Min sambo säger att han inte älskar mig och det verkar på honom som att han inte tror att han någonsin kommer kunna bli lycklig med mig igen, att separera är dock pest men att stanna är kolera enligt honom… Han är alltså osäker på om han vill separera för att han inte vet om han kommer bli lyckligare utan mig heller. Vi har varit på familjerådgivning en gång och fick rådet att inte separera än då vår son är så liten och vår vardag ihop ändå är dräglig, vi står båda ut och bråkar inte. Men på insidan känns det som att jag varje dag vill dö och att jag lever i den värsta mardrömmen, vill bara att min sambo ska börja älska mig igen, men jag försöker hålla ihop mig själv utåt. Familjerådgivningen tyckte vi skulle ge det 1 år iaf tills vår son är 3, förutsatt att vi båda orkar och att ingen träffar någon ny såklart. Hur stor skillnad är det egentligen för ett barn att föräldrarna separerar vid 2 eller 3 år? Bara tanken på att bara få ha min son på halvtid gör dock att jag känner att livet kan lika gärna ta slut. Som det känns just nu lever jag hellre i detta känslo-helvetet men får leva med min son och slipper låta honom ha separerade föräldrar.
Tack för dina tips! Just logistiken funkar redan bra - vi har delat upp saker på ett sätt som fungerar för oss. Jag har vid något tillfälle föreslagit för min sambo att vi bara ska vara “som syskon” som bor under samma tak men sluta göra saker tillsammans, sluta vara fysiska, sluta ha sex och få träffa andra om vi vill. Hans svar var bara i princip “vill du det så” men han verkade inte själv gilla idén men han vill o andra sidan ingenting. Han vet inte om han vill separera, han vet inte om han vill försöka, han vet inte om han vill testa att bo isär. vad jag än frågar honom är svaret bara att han inte vet… kan tillägga att när vår son föddes fick han någon slags kris/depression för att han inte längre kunde träna, gå på AW när han ville, att han inte längre var “fri”, han verkade i början ångra att han skaffade barn men älskar nu vår son väldigt mkt och är en bra pappa. Men han avskydde att vara pappaledig och vill helst inte spendera för mkt tid med sonen eller med mig och sonen…
Tror du att om vi släpper all press på kärlek och förhållande finns det chans att den kommer tillbaka? Tycker jag läser överallt att om man är fysiska kan känslor komma tillbaka.