Jag …vet inte om jag orkar…orkar jag hellre må dåligt?
Denna kvinnan jag träffade sist förgiftade min hjärna…kan inte sluta tänka…
just nu har jag lite ångest…och tänker…men…i kroppen skriker den efter vila…
jag skall inte säga att jag förstår dig…det kan jag inte…däremot ser jag saknaden…
jag mår sämre nu än efter 20 års äktenskap och den separationen…det är fan helt sjukt hur påverkad man kan bli…
har faktiskt haft ont i magen varje dag nu i snart…3…veckor…
allt pga en person…1 person…skall detta aldrig ta slut…
är det värt det…
jag spelade in…sparade en lista på spotify där jag kunde gråta till låtar som är känslosamma…nu gråter jag inte längre …och igår gjorde jag en ny lista som skall vara en brygga…till något högre…
idag kände jag …igår…kände jag att jag …fasen…kanske träffar en finare kvinna?
jag har sedan krashen gjort detta…
Anmält mig till en kurs!
börjat jogga…och gå i skogen…njuta av sol och …väder…
åker inte hem direkt…random åker någonstans där jag inte varit…
kan just nu inte vara hemma…du förstår…
jag har även precis flyttat…och “hon” har varit här…och jag förknippar vissa saker här i hemmet med henne…som om hennes …ande eller något vakar…
fatta detta!!!samma dag hon gjorde slut…hade vi lite mys…på morgonen…hur fan kan man?
sedan …bara dra undan luckan???
och jag hatar denna lilla skithåla jag hamnat i …kan inte gå någonstans…utan att kanske stöta ihop med henne…när jag skjutsade min son till musik…då mötte jag henne på cykelbanan…
och du…tänk så här …du är inte ensam…samma dag detta hände ,…eller någon dag senare,…satt jag o läste andras upplevelser att bli lämnad…
vilka män det finns???flera unga tjejer…gravida …då sticker killen.???..finns fan inga ord…
någon drog i 7 månaden…
och jag känner en som stack efter förlossningen…men där har jag ingen kontakt längre…
Förstår att du också har det tufft. Känner så väl igen de känslorna att inte orka vara hemma. Så kände jag när jag bodde kvar i den gemensamma lägenheten i tre månader.
Tog promenader hem från jobbet på 2-3 timmar. Undviker även nu att vara hemma men inte på samma sätt. Är också så fruktansvärt trött av all sorg men kan inte sluta tänka på det. Tråkigt att höra att du känner sån ångest. Ångesten kan lätta lite till slut, och om den inte gör det; kontakta vårdcentralen.
Så otroligt hjärtlöst att bete sig så samma dag! Mitt ex sa samma dag att han skulle sakna mig när jag var bortrest, och frågade vad jag ville ha för mat när jag kom hem. På kvällen vände han i ett telefonsamtal från normal till att säga att han måste vara ensam för att bestämma hur han ville göra med oss.
Ja det är faktiskt helt sjukt vilka män det finns… eller små pojkar kan man nog kalla dem istället… trots 38 år fyllda. Hade föredragit om vi hade hunnit få barn, även om det också hade varit fruktansvärt. Är så rädd för att inte hinna.
Skönt att man inte är ensam, även om det är hemskt att så många mår dåligt.
Inte för det är någon tröst men det är inte bara män som beter sej så blev lämnad av min fru på liknande sätt ta hand om er
Inte bara män, nej. Min tjej lämnade mig gravid i 6 månaden.
Nu har jag ju inte varit i detta senaste förhållande länge…
Men …trots Ångest o frågetecken…längtan…
Idag undrar jag verkligen…
Är det verkligen värt tiden och älta?
Ju mer jag ältar…desto…mer bearbetar jag känslor för henne…
Samtidigt…förbrukar jag tid på…
Någon som inte vill ha…“mig”
Är det värt det …har jag börjat fråga mig…
Och nu… börjar det dyka upp.att jag kan se…sidor hos henne som va …rent dåliga…
Icke fungerande…
Beklagar verkligen! Kan inte förstå hur någon kan göra så? Fick du någon förklaring?
Hej?
Hur har du det?
Ja, alla möjliga förklaringar. Hon har känt sig avstängd, känner inte samma kärlek som tidigare, tagit det känslomässiga ansvaret i relationen, fokuserat för mycket på mina behov, tassat på tå runt mig för att jag är skör osv osv. Och så blev hon och hennes kollega förälskade i varandra men det har enligt henne inget samband såklart…
Helgen var väl okej. Hade den fullbokad med saker att göra. Nu är det svart igen. Morgonen är hemsk. Första jag tänker på när jag vaknar är han. Trots att det gått så lång tid…
Hur har du det?
Låter väldigt konstigt och luddigt. Det där med tassat på tå runt dig har jag också fått höra, bland massa massa annat! Så dåligt att säga sånt när anledningen är att hon blev kär i kollegan. Det är verkligen att skylla ifrån sig! Du förtjänar bättre än så!
Skickar pm till dig🤗
Känner mig illamående och kan knappt vara på jobbet. Igår upptäckte jag att den kvinnliga mitt kvinnliga kollega, som han pratade så gott om också blivit singel nu. Jag har frågat massvis med gånger om det är något mellan dem, men han nekar. Även nu.
Varför neka när det redan varit slut i ett halvår?
Jag känner mig så fruktansvärt illa behandlad av honom. Allt tyder på att han var otrogen eller upptäckte känslor för henne/någon annan på en jobbresa. Ena lördagen satt han och sa spontant att han vill ha barn med mig, att vi skulle börja försöka (som vi också pratat om tidigare flera gånger). Veckan efter åkte han på jobbresa(festresa) i flera dagar, med bland annat denna kollega. Sen söndagen efter hade han börjat tvivla på oss för första gången någonsin och ville göra slut. Ångrade sig sen efter någon timme och ville absolut inte göra slut, sen 2,5 vecka efter det gjorde han slut ändå.
Det enda som hände mellan barnsnacket och att han började tvivla var jobbresan. Vad kan annars ha hänt än otrohet/intresse för en annan?
Vet inte hur jag ska klara av det här. Mår så fruktansvärt dåligt. Han var mitt livs kärlek och min närmsta person. Jag är snart för gammal för barn (36). Vad fan ska man göra när alla män bara behandlar en som skit livet igenom? Vill inte ha råd om att skaffa barn själv.
Du är inte för gammal för att få barn vid 36. Eller 40, eller 43. Vi lever i moderna tider, för sjutton!
När jag blev lämnad av min man sedan 23 år (jag var 45) fick jag höra från en äldre släkting att ”det var väl inget att deppa för, du är ung och vacker och kommer hitta kärleken igen”. (Ja, jag tyckte också att det var en idiotisk kommentar)
Ändå kommer jag upprepa den, lite nyanserat kanske. Lev DITT liv nu. Vad kan du åstadkomma i ditt liv utan en man, och utan barn? Fokus på det, och på vad du kan göra och förändra. Det kommer att dra till sig uppmärksamhet från män. Du är fortfarande ung, och vacker…
En väninna till mig sa rakt ut att en ny man kommer inte att trilla ner i brevlådan, nä exakt. Jag var inte beredd att utsätta mig för dejting på länge länge och när jag väl gjorde det, tja, stolpskotten stod i kö… men det fanns en fin kille där också, som hade nåt särskilt. Men han hade inget av det som jag tidigare tyckt var viktigt. Men han hade ju ALLT egentligen. Hade jag velat ha ett barn till (ej aktuellt), hade han ställt upp. Jag fick släppa alla mina föreställningar om hur kärleken ser ut, för att kunna fånga den. En nyttig upplevelse. Nu har vi varit ett par i två år. Vi bor inte ihop, och det har varit en resa för mig att acceptera att livets logistiska utmaningar (läs: tonåringar) styr över lusten. Ändå nöjer jag mig inte. Mitt liv blev inte som jag tänkte och planerade. Det blev annorlunda, och en bättre kärlek fick jag!
All skit åt mitt och ditt X. De fattar inte vad de gjorde sig av med. Puckon. Idioter.
Till dig: Have faith in the process! Det skadar dig inte att ha lite roligt på vägen. Se till att skratta, sök de tillfällen där du får skratta!
Tack så otroligt mycket för ditt svar❤️ Det lugnade mig lite och gav mig åtminstone lite framtidshopp.
Värmer att du tog dig tid att svara så uppmuntrande.
Caro det var ett väldigt bra inlägg lyfte även mej lite i sorgen
Jag är här! @sofia2 och @Hasse71 Kanske inte varje timme, som det var under min värsta tid. Men jag tittar in på forumet varje dag. Jag minns mycket väl, och kommer alltid minnas, hur fruktansvärt dåligt jag mådde under de första månaderna av separationen. Jag är övertygad om att forumet fyller en enormt viktig funktion för att ventilera och för att låta sig coachas under den värsta tiden i ens liv. Så var det för mig iallafall.
Lärdomar so far:
En får inga svar. Drygt 3,5 år senare inser jag att svaren jag fick från X inte har hjälpt mig ett endaste skit. Troligen för att det mesta var lögn och förbannad dikt.
En tror att en vill ha svar. Nä. Jag hade alla svar jag behövde redan, precis där och då när Kraschen inträffade. Det enda som behövdes var att jag tog till mig svaren och vad de innebar för mig.
Jag är mycket starkare än jag någonsin trodde att jag var. Och det gäller alla er andra här på forumet också, även om känslan för någon kan vara att livet är över, och så vidare. Att skriva här är styrka! Att ta feedback från andra på forumet är styrka! Att leva genom sitt helvete är styrka, oavsett hur svag en känner sig!
Jag kan inte “vara vän” med mitt X. Fint för er som kan det, men jag litar inte på X en enda sekund. Så får det förbli. Förbrukat förtroende osv.
@Caro du betyder mycket för många av oss här, hoppas att du vet det 
(Jag har fortfarande din tråd som min kvällslektyr - ca 1000 inlägg kvar 
)
Får hela tiden höra att det förstår du väll är du 52 o har små barn o bor på landet då är det kört o träffa någon ny. Har man hört det där 5011 gånger så börgar man tro på det. Sen får man höra att det finns inga seriösa män jaha synd att ingen ville ha mej då jag som var beredd o sattsa på något seriöst. Köper en ny skoter i stället o hund dom älskar en förutsättningslöst som barnen gör försöker tala om för dom vad dom betyder för mej varje dag.
Jag känner igen mej så väll i det du skriver fast för mej är det fins inga tjejer som vill bo på landet jag tycker hund är lite jobbigt men två bi kupor som hus djur kan det nog bli ta hand om dej