Hej?
Hur har du det?
Ja, alla möjliga förklaringar. Hon har känt sig avstängd, känner inte samma kärlek som tidigare, tagit det känslomässiga ansvaret i relationen, fokuserat för mycket på mina behov, tassat på tå runt mig för att jag är skör osv osv. Och så blev hon och hennes kollega förälskade i varandra men det har enligt henne inget samband såklart…
1 gillning
Helgen var väl okej. Hade den fullbokad med saker att göra. Nu är det svart igen. Morgonen är hemsk. Första jag tänker på när jag vaknar är han. Trots att det gått så lång tid…
Hur har du det?
Låter väldigt konstigt och luddigt. Det där med tassat på tå runt dig har jag också fått höra, bland massa massa annat! Så dåligt att säga sånt när anledningen är att hon blev kär i kollegan. Det är verkligen att skylla ifrån sig! Du förtjänar bättre än så!
Skickar pm till dig🤗
Känner mig illamående och kan knappt vara på jobbet. Igår upptäckte jag att den kvinnliga mitt kvinnliga kollega, som han pratade så gott om också blivit singel nu. Jag har frågat massvis med gånger om det är något mellan dem, men han nekar. Även nu.
Varför neka när det redan varit slut i ett halvår?
Jag känner mig så fruktansvärt illa behandlad av honom. Allt tyder på att han var otrogen eller upptäckte känslor för henne/någon annan på en jobbresa. Ena lördagen satt han och sa spontant att han vill ha barn med mig, att vi skulle börja försöka (som vi också pratat om tidigare flera gånger). Veckan efter åkte han på jobbresa(festresa) i flera dagar, med bland annat denna kollega. Sen söndagen efter hade han börjat tvivla på oss för första gången någonsin och ville göra slut. Ångrade sig sen efter någon timme och ville absolut inte göra slut, sen 2,5 vecka efter det gjorde han slut ändå.
Det enda som hände mellan barnsnacket och att han började tvivla var jobbresan. Vad kan annars ha hänt än otrohet/intresse för en annan?
Vet inte hur jag ska klara av det här. Mår så fruktansvärt dåligt. Han var mitt livs kärlek och min närmsta person. Jag är snart för gammal för barn (36). Vad fan ska man göra när alla män bara behandlar en som skit livet igenom? Vill inte ha råd om att skaffa barn själv.
Du är inte för gammal för att få barn vid 36. Eller 40, eller 43. Vi lever i moderna tider, för sjutton!
När jag blev lämnad av min man sedan 23 år (jag var 45) fick jag höra från en äldre släkting att ”det var väl inget att deppa för, du är ung och vacker och kommer hitta kärleken igen”. (Ja, jag tyckte också att det var en idiotisk kommentar)
Ändå kommer jag upprepa den, lite nyanserat kanske. Lev DITT liv nu. Vad kan du åstadkomma i ditt liv utan en man, och utan barn? Fokus på det, och på vad du kan göra och förändra. Det kommer att dra till sig uppmärksamhet från män. Du är fortfarande ung, och vacker…
En väninna till mig sa rakt ut att en ny man kommer inte att trilla ner i brevlådan, nä exakt. Jag var inte beredd att utsätta mig för dejting på länge länge och när jag väl gjorde det, tja, stolpskotten stod i kö… men det fanns en fin kille där också, som hade nåt särskilt. Men han hade inget av det som jag tidigare tyckt var viktigt. Men han hade ju ALLT egentligen. Hade jag velat ha ett barn till (ej aktuellt), hade han ställt upp. Jag fick släppa alla mina föreställningar om hur kärleken ser ut, för att kunna fånga den. En nyttig upplevelse. Nu har vi varit ett par i två år. Vi bor inte ihop, och det har varit en resa för mig att acceptera att livets logistiska utmaningar (läs: tonåringar) styr över lusten. Ändå nöjer jag mig inte. Mitt liv blev inte som jag tänkte och planerade. Det blev annorlunda, och en bättre kärlek fick jag!
All skit åt mitt och ditt X. De fattar inte vad de gjorde sig av med. Puckon. Idioter.
Till dig: Have faith in the process! Det skadar dig inte att ha lite roligt på vägen. Se till att skratta, sök de tillfällen där du får skratta!
11 gillningar
Tack så otroligt mycket för ditt svar❤️ Det lugnade mig lite och gav mig åtminstone lite framtidshopp.
Värmer att du tog dig tid att svara så uppmuntrande.
2 gillningar
Caro det var ett väldigt bra inlägg lyfte även mej lite i sorgen
2 gillningar
Jag är här! @sofia2 och @Hasse71 Kanske inte varje timme, som det var under min värsta tid. Men jag tittar in på forumet varje dag. Jag minns mycket väl, och kommer alltid minnas, hur fruktansvärt dåligt jag mådde under de första månaderna av separationen. Jag är övertygad om att forumet fyller en enormt viktig funktion för att ventilera och för att låta sig coachas under den värsta tiden i ens liv. Så var det för mig iallafall.
Lärdomar so far:
En får inga svar. Drygt 3,5 år senare inser jag att svaren jag fick från X inte har hjälpt mig ett endaste skit. Troligen för att det mesta var lögn och förbannad dikt.
En tror att en vill ha svar. Nä. Jag hade alla svar jag behövde redan, precis där och då när Kraschen inträffade. Det enda som behövdes var att jag tog till mig svaren och vad de innebar för mig.
Jag är mycket starkare än jag någonsin trodde att jag var. Och det gäller alla er andra här på forumet också, även om känslan för någon kan vara att livet är över, och så vidare. Att skriva här är styrka! Att ta feedback från andra på forumet är styrka! Att leva genom sitt helvete är styrka, oavsett hur svag en känner sig!
Jag kan inte “vara vän” med mitt X. Fint för er som kan det, men jag litar inte på X en enda sekund. Så får det förbli. Förbrukat förtroende osv.
22 gillningar
@Caro du betyder mycket för många av oss här, hoppas att du vet det 
(Jag har fortfarande din tråd som min kvällslektyr - ca 1000 inlägg kvar 
)
1 gillning
Får hela tiden höra att det förstår du väll är du 52 o har små barn o bor på landet då är det kört o träffa någon ny. Har man hört det där 5011 gånger så börgar man tro på det. Sen får man höra att det finns inga seriösa män jaha synd att ingen ville ha mej då jag som var beredd o sattsa på något seriöst. Köper en ny skoter i stället o hund dom älskar en förutsättningslöst som barnen gör försöker tala om för dom vad dom betyder för mej varje dag.
Jag känner igen mej så väll i det du skriver fast för mej är det fins inga tjejer som vill bo på landet jag tycker hund är lite jobbigt men två bi kupor som hus djur kan det nog bli ta hand om dej
1 gillning
Kan inte släppa att mitt ex inte sa något om att han börjat tappa känslor för mig. Utan istället var han lika kärleksfull? Vad är det för fruktansvärt elakt beteende?
Hur kan en person gå från att säga att han helt säkert vill ha barn med mig till att en vecka senare vilja göra slut? Varför inte stanna på steget däremellan och ta tillbaka det om barn men fortsätta ihop och jobba på relationen? Kommer aldrig förstå det. Vet inte hur jag någonsin ska hitta någon ny. Kommer aldrig våga lita på någon igen.
4 gillningar
Äta kakan och samtidigt ha den kvar. Förmodligen det vanligaste beteendet vid otroheter. Först när de nya markerna är helt säkrade går det bra att släppa de gamla. Handlar mycket om feghet, rädsla, osäkerhet och ovan nämnda dvs egoism.
Tack för ditt svar!
Precis det jag hela tiden tänkt men han nekar till att ha varit otrogen. Och verkar inte som att han ljuger.
Varje morgon när jag vaknar vänder jag mig åt höger i sängen, ”hans sida”, och ser framför mig hur han såg ut när han låg där och sov. Saknar att ha honom där och att kunna krypa närmare och krama honom. Det har gått 7,5 månad och visst går det bättre, men jag är rädd att jag kommer sakna honom i många år eller kanske hela livet. Hur kan mitt livs kärlek bara lämna mig? Han vill inte ha någon kontakt och jag saknar honom hela tiden. Vill höra av mig till honom men vet inte vad jag skulle skriva. Hur kan han inte sakna mig 
Börjar känna mig intresserad av att träffa någon ny, men matchar inte med någon intressant på dejtingapparna. Känner bara att det är kört för mig. Det tog mig 32 år att träffa honom, som kändes så rätt och självklar i mitt liv. Nu kommer jag behöva träffa någon att skaffa barn med snabbt för att hinna få barn. Det känns hemskt och sorgligt att jag inte kommer ha tiden att lära känna den personen ordentligt innan vi måste försöka få barn. Eller ännu värre att jag måste skaffa det själv. Det är inget fel med det, bra att möjligheten finns, men jag vill ha barn med någon… med honom😔
1 gillning
Idag har det gått 9 månader sedan han lämnade. Och visst går det bättre. Men tänker fortfarande på honom varannan minut och saknar honom nästan hela tiden. Vet inte hur jag ska sluta sakna. Vaknade just i en dröm där jag pratade med honom om hans ”tjejkompis” som jag är rätt säker på är anledningen till att han gjorde slut. Men han erkände aldrig.
När ska jag sluta tänka så mycket på honom och vad som hände? Hur ska jag hantera att jag aldrig kommer få veta vad som hände?
Det känns så jobbigt att tiden går… han tänker säkert knappt på mig😔 Vill kontakta honom men alla säger att jag inte borde göra det… är så ledsen för att jag var tvungen att träffa honom. Önskar att jag aldrig hade gjort det.
3 gillningar
Hej…
Så svårt att du inte kan släppa den här sorgen.
Har du fått bearbeta det eller bara lagt locket på med medicinen? Har sett en del i min närhet som gått igenom tråkiga händelser, skilsmässa och annat, som börjat med antidepressiva men inte bearbetat händelsen. Den liksom fastnar.
Kan du prata med psykolog om det?
Min man rasade ihop (har skrivit om det här) och lämnade efter nästan 24 år. Man måste få prata prata prata och förstå sina egna känslor, varifrån de har sitt ursprung, och alla faserna man måste gå igenom. Att du fastnat i sorgen kan ju bero på att separationen triggade igång något gammalt i dig. Som du behöver hjälp att lösa upp.
Jag har ganmalt sen barndomen och reagerar därför på ett starkt sätt. Jag och psykologen pratar mycket om vad i barndomen som påminner om samma känsla. För att förstå varför man får sån ångest. Det är lättare när man förstår, att acceptera och hantera känslorna. Tycker jag.
Fortsätt att skriva av dig här. Det hjälper mig mycket! Får ett enormt stöd. Jag har ångest varje dag men går ändå lite lite framåt hela tiden.
Styrka till dig!!
2 gillningar