Jag är så ledsen hela tiden. Min sambo och mannen som är pappa till våra barn älskar mig inte längre.
Vi träffades på jobbet och blev tillsammans och fick barn. När jag var gravid med vårt första barn började en vacker 19-åring på vårt jobb. Min sambo är ~20 år äldre än henne. Snabbt började han intressera sig för henne. Hon kommer från ett annat land och han började plötsligt lyssna på musik från det landet. När jag var mammaledig pratade han om denna tjej konstant. Detta har pågått i flera år nu från och till men han har aldrig släppt henne. Vi har hunnit få ett till barn. Dom jobbar ff tillsammans. Jag ser hur han ser på henne på jobbet och jag får en klump i magen. Han är inte ens diskret med sina känslor fast han kanske tror att han är det. Dom pratar i telefon och sms:ar om jobbrelaterade saker men också privat. Han tar varje tillfälle han får att ta kontakt med henne, skickar en rolig bild eller varsomhelst. När vi skulle bestämma namn på vårt andra barn hade han bara förslag på namn som kommer från hennes land, väldigt speciella namn som egentligen bara passar där. Då tänkte jag att han är verkligen besatt.
Jag har blivit arg några gånger förut och konfronterat honom och frågat honom om varför han pratar så mycket om henne och kontaktar henne hela tiden. Han säger att det inte är något, att han gillar henne som kollega och att jag bara är svartsjuk.
Det gör så ont ont ont hela tiden och jag kan inte tänka på något annat än dom två. Han umgås nästan aldrig med mig eller våra barn men kontaktar henne konstant. Han bryr sig verkligen om henne och hon kan inte göra något fel i hans ögon. Och jag kan inte mäta mig med henne, hon är yngre, vackrare, intressantare, har mer energi och roligare liv än mig. Jag är en trött tråkig småbarnsmamma.
Jag vill lämna honom en gång för alla nu. Det svåra är bara att vi har hus och barn.
Jag älskar nog honom även om jag är ledsen hela tiden. Men han kommer aldrig släppa denna tjej även om det aldrig kommer att bli dom. Det värsta är att han vet inte hur mycket det sårar varje gång han nämner hennes namn fast han vet att jag misstänkt honom att vara kär i denna tjej.
Usch, det låter som om du sitter i en svår sits. Jag har inte varit i din situation men jag tänker att du måste ta ett ordentligt prat med honom om situationen.
Han måste bli medveten om hur det känns för dig när han beter sig som han gör. Oavsett om han har ett förhållande/är kär på avstånd eller vad det nu är, sårar det dig och om han fortsätter med det även efter att han blivit medveten om hur du uppfattar och känner det tycker jag nog att du kan ställa honom till svars för det.
Har du funderat på att få hjälp via parterapi eller annat samtalsstöd?
Han verkar ju antingen bara slå ifrån sig eller inte vara medveten om din situation och heller inte vilja/kunna se sin del i det hela och det skulle kanske vara till hjälp med en utomstående som kan styra samtalet lite.
Hoppas det löser sig för er, fortsätt gärna skriva av dig här.
Kram.
Jag förstår att du mår dåligt!
Har inte varit i samma sits men mitt ex lämnade mig för en kollega som han gick bakom ryggen på mig med. När hon fick reda på hans dubbelspel dumpade hon honom dock.
Men jag hade länge på känn att han gillade en del kvinnliga kollegor lite väl mycket, mådde ofta dåligt och hade ångest för att jag visste att något inte stämde.
Hade jag varit du hade jag nog satt ner foten ocj ställt ultimatum på att antingen är det slut med att springa efter kollegan, och dags att engagera sig i sin familj, eller så lämnar du.
Du ska inte behöva må som du gör i en relation.
Styrka till dig!
Jag tycker att du gott kan ge honom en spark i r*ven. Du har rätt, han är besatt, på ett väldigt osunt sätt. Han ignorerar sin familj för att som en sällskapssjuk liten valp svansa runt henne.
Han behöver en väckarklocka på något vis. Eller en bomb för en väckarklocka kommer inte att räcka!
Finns det möjlighet att du kan prata med tjejen ifråga?
Fråga vad hon får ut av relationen. Om hon är vettig kan du förklara att han skiter i sin familj helt och hållet. Hon kanske kan vara en del av bomben och säga till honom att backa?
Fast om detta har pågått i flera år utan att han har fattat att du SER och FÖRSTÅR så kanske din tanke på att lämna inte är helt fel. Ja ni har hus tillsammans, men även det kan lösas.
Vad tror du skulle hända om du sa till honom att du vill skiljas för att du anser att han är mentalt otrogen?
Om hon var vettig hade hon väl sagt ifrån för länge sedan?
Om jag var i 20-årsåldern och någon 20 år äldre med familj höll på så här, så hade jag känt mig stalkad och allmänt obehag att bli kontaktad så ofta.
Är hon smickrad över uppmärksamheten och uppmuntrar den? Känner du henne?
Jag tycker din man verkar bete sig minst sagt patetiskt. Prata med honom och om han inget ändras… ja, då kanske du måste klargöra att du inte accepterar beteendet.
Så typiskt att säga att det inte är nånting mellan dom…då är det isof heller inga problem att du får kolla meddelanden… är det inget och han vill bevisa det för att du ska vara lugn så ska du kunna det.
Å ANDRA SIDAN så ska bara att du nämner att du tycker det är jobbigt räcka för att han ska sluta ,om han älskar dig.
Han verkar åxå ta dig sjukt för givet…
Funkar inget av följande så säg bara att du vill gå skilda vägar…,men tänk genom så att du kan vara beredd att gå hela vägen så du inte skjuter u luften bara.
Jag kan ha tokfel ,men testa och bli hård och avvisande mot han åxå… han kanske vet alltför väl vart han har dig.
Sånt här är ju verkligen skitjobbigt… så sätt stopp.
Du har dina gränser,håll på dom.
All styrka💪
Ledsen men det han gör nu är att bryta ned dig och får dig att tvivla på dig själv. Oavsett hur du lägger fram det så kommer han inte vilja förstå.
Han kommer att vända det till att du är svarsjuk och misstänksam, att det är du och dina reaktioner som är felet inte hans beteende.
Ber du att få se sms eller mail kommer han säga att du har ett stort kontrollbehov.
Han anförtror sig sannolikt om allt till kollegan som kommer hålla med honom eftersom hon bara har hans version. För vad henne anbelangar är han ju en schysst rolig kompis som verkligen går att prata med. Som ställer upp och finns där för henne. Kanske känslorna är ömsesidiga öven från hennes håll? Menar gubbar som lämnar för 15-20 år yngre kollegor är inte helt ovanligt.
Han bryter ner dig och du måste agera och rädda din självkänsla.
Om du menar allvar med att lämna honom bör du förbereda dig genom att kolla upp boenden osv. När du känner dig trygg med att du har möjlighet att lämna kan du vara helt ärlig mot honom.
”Jag vill inte leva i en relation med en man som springer efter en annan.” ”Jag har sagt det förut men när du inte tar mig på allvar förstår jag att jag inte är viktig för dig.” ”Du säger att jag är svartsjuk men är inte beredd att göra något för att hjälpa mig att komma över det.” ”Det är genant för mig att se dig springa efter henne helt öppet” ”Det är inte den manliga förebild jag vill ge barnen.” ”Jag kommer därför att lämna dig nu.” ”Jag har kontaktat en mäklare.”
