Jag förstår din oro men är du medveten om att du i någon mån förstärker det hela? Dina tankar, åsikter och förhållningssätt sipprar ut oavsett om du vill det eller inte, barnen är mästare på att läsa av t ex kroppsspråk och det som inte sägs. Våra tankar skapar våra känslor som i sin tur blir vårt beteende. Och ju mer vi bekräftar vissa tankar, desto mer av den varan har du i ditt liv.
Vad skulle hända om du accepterade läget och endast fokuserade på ditt föräldraskap? Och när det händer ngt med pappa väljer att inte kommentera alls alternativt tolkar med gröna glasögon, han kanske mår dåligt/haft en dålig dag/glömt osv.
Det bästa du kan göra som förälder är att du på alla vis skapar en kärleksfull miljö med fokus på dig och barnen. Ju mer du tänker och oroar sig på exet desto mer påverkar dessa tankar ditt känsloliv och även barnens. Så skapa en helt ny vana och strunta i allt exet helt! Jag lovar att det ger effekt!
Ooohhh, varför läste jag detta inlägg… (menar inte så! )
Kanske är jag, fortfarande, lite “skör” efter jul, nyår, vetskap om att mitt ex “gått vidare med en ny kille”. Men detta. Fy fasiken vad jag saknar mina barn (!!!). Kan inte förstår för mitt liv hur man kan agera så här.
Igår svängde jag förbi min äldsta sons karateträning. Ville bara se han (!). Få en chans att snacka ett par minuter efter träningen (han skulle hem och fixa “snacks” till flickvännen ).
Har tidigare i mitt liv inte varit så orolig för vad-händer-den-dagen barnen blir stora, flyttar hemifrån. Men de senaste 2,5år i mitt liv har verkligen satt fingret på dessa känslor.
Jag har känt mig bortvald, bortprioriterad, nedprioriterad i perioder i min relation till mitt ex. Det är ingen känsla jag vill att mina barn ska få uppleva… ever…
Jag skulle nog säga att det är så jag förhåller mig för det mesta.
Jag kommenterar sällan något till barnen (här kommenterade en flickvän) utan behåller tanken för mig själv.
Jag har snälltolkat väldigt mycket gentemot pappan men det berör mig när barnen blir drabbade och blir besvikna även om jag är tyst och skriver här om tanken.
Man kan inte ändra på någon annan sig själv så du har rätt i att det är vad man bör koncentrera sig på.
Har fått besked fr försäkringsbolaget om att vi ska få lite ersättning för när jag och Tvåan låg inlagda på sjukhus.
Detta beslut mailades tydligen också ut t Ruskprick.
Jag var borta från jobbet 7arbetsdagar i samband m Tvåans sjukdom och ligger fortfarande ungefär 50’ back som jag inte kunnat jobba in till mitt företag.
Jag säljer min tid och tid är svårt att ta igen även om jag försökt att jobba ikapp så mycket jag kan.
När vi låg inlagda kostade parkeringen på sjukhuset 2000kr och det delade jag och Ruskprick på.
Parkeringen är inget som försäkringen täcker utan den får vi själva stå för.
Nu vill Ruskprick iom försäkringsutbetalning på 6000kr ha tillbaka dessa 1000kr han lagt ut.
Han får alltså tillbaka varje krona han lagt ut 100% och jag får fortsätta att gå back men med 45’ istället.
T.o.m. jag blev chockad att han hade mage att ta dessa 1000kr.
Ta din sketna tusenlapp, om jag förlorar 45’ el 44’ är skitsamma.
Jag visste redan att mitt ekonomiska tapp var stort.
Det är sättet jag reagerar på.
Jag ska göra allt jobbet, allt det obekväma, ta förlusterna men nu när det kom lite tillbaka så håller man sig framme och vill ha.
Uuuuusssch, vad upprörd jag blev nu!!
Det är viktigt att fortsätta kommunicera med dina barn och ge dem utrymme att dela sina känslor och tankar. Samtidigt är det viktigt att undvika att tala illa om den andra föräldern, även om det kan vara svårt ibland. Att stödja dina barn och erbjuda dem en stabil och kärleksfull miljö är avgörande.
Livet tuffar på.
Det är mest vardag och det mesta flyter, skönt ändå.
Det här lugna och tråkiga livet som jag skydde som pesten när jag var yngre är det jag eftersträvar mest idag.
Ro, lugn och ro och ett hem där man bara kan landa och hämta kraft.
En sak skilsmässan har förstärkt hos mig är att jag varken tar ansvar för eller tar på mig andras ansvar/problem.
Om ansvaret är mitt, lägg det hos mig.
Om ansvaret är ditt, lägg det hos dig.
Inte uppskattat av alla men så får det vara.
Ettan tror att Ruskprick kanske har träffat ngn.
Ettan verkar lite nyfiken på detta.
Jag blir glad och stolt att vi har en sådan relation att han känner att han kan prata med mig om exvis detta.
Vill vara sann mot mig själv, vad känner jag om detta?
Sanningen är att jag inte blir direkt påverkad, jag önskar honom lycka om det är så.
Mitt liv blir varken bättre el sämre beroende på om han träffat ngn.
Det enda som känns konstigt är att en människa som en gång i tiden var viktig för mig nu har en roll som rent känslomässigt motsvarar mitt engagemang för om grannen träffat ngn ny.
Hoppas det stämmer att han träffat ngn, att alla är snälla och kan uppföra sig och att alla får lugn och ro.
Peace🫶
Ruskprick ska flytta till helgen.
Ganska ordentligt bra bit bort.
Den lilla kontakten han har med barnen kommer med all säkerhet bli ännu mindre.
Nämen, då vet jag.
@Restenavlivet vet du jag vet ingenting just nu.
Inget uttalat ngn ny.
Har hört att han tycker det är dyrt där han bor nu så han ska flytta till tjotahejti där ingen anknytning finns (vad jag vet).
Han har råd med sin lägenhet så hur han kan välja att flytta och tappa ännu mer av sina barn är en gåta om det inte är så att ngn ny finns där.
Jag bryr mig egentligen inte men det gör ont att han gör såhär mot våra fina barn.
Min Etta säger/ser aldrig några problem i vad Ruskprick gör och har lovat att hjälpa till att flytta men det ligger en besvikelse där märker jag.
Min tvåa har detta som en ickefråga och pratar inte om det alls, vilket i sig är ganska läskigt.
Hennes pappa drar och hon nämner det inte öht.
Pratade med en på jobbet om ifall mina barn skulle känna sig svikna och aldrig våga lita på ngn igen men hon trodde inte det.
Hon menade att mina barn har mig, som står stadigt och att det räcker för dem att de kan lita på mig.
Jag förstod vad hon menade men jag vet inte…
Just nu vet jag ingenting!
Jag är klar med allt gällande separationen, har i stort sett aldrig tittat tillbaka och ångrat mig MEN vi satte två barn, numera ungdomar, till världen som vi måste ha hänsyn kring och vara lite försiktiga med.
Om jag skulle gissa så kommer mina barn träffa Ruskprick ca en gång i halvåret el mindre och de levde med honom 24/7 till de var 13 och 16.
Deras pappa försvann för han kunde inte hantera separationen.
Känns självklart lite jobbigt att det blev såhär men jag kan bara ansvara för min relation till barnen.
Handen på hjärtat, så har mina barns pappa inte klarat av att ta ansvar för relationen.
Hans relation fungerade när jag var ett kugghjul och höll på att gå sönder av all stress för att få saker att flyta i familjen men utan min hjälp så klarade han inte att bygga bra relation till dem.
Och nu tyckte han att flytta till tjotahejti var en bra idé så då jobbar vi därifrån känner jag.
Fick mig ett ”härligt” morgontjafs med Ruskprick gällande att Tvåan bett om hjälp med en sak.
Ruskprick har världens viktigaste jobb, han kan inte ändra på ngt möte när hans barn behöver hjälp,
Sur som fan var han över frågan.
Frågade honom om hur ofta vår Tvåa frågar honom om ngt öht?
Då fick jag veta att jag levde.
Sa att nu är det färdigpratat, klick.
Efter detta utbrott mot mig så säger han till Tvåan att han ska hjälpa henne.
Mission completed.
Nu är Tvåan nöjd och då är jag nöjd och jag hoppas att Ruskprick också är nöjd för att han ställde upp och är han inte det så kan jag inte göra ngt åt det.
Efter detta så fortsatte jag med min dag och lät det inte påverka mig nämnvärt.
Jag har ändrat min egen inställning mot hans utbrott och det kryper inte under skinnet längre.
Han är så mycket lugnare nuförtiden.
Han har träffat världens bästa tjej och är superkär.
Har ett jobb där han alltid nämner att de har kollektivavtal😂
Han och kärleken ska bo i en lägenhet de får hyra i ett par månader.
Nu ska det storhandlas och göras matlådor hör jag av konversationerna.
Han har gått från vilde till gubbe inom loppet av ett år:laughing:
Skickade ut till kollegorna att jag hittat vad vi ska göra för aktivitet tillsammans.
Vi ska gå på dagfest!
I inbjudan så står det att det passar både klimakteriepumor (Moi ) och småbarnsföräldrar m sömnbrist.
)
).
ta hand om dej 
) och småbarnsföräldrar m sömnbrist.