Separera eller inte? Annan lösning?

Min sambo och jag är på väg att separera efter 8-9 år tillsammans. Vi har en gemensam son på 6,5 år och sambon har två barn sedan innan (yngre tonåren). Vi startade vår relation innan hon avslutat sin ordentligt vilket i efterhand inte var så klokt. Vi kände varandra lite sedan innan och hade haft en romans några år tidigare också. I alla fall vi flyttade ihop och ungefär ett år efter det föddes vår son. Jag har p g a tidigare livshändelser enkelt att känna mig utanför och bortvald vilket man faktiskt ställs inför i en bonusfamilj och även att andra (ex-partner) indirekt påverkar ditt liv. Jag har haft svårt att hantera detta och det har lett till mycket konflikter och bråk genom åren då jag tyckt min sambo varit för tillmötesgående och otydlig främst gällande barnen men även mest i början hur mycket exet skulle säga till om. Min sambo är konflikträdd och kompromissar och har tålamod mer än vad som är bra vilket leder till att andra inte förstår hur ledsen hon blir ibland. Vi har även gått igenom tunga händelser genom åren med dödsfall inom nära familj, pandemin samt en granne som var galen och stundtals trakasserade oss.
Senaste året har jag varit låg och känt mig låst. Min sambo har långsamt slutat engagera sig emotionellt i oss för att inte bli så besviken och ledsen. Detta mer markant senaste 3 månaderna och då har det varit ett vakuum i hemmet. Nu har vi stuckit hål på det och pratat om separation. Vi har gått i samtalsterapi i 2 omgångar och då 3-4 samtal. Det blev bättre men vi hamnade lätt i samma tankemönster och beteende igen. Kanske hade vi behövt längre och kontinuerlig terapi. Vi båda känner fortfarande en kärlek till varandra men det går inte längre att bo ihop så här. Vi är öppna för att eventuell leva som särbos. Hur det skulle se ut och gå vet ju ingen. Eller är det bara att dra ut på det? Vi behöver iallafall en paus från varandra. Just nu får vi bara få vara ifrån varandra och göra annat. Vad tror ni? Ska vi bara separera? Eller prova särbos? Hur kan det se ut när man har gemensamt barn?
Tar gärna emot berättelser och erfarenheter från er därute.