Jag lägger ner nu - hon kom hem såg ut som ett lik hade jobbat natt, glömt sina kort och inte kunnat tanka - sen tog hon ett bad, började prata lite och det slutade som det alltid gjort jag har förstört allt - mina beslut och handlingar har gjort att hon inte vill leva med mig längre, så jag lämnar nu - jag kan inte bära hundhuvudet längre, hon säger att hon inte känner något, men hon är så nära att gå in i väggen så att jag inte vet var jag skall ta vägen.
Sen kom anklagelser och skit - som avslutades med att allt var mitt fel igen.
Jag har hittat en lägenhet - 4 till bra pris något liten men det får mig att kunna se något annat - jag kan inte vara med någon som inte vill, inte kan förlåta och gå vidare det går inte. Jag älskar henne men hur skall vi kunna ta oss igenom livet med tanken om att när det blir jobbigt så är det mitt fel, för något jag gjorde för 10 år sedan eller 2 år sedan eller förra fredagen jag gör avsevärt mycket mer bra saker än dåliga, och framförallt ger jag allt jag kan till min familj precis allt!!!
Nu har det gått några dagar till, parterapin var ett helvete idag. Skilsmässan är fortfarande på och inget är egentligen löst. Min fru står fast vid att separation är den enda möjligheten, och jag får bara kuva mig och stå kvar i sorgen.
Älskar min fru och mina barn, och vill inte separera men desto mer jag tänker på det hade det nog varit bäst för mig. Inte helt säker på att det är bäst för min fru, eller för barnen men för mig är det nog det bästa. Det mesta som hänt negativt de senaste åren har skyllts på mig, mitt minne eller mitt mående, och visst har jag haft del i vårt förhållande som inte alltid varit till det positiva men jag är inte ensam i detta.
Som sagt älskar min fru och mina barn, men att höra dagligen vad du gör fel och dina brister bryter ner en långsamt, känner mig som en trasa spottad på och förnedrad.
Räddslan över att vara ensam resten av livet är enorm, jag vill inte ha någon ny familj eller nya barn, och hur skall man då kunna hitta någon annan att leva med - någon som kan dela mitt liv med mina barn utan att det blir en massa besvär och intriger - Min fru har ass bråttom pratar om att bygga nytt hus, vill flytta till en två för att kunna spara pengar till kontant insats och fortsätta livet som det var innan utan mig - jag vet inte vad jag vill, eller vad jag orkar!
Har ett välbetalt jobb med goda möjligheter att tjäna pengar och styra min arbetstid själv, men jag vill inte leva utan kärlek, närhet och en partner - helst av allt skulle jag vilja att jag och min fru blir kära i varandra igen och börjar om från början, men så enkelt får ju livet inte vara …
Vi har idag pratat med barnen känns sjukt jobbigt även om dom tog det bra. Nu sitter dom exalterade och delar upp saker dom skall ha hemma hos mamma/pappa - känns som ett stort svek mot dem, att vi inte löser detta, att vi inte ser till att vara en familj tillsammans.
Barnen tog det rätt bra ändå - jag skall kolla på lägenhet i veckan, frugan planerar husköp/bygge och livet känns allmänt piss faktist!
Skall åka iväg när barnen somnat för jag har svårt att se att jag kan sova här inatt! - jobbade natten som var men sov typ inget i morse, min fru ville ha hjälp med trädäcket som skall vara klart till visning - så jag gick upp och hjälpte till -
Mitt i natten - tänkte åka iväg igår när barnen somnat men saker och ting blev ändrat och frugan åkte istället. Paniken i kroppen flyter sakta iväg och även om känslorna av sorg är enorma så kommer detta gå bra!
Min frus säger att hon vill bli lycklig, och att hon vill leva lycklig men hon känner inte sig lycklig, jag tror tyvärr att hon aldrig kommer känna sig lycklig - att hon kommer leta efter lycka resten av sitt liv.
När jag tittar tillbaka på vårat förhållande började detta för länge sedan, jag var knappast lycklig när vi träffades och inte hon heller men vi blev kära ändå rätt snabbt in i vårt förhållande ville hon skaffa barn, när vi fått barn ville hon ha något annat - hon har sedan den första dagen vi träffats varit på väg nånstans och aldrig lyckats rota sig. E
Jag å andra sidan har hängt med och kämpat på (hon har också kämpat, verkligen) men aldrig riktigt kännt att jag har räckt till, varenda gång jag löst ett problem eller önskan så har ett/en ny dykt upp -
Jag kommer alltid hoppas att det blir vi två igen för jag älskar henne verkligen men stressen i kroppen måste lämna och vi måste gå vidare för att hitta våran egen önska och egen vilja, min fru är fantastisk och jag vet att jag kan vara det med.
Sinom tid kanske man slutar hoppas det med och lyckas gå vidare till något annat - men fram tills dess skall jag vara världens bästa pappa och försöka att ialla fall vara en ok man
Några fler dagar har gått och jag vet inte om jag nånsin mått såhär dåligt, igår pratade vi och delade upp lite dagar och så. Och sen säger hon mitt i allt ihop att fan att inte detta funka, att hon är jätteledsen över allt.
Jag orkar inte se henne ledsen och att hon mår dåligt, vårt hus skall säljas som var vår (kanske mest hennes dröm). Och jag skall inte längre få leva med min bästa vän sida vid sida. Mina barn kommer vara skillsmässo barn och alla kommer undra över vad som hände.
Detta jävla huset förstörde allt, vi har byggt här sedan dagen vi flyttade in och har varit stressade över precis allt.
Jag vill ju bara leva med min fru och vara glad och lycklig varför får vi inte chans till det, älskar henne så sjukt jävla mycket!
Ligger nu på sjukhus, huset är yte till försäljning. Frugan håller på att gå i tusen bitar och mitt hjärta är i krass - tror aldrig jag mått såhär kass nånsin. Vill bara förändra allt och låta det bli bra igen men hur gör man det liksom - Hoppas på snabb bra affär - så att vi kan ta oss ur detta smärtfriare.
Ja det är så tråkigt det som hänt, o vi alla andra förstår att det är tufft med skilsmässa , barnen och nytt liv framför sig o tänker hur man ska leva o klara sig framöver.
Det blir tufft men det blir bättre så småningom!
Hoppas du är frisk snart o kommer ut från från sjukhuset.
Så jävla trött - min fru har nu hållt på med huset konstant i 2 veckor skall fortsätta fixa hela tiden tills hon går sönder, ringde hem idag och för första gången sa till henne att hon måste sluta - då blev hon skit ledsen och anklagade mig för att inte göra någonting. Som vanligt, jag ligger inlagd på sjukhus för att jag fått en inflammation. I leden - med risk av bli av med ett finger - jag kan inte göra ett skit.
Efter jag sagt till henne fick jag asdåligt samvete och mådde asskass - nu ringde jag upp henne och bad om ursäkt.
Då visar det sig att hon ringt en barnvakt till barnen och fixat snickare till resten av grejorna - sen ger hon mig ännu mer dåligt samvete genom att säga att jag verkligen borde be om ursäkt - fan va trött jag blir.
Jag har ingen familj att tala om jag kan inte få någon hjälp, hennes familj hjälper henne/oss med huset nu och jag får det i ansiktet - blir så jävla trött och ledsen - vill henne inget illa men allt jag gör säger hon är otillräckligt, tror hon verkligen att jag vill ligga inne på sjukhus med risk att förlora ett finger istället för att vara med mina barn.
Jag trodde aldrig att vi skulle komma hit men jag hatar henne nu för att hon har gjort en grej av att klanka ner på mig och försöka att få allt att se ut som att det är mitt fel.
Att hon har så höga krav på livet att det skvalpar över och färgar av sig på mig - när vi träffades var jag den trygge med fötterna på jorden men i vårt förhållande har jag svävat iväg för att det krävts av mig!
Jag hatar allt hon står för och är så ledsen för våra barn skull att de skall behöva stå ut med hennes status jakt och perfektionsjakt!
Fuck alltså - nu kommer jag inte längre ta i henne med silkesvantar för att hon skall gå sönder - jag kommer stå och titta på!
Uppdate: Huset sålt, med minimal vinst - är så mentalt trött att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Igår var min fru iväg och hängde med granarna - när hon kom hem var allt tvetydigt hon ville inte ligga nära mig i soffan - men låg och petade med sina fötter emot mig.
Frågade varför jag inte fyllt i skillsmässopapperna ännu, jag sa bara att jag inte orkade - och att det inte gjorde någon som helst skillnad - efter ett tag kom hon närmre och kysste mig och frågade om vi skulle ha sex, dum som jag var gick jag med på det, efter att vi var klara fick jag höra vart enda fel jag gjort under de senaste 13 åren, allt som jag inte klarat av varenda misstag - hon grät och förklarade rätt snabbt att det var mitt fel - idag sålde vi huset och jag ville bara gråta - skrika och berätta för henne att hon kan inte bara skylla detta på mig - det är inte bara mitt fel, varje reaktion handling föregås av något annat -
Hon kan inte skylla på dig så där. Lyssna inte på henne.
Jag var likadan med papper - ville inte skriva på när jag var i chock, ledsen o sårad, var tvungen att landa ett tag först. Hur gamla är barnen? Över 16 år - snabb skilsmässa blir det iså fall.
Skönt att huset är sålt - och du kommer att känna ett lugn / frid i det nya boet men känna konstigt , så ensam - laga mat, städa allt ska du göra själv.
Men du är ändå inte ensam… du har oss här inne - nya vänner…
Alla fel som begås inom förhållandet kan ju för fan inte en person lastas för till 100%, hon e ju vriden i skallen när hon har en sån uppfattning - herregud.
Visst fan har du gjort nått som du borde tänkt över bättre, men att sänka en person så jävla grovt som hon gör nu, oj oj
Jag håller med @nuggen, man är två i ett förhållande och man är två som gör rätt och fel.
Jag lämnade min man delvis för att hans sätt gjorde att jag inte mådde bra men också för att mitt sätt att hantera situationen inte var bra = vi är lika skyldiga/oskyldiga bägge två.
Att dessutom först vilja ha sex känns lite övermaga men troligen mår inte heller hon bra i det hela och därför beter hon sig som hon gör - ni är inne i en virvelvind av känslor och händelser. Det kommer bli bättre.
Ja ja - helgen har gått har haft en toppen helg med kidsen kom hem igår och var helt slut, min fru har festat hela helgen, hängt på tinder och lever livet som om hon var 20 igen -
Jag var sjukt trött och min fru frågade x antal ggr. Vad det var som var fel - pallade inte höra, drack några öl fick höra hur dåligt ölsinne jag har igen för 300 gången - sen drog jag tog med min hund och gick, sov hos en kompis och åkte inte hem förrän imorse -
Vaknade med sjuk bitter smak i munnen idag, fy fan alltså, fy fan för allt. Haft barnen i hela helgen, och har nu barnen fram tills på fredag - min fru har skaffat ett insats hus, som hon skall bo i som jag är osäker på om hon fixar själv.
Jag har gått med på att investera i detta huset men börjar få kalla fötter - tänk om överkonsumtionwn drar igång igen och hon inte har råd att köpa ut mig ur huset -
Tanken är att vi skall värdera om huset om 3-4 år och på så sätt skall jag få ut hälften av den vinst eventuellt huset går plus!
Mina vänner tycker detta låter som århundradets sämsta ide och att jag borde backa - precis bytt jobb kommer jobba mycket men också tjäna väldigt mycket pengar 2-3 tusen i månaden gör inte så stor skillnad för mig men kommer göra avsevärt mwe skillnad för min fru, hur skall jag göra jag vet inte
Nä du @Knighten , om du är på väg att kapa banden och ni blir skilda så håller jag med dina kompissar, låt bli detta.
Tänk dig 3år framåt och ditt X har ett nytt förhållande, dom gifter sig osv… om nått händer med henne då hur fan skall du agera för att få ut pengar, tvinga han å sälja ? Dom kanske skaffar kids oxå, detta skapar nya problem som du idag inte kan förstå.
