Detta är ingen påhittad tråd utan jag finns på riktigt. Anledningen till att jag raderar inlägg är att jag är mycket rädd för att mitt ex eventuellt kanske läser tråden. Han har hotat och trakasserat mig. Information om hur jag känner och funderar kommer han att använda emot mig och skada mig ännu mer.
—-
Låter ju som ett försök till tankekonstruktion, men kanske är det ingen dum idé.
Det är ju bara ett litet aber och det är att om barnen har sitt centrala och huvudsakliga hem hos pappan som bor någon helt annanstans, då spelar det ju i princip ingen roll hur väl eller inte väl de matchar ditt välbärgade bostadsområdes hem och barn.
För då kommer de att gå i skolan och ha sina kompisar där de bor med pappan och inte där du har ditt enkla hem i den välbärgade kommunen… eller hur tänkte du egentligen där!?
—-
Det har gått framåt rejält med era inbördes överenskommelser sista dagarna får jag lov att säga och bil har du fått tag på oxå 
Så givet att det du skriver stämmer så spelar det kanske inte så stor roll var barnen bor eller går i skolan när allt kommer omkring, då allt är så närliggande.
Du får väl komma fram till vad du själv orkar med, huvudsaklig daglig vårdnadshavare i “centralhemmet”, eller helgmamma “extrahemmet”.
När de blir lite större kan de ju gå/cykla mellan er båda och delar antagligen skolupptagningsområde oxå, så det blir säkert inga problem var de än bor 
—-
Jag förstår det som att du har jobbiga känslor kring ekonomi, status och att passa in.
Men jag tror verkligen på att istället för att skämmas, prata öppet om det med barnen. Att alla inte har samma saker/ekonomi. Att det inte spelar någon roll, det viktiga är vilka människor vi är. Låt barnen ta med kompisar hem, var en varm och inbjudande förälder.
Även i välbärgade familjer förekommer frånvarande föräldrar, föräldrar som bråkar, missbruk, våld och så vidare. Den fina fasaden säger inget om det som verkligen betyder något.
Om du sen ändå vill ha ett finare hem, finare bil osv i framtiden så kan du kämpa för det!
Heja dig, allt blir bra tillslut!
2 gillningar
Du springer flera år i förväg. Det är många år innan dina barn når sådan ålder att de börjar jämföra sig med andra på det sättet. Mycket hinner hända innan dess och då är de i sådan ålder att de kanske kan uttrycka och själva välja var de vill bo mest. Så utgå hellre från nuet, vem ska stå för det centrala boendet just nu och vem klarar det bäst utifrån arbetssituation osv. Utgå inte från hur det möjligen kan kännas för dina barn om typ tio år.
2 gillningar
Måste också säga att dina inlägg har en helt annan klang. Känns som om du sakta börjar acceptera detta. Och det är otroligt bra.
1 gillning
Jag måste bara fråga, måste man verkligen ha bil i närförort?
Sedan undrar jag i vilken kommun det beror mest kärnfamiljer? Jag tror faktiskt ensamhushåll och hushåll med ensamstående föräldrar respektive bonusfamiljer är väldigt vanligt idag, överallt, så jag tror inte de kommer att sticka ut.
Tycker du verkar ha landat i en acceptans och är mer lösningsorienterad. Bra!
Jag mår så dåligt att jag inte vet vad jag ska ta mig för. Jag är helt panikslagen kring att inte få vara med mina barn på heltid under deras uppväxt. Det känns helt fel, hela min kropp skriker NEJ NEJ!!! Det är ju helt vansinnigt att en tvååring (och en fyraåring) ska vara ifrån sin förälder halva tiden.
Är ett nervvrak och jag kan inte förstå hur man ska orka leva vidare efter. Jag kommer aldrig vänja mig vid det här, aldrig tycka att det är ok.
Nu är ju barnen hos den andra föräldern så för dem fungerar det nog, ni är ju två föräldrar.
Jag förstår dock att det är jobbigt och att du är ledsen men jag har nog inget annat råd än att jobba med acceptans och att försöka hålla dig sysselsatt, boka upp dig så att du inte hinner sjunka ner i din sorg kring detta.
Det är ingen tröst, men så här är det ju för alla separerade föräldrar med gemensam vårdnad. Gläd dig åt att deras pappa vill träffa dem. Det är ett mycket bättre för barnen än att ha en förälder som inte vill träffa dem.
2 gillningar
Tack men jag tycker barnen är för små för att åka fram och tillbaka mellan föräldrarna.
Finns det något alt till varannan vecka, även sedan när barnen är äldre? Jag kommer aldrig kunna vara ifrån mina barn en vecka.
När föräldrarna arbetar är de från båda sina föräldrar större delen av dygnet de är vakna. I en del familjer så arbetar den ena föräldern iväg och är bortrest ibland i flera veckor. De klarar sig. Och föräldrarna klarar sig. Du klarar det.
Det allra viktigaste när man delat sig är att man inte bråkar inför barnen och inte säger något illa om den andra föräldern till barnen. Fixar man det har man klarat något av det viktigaste.
4 gillningar
Om ni nu när barnen är så pass unga hittar ett fungerande schema (tex 2+2+3) så kan ni säkert anpassa det vartefter barnen blir äldre och både ni vuxna och barnen har andra önskemål. Det viktiga är bara att komma ihåg att det är barnens bästa som gäller!
2 gillningar
Jag vet. Det är barnens bästa som gäller. Det säger alla. Men det faktum att dom blir skilsmässobarn är så långt ifrån barnens bästa. Det känns faktiskt ganska fjantigt att försöka få till någon lösning som är bra för barnen när en skilsmässa väl är ett faktum. Det blir skit ändå.
Jag hatar barnens pappa.
Jag tror inte per automatik att barn med föräldrar som håller ihop har det bättre. Det finns många vittnesmål att man hade önskat att ens föräldrar hade skiljt sig när de ändå så uppenbart inte haft det bra.
Det tror inte jag barn till skiljda tycker. Värre är väl att inte regelbundet träffa båda sina föräldrar. Om man har en ok fungerande setup mellan sina båda föräldrar så tror jag ärligt inte barnen reflekterar jättemycket över detta, de vänjer sig vid sin vardag och det skulle säkert inte vilja ställas inför valet att välja bort en av sina föräldrar (eller känna sig bortvalda). Dessutom, när de är tillräckligt stora, har de ju även den valmöjligheten.
Jag förstår känslan och den aggression som dessa ord utstrålar. Du får känna så. Men ditt viktigaste jobb är att vara en bra mamma, en bra mamma snackar inte skit om pappa utan låter barnen bilda sig en egen uppfattning. Bra föräldrar underlättar för att barnens umgänge med den andra föräldern blir så bra som möjligt. De ska inte tvingas välja sida. Det är deras pappa och han är en viktig person i deras liv.
5 gillningar
——
2 gillningar
Det här tror jag är ett bra och tydligt exempel på hur du, och många av oss andra, brottas med olika ”bilder” om vad som är bäst för barn, som ibland går emot vår egen magkänsla.
Jag har levet ensam med tre barn under lång tid. Min erfarenhet är att vi som ensamstående föräldrar behöver göra val som stöttar oss själva och som hjälper oss att orka vara föräldrar. Om vi mår bra och utstrålar glädje över vårt boende så trivs barnen också. Så mitt råd är att du ska följa din magkänsla och välja en lägenhet i stan. Det kommer att bli mysigt både för sig och barnen!
Sen, om det känns fel, eller om ditt liv ändras, kan du flytta igen,
Lycka till!
3 gillningar