Man läser och tolkar som man vill. Jag menar att man som partner har en skyldighet mot sin partner att få denne att må bra i förhållandet. Du tolkar det som ev lvergrepp, jag menar inte så utan tex om min partner mår bra av att spela golf varje lördag bör jag väl uppmuntra det.
1 gillning
Tja, ytterst är ju din stress och prestationsångest något bara du kan ta ansvar för. Är du verkligen säker på att det beror på att han sa att han tittar på porr ibland, du hade alltså inte haft någon prestationsångest om han aldrig berättat att han kollar på porr? Jag tror studier visar att näst intill alla män (och de allra flesta kvinnor med) gör det, det är bara frekvensen som skiljer sig, så att hitta en man som aldrig kollat på porr, då får du nog leta efter en ganska specifik grupp.
Ytterst tror jag att det handlar om att utgå ifrån dig själv och din lust istället för en vilja att behaga honom, men det är givetvis mycket lättare sagt än gjort när en låsning väl uppstått. Å ena sidan vore det kanske bäst att be honom att släppa alla krav och initiativ ett tag och låta dig ta alla initiativ helt utifrån din egen drift. Men å andra sidan kan man givetvis inte vänta sig att han ska vänta för alltid på att få det som han vill ha det, och förstår att den tanken ändå skapar stress.
3 gillningar
Så länge inte partnern, familjen, relationen blir lidande av det.
1 gillning
Nja, du är aningen snett på det. Både mannen och kvinnan ska vara nöjda på alla sätt och vis. Jag skulle aldrig nöja mig med att enbart inte känna mig tvingad. Jag ska banne mig vara tillfredsställd och min man ska känna samma. Allt annat är fel
3 gillningar
Så om partnern mår bra av att spela golf varje lördag ska partnern göra det medans jag stå med tvätt och städ och andra familjebestyr? Och om jag mår bra av att hänga i stallet varje lördag ska jag göra det med? Då blir barnen ensamma hemma…
I en familj får man kompromissa och samarbeta. Det går inte att den ena parten ska få vara nöjd och den andra ta hand om resten
6 gillningar
Är det du som ska släppa kraven på dig eller är det han? Är din man ens en bra älskare om han ställer en massa krav på dig och som gör att du inte känner dig avslappnad. Vad är det för relation? Det är inte ditt ”fel”.
Ständigt nya krav och idéer, det vette sjutton om jag skulle ”orka med” ens på jobbet 
Lite av ett skämt från min sida, men lite allvar också.
Det låter väldigt kravfyllt i vilken situation som helst, vare sig det är i hemma, på jobbet eller i ens sexliv.
Jag kanske är världens tråkigaste men för mig är sex oftast en avkopplande njutning där jag bara vill vara i nuet, inte tänka så mycket, göra det som faller mig in, inte en prestation där jag behöver vara påhittig eller känna nya krav. Jag är inte emot det men efter mååånga år tillsammans så känner man ju varandra väl. Det behöver väl inte betyda att det är eller blir trist? Tvärtom. Jag vet ju dessutom vad jag gillar och vad jag inte gillar. Om min man vill ha mg engagerad så kan han göra x, om han vill prova saker som ger mig ”nada”, men som jag kan tycka är ok, visst, men då kan han inte förvänta sig en tigrinna i sängen 
och sådant jag inte vill, som jag inte är bekväm med, då är det nej. Det gör givetvis att vi ofta väljer sex som ger båda något, jag ska ju kunna vara ärlig med att det inte är något som ger mig sexuell njutning, ingen vill väl att frugan ska fejka något som egentligen ger henne just ”nada”. Eller visst, en stund, men sedan förväntar jag mig att han vill att jag ska njuta också, precis som jag vill att han ska njuta. Dock har min man betydligt mer variation i vad han njuter av än vad jag har, men det betyder ju inte att det är fel på mig. Balans och kompromiss utan krav.
Finns en del trådar i ämnet men jag tycker det låter som ni har ett ganska ansträngt sexliv.
Hur bra känns det i vardagen, utanför sovrummet? Har ni mental närhet?
Sexlivet speglar ofta temperaturen i förhållandet.
Här är många inlägg på temat sex, ur en helt annan vinkel men kanske läsvärt.
3 gillningar
Det beror kanske lite på vad som menas med krav? Även det som är menat som förslag kan ju uppfattas som “krav” om det med tiden framgår att partnern skulle önska en hel del man inte riktigt känner att man kan erbjuda.
För min del har jag nog en hel del som jag vill uppleva inom sex som absolut inte skulle lämpa sig att utföra i form av “göra det som faller mig in”, det kunde nog bli ganska fel och skulle vad gäller rätt mycket bara inte vara möjligt. Hur ska man göra då? Bara avstå från det mesta man är sugen på utan att ens fråga partnern om intresset är ömsesidigt? För det kan ju upplevas som krav?
Vad gäller faktiska krav så tänker jag att det gäller som med de flesta krav och ultimatum - ska bara uttryckas om man verkligen menar allvar. Alltså är det så att man kommer vilja avsluta relationen om sexlivet inte ändras så är det verkligen fel att uttrycka det till partnern då? Jag är lite kluven för å ena sidan känns ju att partnern “ställer upp” otroligt osexigt, å andra sidan verkar det vara en vanlig åsikt på forumet att man är skyldig att vara tydlig med sitt missnöje och att man funderar på att lämna innan man faktiskt gör det.
Att dock gå runt och kinka och gnälla i åratal om att man inte får tillräckligt med sex/den sorts sex man vill ha och småhota med att man nog borde dumpa p.g.a det, men ändå vara kvar, det är ju onekligen både fult och antagligen grymt destruktivt för bägge parter och sexlivet.
5 gillningar
Prata är det korta svaret, och lyssna. Som sagt, man måste hitta en balans och kompromiss? Precis som inom alla områden när man lever i en relation.
Jag kan bara tala för mig själv. Det du beskriver är väl avslappnande och njutningsfyllt för dig, något du själv vill? Jag tror du lägger en annan betydelse i ”vad som faller mig in”.
Vi är alla olika och allt går i perioder. Svaret är kommunikation. Sedan beror det väl mycket på om man har en skillnad i sin grundsyn eller om det är en mer tillfällig dipp. Har det ”alltid” känts kravfyllt, så är det naturligtvis en större utmaning att få det att fungera och då har det förmodligen varit ett känsligt område från början. Det gäller inte bara sex, det gäller ju generellt. Vanligtvis upprepas bråk om dessa områden.
Absolut. Då finns förmodligen två sexuellt frustrerade personer fast på helt olika sätt. som inte når varandra i sin kommunikation.
2 gillningar
Krav eller förslag? Stor skillnad. Krav känns negativt och det känns verkligen som man nästan måste göra något mot sin vilja. Ett måste. Då spelar det ingen roll hur det läggs fram.
Ett förslag är något positivt något som är ok att säga ja eller nej till. Det är väl skillnaden, om den som ställer frågan är villig att acceptera ett ja ELLER ett nej. Då skapar förslaget inget problem och det finns en respekt för svaret.
Kravfyllt sex eller kravfylld relation vill väl ingen ha, vare sig att känna måsten eller vara den som kräver.
3 gillningar
Måste säga att jag har svårt att få ihop ditt ena inlägg om att man ska prata med att om det som föreslås upplevs negativt så “spelar det ingen roll hur det läggs fram”? Det du beskriver som skiljer förslag från krav är ju mest hur det känns för mottagaren? Alltså att om mottagaren tycker det känns negativt och tycker att det känns som att man måste?
För egentligen är det väl ingen i de fallen som diskuterats här som inte har kunnat säga nej, i så fall hade ju karlarna ifråga tagit vad de ville ändå.
Men hur ska man göra om det verkligen är ett krav då? Alltså för mig är det en dealbreaker med en man som bara vill ha vaniljsex i sovrummet. Däremot vad vi ska göra utöver det är ju öppet för förhandling, han måste absolut inte gå med på precis allt jag vill testa, och jag är öppen, inom vissa gränser, för att testa saker som kanske inte varit mitt eget främsta intresse. Så det är inte så att varje enskild grej som jag kunnat föreslå är ett krav som han inte “får” säga nej till. Tvärtom, jag vill att han säger nej till allt han inte vill göra, tanken på motsatsen är ju motbjudande. Men säger han nej till allt utom vaniljsex i sovrummet så är det inte en relation för mig. Hur förmedlar man det på ett sätt som inte upplevs som negativa krav?
Njutbart vill jag väl för det mesta att det ska vara, men det har inte alltid högsta prioritet. Avslappnande kan jag nog inte säga att jag någonsin tänkt att sex ska vara, det är lite förvånande för mig att man kan se det så men det är säkert jag som är udda där.
3 gillningar
Oj här är definitionerna otydliga.
Kanske är jag inte så bra på att förklara. Generellt är det väl variation och ömsesidighet man vill åt.
Jo jag vill att sex ska vara njutbart, men jag njuter ju av att tillfredsställas eller tillfredsställa, ge mig hän eller vad det nu kan vara.
Avslappnad, jag kanske använde fel ord, jag menar motsatsen till att känna krav/prestation, att vara mig själv, göra vad jag känner för, ha roligt, njuta, lustfyllt, göra det bra för min partner osv. Inte känna att om jag inte går med på detta ”dömer” han mg och blir sur eller om jag vill göra det här tycker han att jag är si eller så.
Klart man måste prata om vad man vill både i livet och inom sex. Det måste väl finnas val och utrymme för kompromiss från båda håll? Sex är ju en del av en hälsosam relation.
Jag tycker inte uppfattningen om ett krav ligger hos mottagaren, det kan göra det, men att inte respektera ett nej, dvs bli sur, ge mig dåligt samvete om jag inte går med på det, tycka jag är tråkig eller motsatsen, sexgalen, beroende på mina önskemål kring sex, Inte ge mig ett val, då är det ett krav, ett måste, som jag bör ställa upp på annars får det tråkiga konsekvenser för relationen. Då spelar det ingen roll hur det läggs fram.
Ett förslag ger utrymme för att jag kan välja ja eller nej, utan sura miner, ibland är det ett ja, ibland kanske ett nej. Respekt för mitt svar, att jag har ett val.
Det gäller ju även annat än sex.
Självklart får man ha krav på sin partner, det kan gälla sex eller att man vill att partnern ska dela ens intressen, ungefär samma värderingar etc etc. Det man själv upplever som viktigt. Detta är ju ”deal breakers” som du kallar det och de scannar man väl av tidigt i relationen eller?
1 gillning
Tja, jag misslyckades ju med det sist iaf. Jag antar att jag bara hoppades att han skulle bli sugen på lite äventyr när han väl litade på mig och kände sig trygg. Men så blev det ju inte.
Och det är väl lite där jag tycker det blir svårt att scanna av för jag tycker samtidigt att det är rimligt att man behöver bygga förtroende och tillit innan man kan öppna sig om sådana saker på riktigt, och jag ville väl även tro att dörrar kanske skulle öppnas när trygghet och tillit väl var byggd, men det är möjligtvis fel tänkt, jag vet inte längre.
2 gillningar
Tror ni inte att det kan vara så att man har olika grundläggande intresse för sex, en del väldigt mkt och konstant och alltid på olika sätt. Andra mkt lägre och nöjda med det allmänt föraktade vaniljsexet, kanske huvudsakligen för att sex inte är ett personligt intresse… ett visst grundläggande fysiskt behov absolut, men därutöver inte så mkt mer 
Tror ni att den där (eventuella) individuella skillnaden någonsin förändras i grunden hos en människa… med ny partner och allt spännande så lite mer under en initial tid, men ganska snart nöjd med mindre igen… eller?
Jag menar människor är ju så otroligt olika intresserade av exakt allt annat, så varför skulle det vara annorlunda med just sex. Utan att skillnaden i olika individers sexintresse för den skull måste bero på blockeringar, hämningar, tvång, krav, dålig fantasi, orkeslöshet, ojämlik relation osv.
5 gillningar
Jag tänkte precis likadant i en av mina relationer, och jo, det var kraftigt feltänkt kan jag konstatera i efterhand. 
Han var öppen med att han hade prestationsångest gällande sex och jag valde att tro att det skulle ordna sig med tiden. Det måste det ju göra, i takt med att vi blev tryggare med varandra? Och eftersom han var medveten om att problemet bara satt i hans eget huvud borde det vara lätt fixat.
Men nope. Det där var inget som jag kunde hjälpa honom att komma förbi. Det var djupare än så.
Nej, jag tror inte att det lär förändras i grunden, inte i vuxen ålder. Men däremot tror jag ju att det finns gott om folk som är intresserade men samtidigt hämmade på olika sätt som gör det svårt att uttrycka vad man egentligen vill och kanske skulle kunna utvecklas väldigt mycket med rätt partner. Tror fan vi alla är mer eller mindre hämmade på området alltså. Sen handlar det ju om hur tidigt det är rimligt att tänka sig att en person ska dela med sig av sina fantasier osv. Själv är jag inte beredd att göra det första dejten liksom.
Men med exet var vi förstås i sena tonåren när vi blev ihop och han saknade tidigare erfarenhet, så där vet jag inte om det var så orimligt att hoppas på att utveckla saker vartefter. Det kanske är lite mer rimligt att anta att folk vet vad de gillar i begynnande medelåldern.
3 gillningar
Det tror jag oxå, att det är högst rimligt att anta att de allra flesta vet. De vet med all sannolikhet oxå hur pass intresserade de är av sex som innovativt fritidsintresse. Svårigheten ligger nog fram för allt i att tala öppet om både ett starkt och närmast ständigt närvarande intresse såväl som en lägre intresse.
I synnerhet det sistnämnda är väl på gränsen till tabu att prata om då hela den sociala kontexten är väldigt fokuserad på sex. Jag inbillar mig att all ständigt närvarande upplysning, tips, råd, fixa-försök, sexologer i alla sociala kanaler som finns tillgängliga snarare gör att intresset svalnar istället för ökar. Antingen pga en bibringad övertro på hur innovativa och frekventa alla andra ständigt är, vilket ger likvärdig frustration hos både den starkt intresserade såväl som den mindre intresserade.
Hur individen än är och har det, så är det nog lite fel… men jag vet inte. Jag tillhör inte de übersexintresserade och är fullt nöjd med vaniljvarianten och inte intresserad av sex som ren fysisk aktivitet utan kombinationen med känslor och en kombinerad själslig och kroppslig intimitet. Jag har accepterat hur jag är och jag jämför mig eg. inte med andras behov och önskemål och aktiviteter eller känner mig som att jag behöver korrigeras. Men jag säger det nog inte heller vitt och brett överallt. Då det ju är så otroligt mkt mer hippt, speciellt som kvinna, att vara superintresserad av sex… än att vara en medioker “vaniljbulle”
3 gillningar
Och jag tror att det är ännu ovanligare att en man i dejtingsvängen erkänner att han inte är så värst intresserad av sex och bara vill ha det ganska stillsamt och vardagligt någon gång ibland, i alla fall om han på något sätt lyckas uppfatta att kvinnan ifråga är mer intresserad av det hela. Det är också en orsak till att det kanske inte är så lätt att scanna av i ett tidigt skede - tror många män kommer lova guld och gröna skogar på det området om de uppfattar att det efterfrågas. Kanske inte ens som medveten lögn, just som singlar kanske de ändå är rätt sugna, men i själva verket snabbt kommer bli nöjda och oengagerade om de väl får till det.
2 gillningar
Det är så roligt att få skratta rakt ut här på forumet, det händer lite då och då och underbart med folk som bjuder på sig själva och har självdistans. I kombination med bra diskussioner, stöttande, klokskap, ja det är ännu bättre.
Tur att många gillar vaniljbullar men även mer avancerade bakverk 
5 gillningar
Hela Sverige bakar 
För mig blir baket av lite varierande resultat, så jag håller mig till de recept jag känner mig trygg med 
3 gillningar
Om jag säger så här. Jag är en ung man i övre 20-års åldern.
Jag har nyligen separerat från en tjej efter 5 år.
Hon utvecklade Vestibulit efter byte av p-piller som vi aldrig lyckades lösa, en av anledningarna till varför vi tillslut gick isär.
Jag har mer eller mindre haft fullbordade samlag ett par gånger per år och du ska aldrig någonsin göra något du inte känner dig bekväm med för hans skull. Då är jag ändå en extremt aktiv kille med högt testosteron som både gymmar och sliter med fysiskt jobb mer än alla kåta medelålderskontorsnissar som på sin höjt lirar innebandy 1 gång i veckan och jag har aldrig någonsin krävt något av henne i sängen som hon inte känner sig bekväm med.
En normal man går igång på att sin partner njuter och är nöjd med sexlivet.
Märkte jag att min partner inte njöt som jag gjorde så blev jag avtänd.
Det har aldrig handlat om något annat än att jag älskar just henne, jag hade väldigt enkelt kunnat hitta någon annan som hade kunnat tillfredsställa mig, jag “gav” upp många av mina gyllene år på att lösa det här.
Så snälla, prata med er partner, kommunikation är A och O. Men gör aldrig något man inte vill för den andres skull, då är det bättre att gå skilda vägar.
13 gillningar