, det visar väl hur genomtänkt den tanken är…. MEN självklart göder inte det någon kärlek, som sagt, detta beroende är inte bra, det kan t o m göra att hon blir mer arg o irriterad på dig, trots att det inte är DITT fel. Obalans/ojämlikhet i relationen är inte bra.
Hon vill inte och du kan/ska inte tvinga henne. Om hon inte kan flytta nu, kan hon flytta senare och vad har i så fall ändrats? Det låter ju som att din fru kommer att behöva vända sig till det sociala för att kunna flytta, eller?
Eller måste skaffa en ny man som försörjer henne? Hur tänker hon själv?
Jag förstår om du är ledsen och sårad, men du kan ju inte tvinga henne att leva med dig och skälet till att hon stannar kan inte vara ekonomi….
Vill hon inte leva med dig så måste hon lösa sin situation. Kanske var det därför hon pratat om att flytta hem, som jag tror du nämnde, en av alternativa lösningar? Så då har hon kanske tänkt på detta innan.
Se till att du har koll på barnets pass.
Tyvärr tror jag du måste jobba med din acceptans av hennes vilja. Sök samtalsstöd via vårdcentral eller kyrkan.
Du är värd att älskas.
Låt inte en separation dra ut på tiden om hon är så bestämd. Bli inte hennes ”handyman” men guida henne till socialen om det inte finns något annat sätt.
Livet blir bättre. Se till vad du har istället för vad du inte har.
2 gillningar