Nej, jag förstår att du ser på saken på det sätt som du gör. Men nu ställde ju TS en fråga utifrån villkoren i deras situation. Varken du eller jag vet ju om hon “betackar sig” för de saker som redan finns. Han bor kvar på stor yta och hon tar en liten lägenhet och det kan ju vara han som önskar ha kvar det som finns i huset… vem av oss kan veta?! Allt vi vet är vad hon beskrev och frågade om.
Men det handlar ju i grunden om både rättvisa och välvilja i synen på både person, fördelning och sakfråga här…eller äsch, jag ger upp och lägger ner det här
Nä hon skriver ju lämnar det mesta.
Av utrymmesskäl.
Vi befinner oss i exakt samma situation. Det är inte mitt problem om hon inte kan få med sig en massa saker pga utrymmesbrist; hyr ett förråd eller ge bort det då. Ska det vara kvar hos mig så tänker jag inte betala för det och jag tänker heller inte vara förråd åt henne bara för att jag har ett större ytor.
Vi har delat på möbler och större prylar som TV etc. Dessa värderade vi rumsvis och ville båda ha den specifika saken så fick den andra lösa ut motparten.
Sen har vi stolpat upp alla småprylar som behöver införskaffas, även sånt som basmatvaror, kryddor och skurtrasor. Detta handlar vi tillsammans innan hon flyttar för gemensamma medel och delar sen på detta genom att hon får vissa nya saker och jag får andra. Vissa saker behöver vi inte köpa, t ex grytor och stekpanna för där har vi redan flera ex. av. Tror det här blir en smidig och rättvis lösning, vi behöver inte dividera om varenda pryl och får en bra bild av vad som behöver handlas. Just nu ligger allt på ett excelark.
Oj, så mycket engagemang. Jag var lite otydlig. Möbler ingår inte i frågan. Tror nog vi kan dela på glas o porslin också. Tänkte om det fanns ett superlätt svar OM vi bestämmer oss för att inte dela upp resten som inte har nåt affektionsvärde (inklusive skurtrasor:-). Mycket enklare om det får vara kvar och jag införskaffar nytt (eller på loppis) husgeråd, och får ett LITET bidrag till det - ett par-tre tusen? Hade vi en värstingespressobryggare hade vi förstås bodelat den. Men jag orkar då rakt inte gå igenom varje pryttel. Bäst vore om vi hade flyttat båda - då hade vi gjort två likvärdiga högar. Men mycket är ju köpt att passa just i huset där han och sonen bor kvar.
Nåväl - schablonsumma verkar inte finnas. Högar får det nog bli.
Jag flyttade när x-ts sista otrohet uppdagades och jag räknar med att allt ”pryttel” jag fick köpa som man har i ett vanligt hem typ kryddor, disktrasor, tvättmedel etc landade runt 5000:-
Jag tycker det är svårt att värdera ett garage som är fullt med verktyg skruvar muttrar maskiner ja ni vet hur det kan se ut efter 18 år…
Jag kommer att bo i lägenhet och mannen i hus, så han har ju förstås mest användning för det.
Få se om jag kan byta mot halva "min"bil.
Det här är svårt…
Så ser det ut här, jag har fullt med prylar i garaget som hon inte är intresserad av. Eller har plats för.
Men även här är det bruksvärdet man ska räkna på och inte anskaffningsvärdet.
Jag har gjort det enkelt för oss. De största och dyrbaraste prylarna har jag satt ett värde på och sen har jag satt ett eget schablonvärde på resten. Den summan kommer hon att få tillgodo och är hon inte nöjd så är hon välkommen att själv plocka bort delar från garaget. Man måste lita på varandra helt enkelt och på att den ene inte försöker blåsa den andre.
Sen är det så att lösa skruvar, målarburkar, slipmateriel, borrar, handverktyg etc inte är så fruktansvärt värdefulla när man börjar summera det. Större maskiner som gassvetsar, svarvar, pelarborrmaskiner, kompressorer, fräsar etc kan däremot vara värt en del men det är få som har plats för sånt och visserligen om en hylsnyckelsats för 1000,- håller ägarens livslängd ut så är den ändå inte värd mer än 1/3 av nypriser efter några år. Var realistiska är mitt råd.
Min exman hade massor med maskiner och verktyg. Han fick behålla allt men i gengäld köpa en ordentlig verktygsväska till mig och utrusta den med lämpliga verktyg. Skruvdragaren/borrmaskinen och häftpistolen har jag haft mest nytta av.
Haha, exakt samma krav har hon ställt på mig. Vilket jag ska fixa. En batteridriven skruvdragare duger dock inte om man ska borra i sten/betong så hon får ta en vanlig som drivs av 220V.
Mitt ex skickade med en fogsvans också. Eftersom jag var ganska grining på honom(minst sagt) så ifrågasatte jag nyttan med den. När jag sen skulle såga av julgranen i lämplig höjd var jag ganska nöjd över att han tänkt på den.
Skicka med ett bra urval spik, skruv och plugg också.
Efter skilsmässan har jag upptäckt att det många män i min ålder (50+) får en massa cred för är ju hur enkelt som helst. Jag satte mitt ex på en jäkla piedestal för att han var så himla duktig och händig. Nu gör jag grejerna själv och stör mig på att jag inte gjort det tidigare. Könsstereotyperna sitter hårt som tusan. Men jag måste samtidigt erkänna att jag har svårigheter att borra i betong. Jag är helt enkelt för kort och lätt. Det händer liksom ingenting i väggarna när jag borrar.
Kanske det? Är händig och har gjort massor hemma men visst var mitt ex också med på ett hörn. Sen fick jag i princip all cred för detta och jag tänkte då aldrig på att hon kände sig åsidosatt.
Dåliga resultat vid slagborrning beror nästan alltid på taskiga borrar.
Och jag får väl erkänna att jag är ganska lat också så visst var det behändigt att få tråkjobbet och det tunga gjort av nån annan.
Jag har läst presentationer på dejtingappar som börjar typ “Jag kommer inte att rensa dina avlopp eller byta däck på din bil men jag lagar gärna mat åt dig en lördagkväll”. Precis sånt fastnar jag för.
Ja men vad sägs om detta då: jag rensar dina avlopp och byter dina däck OCH lagar mat åt dig på lördagkväll.
Kan det bli bättre?
Dessutom äger jag en slagborrmaskin…
kunde inte sagt det bättre själv.
så visst var det behändigt att få tråkjobbet och det tunga gjort av nån annan.