Det värsta som hänt här i helgen är att min partner meddelat att det är över och att vi ska skilja oss. Mina tankar bara snurrar. Att bara få träffa barnen från och till känns för j-vligt, men så kommer det här med ekonomin.
För bara nån månad sen köpte vi ett hus. Tillträdet har inte ens varit än. (Helt galet). Vårt nuvarande boende är ute till försäljning sen en tid och visning om nån dag. Tror ingen av oss klarar av att köpa ut den andre ur huset. Vet inte ens om ekonomin på huset går runt på en inkomst. Vad ska man göra. Att frångå köpet nu så riskerar vi insatsen på flera hundra tusen. (Huset kostade ett par miljoner). Men vem ska ha huset? Eller ska en av oss köpa ut den andre på lägenheten vi har till salu? Blir även det mkt pengar och var ska den andre bo? Oavsett hus eller inte vill man ju bo nära varandra på grund av barnen. Priserna är så höga. Bor i storstad. Men två barn vill man ju helst ha fyra rum. Det kostar utan problem runt 3 miljoner.
Fattar inte att vi gick från husköp och skålade i champagne för att bara en handfull veckor senare gå mot skilsmässa.
Vet inte hur hon tänker för hon vägrar prata med mig. Vet inte var hon är. Vet inte vad hon gör. Själv har jag nyss nattat våra barn.
Hur löste ni andra boende rent ekonomiskt? Köpte nån ut den andre? Bor ni nära varandra nu?
Lider med dig, har också nyligen blivit lämnad. Det är tre månader sen men det är fortfarande totalt kaos i huvudet. Vi har idag suttit ner och kommit överens om att hjälpas åt med ekonomin för att barnen ska få bo kvar i huset och ha en fast punkt. Jag studerar också vilket gör att man sitter i en svår sits ekonomiskt. Vad som händer längre fram vet jag inte, ifall någon av oss träffar någon ny (mest troligt hon), hon kommer stå kvar som ägare på huset tillsvidare, förmodligen även efter skilsmässan gått igenom. Fördelen för mig är att jag vet var hon är och vi är inte direkt osams, det är mest jag som vill undvika henne då jag är väldigt sårad och besviken på henne, samtidigt är jag tacksam att vi hjälps åt nu annars hade jag fått bo på gatan.
Jadu, man upphör inte att förvånas över att vissa människor, inte tänker längre än näsan är lång. Jag och mitt X flyttade med barnen över hela landet, bort från familj och vänner, för att vi hade en gemensam dröm (trodde jag). Köpte hus och renoverade med alla pengar vi jobbat ihop under 15 år. Sen hoppade hon i säng med mannen i en familj vi umgicks med och ville skiljas. Så det blev till att sälja hus (man har ju tyvärr inte råd själv) med förlust och allt man jobbat för, inklusive en fin hund flög iväg. Livet är långt ifrån rättvist, men man har i alla fall lärt sig att undvika och inte bli beroende av känslostyrda människor och jag kommer ALDRIG mer dela ekonomi med någon. Du kommer överleva detta också, men ärren kommer nog för alltid att klia.
Tack Johan40 för svaret. Lider med dig.
Ja man får se vad man har råd med nu. Allt är dyrt och vet inte vad banken tillåter. Just nu sitter vi ju på huskontrakt, lägenhet (som är till salu) och ett fritidshus. Massa lån - flera miljoner.
Känns som vi måste sälja allt så fort vi kan för att lösgöra pengar och skulder och få möjlighet att skaffa nått nytt. Går ju knappt att äga något själv med tanke på bostadspriser och med två barn vill man ju helst ha fyra rum och kök - även om en trea skulle kunna fungera
Ibland får man ta det steg för steg. Jag tillbringade ett år i en 2:a på 65m2 med två barn. Såklart värdelöst för dem att dela rum och för en själv att sova i vardagsrummet när man är 40 år Sen ett år till i en vinterbonad sommarstuga som var lite större. Nu tre år senare har jag med hjälp av familj och hårt jobb köpt ett litet hus till mig och barnen. Men jag bor där det inte är samma priser som i storstäderna.
Nej man ska väl inte ha för höga krav i början. Ekonomin förändras ju radikalt och många inköp behövs ju (möbler/husgeråd).
Kikat runt på hemnet om man ska bo nära nuvarande bostad och då kostar 3:orna mellan 2,2 och 2,8 miljoner och 4:orna 2,8 till 3,7 miljoner.
En två på 60 kvm blir ändå 1,9 miljoner.
Vet inte hur man ska få ihop det riktigt. Får väl flytta ut från stan
hmmm ja det är en del pengar. Finns inget att hyra under en period i början gissar jag? Angående ekonomin så blev det personligen, en total chock att gå från två löner till en. Tillsammans är man starka typ - men man anpassar sig till det med.
Sen ett år till i en vinterbonad sommarstuga som var lite större. Nu tre år senare har jag med hjälp av familj och hårt jobb köpt ett litet hus till mig och barnen. Men jag bor där det inte är samma priser som i storstäderna.