Snurrade runt på FB och såg att ett par jag känner (ytliga bekanta) ska skilja sig och har gått ut med det.
En gemensam FB-vän (som jag inte heller känner så jätteväl) skrev då Lycka till som kommentar.
Jag reagerade negativt. Tycker att kommentaren kändes lite elak, nedlåtande. Liksom ironisk?!
Hur hade ni reagerat på en sån kommentar? Är det jag som överreagerar??
Jag hade nog föredragit den alla gånger framför att bjudas in till någon sorts snyftmaraton där motparten vill höra allt om hur kasst jag mår och hur hemskt allt är. Eller ens kommentera “Åh vad hemskt” eller nått. Det är väl vad det är, det är väl bra med ett lycka till på färden mot nya äventyr i livet? ¨
Men jag skulle väl inte heller formulerat mig så, jag undrar dock vad man egentligen ska säga då? “Hoppas att ni bägge blir lyckliga i era nya liv”?
Sen allmänt, lägger man ut sånt på facebook får man nog stå ut med lite knepiga kommentarer faktiskt.
När jag berättar att jag separerat vill jag verkligen inte höra “jag beklagar” som endrl säger. Men det beror kanske på att jag var oerhört nöjd med att jag äntligen lyckatsta mig loss.
Jag tänker att “lycka till” är något som båda kan ha nytta av.
Jag tänker att om man publicerar separationen på FB så är det en sorts övergångsritual. Då är väl lycka till en rimlig kommentar. Trots all sorg och smärta ligger ju en ny, okänd tillvaro där och väntar. Där allt kan hända.
Det beror ju på. De jag känner privat ger jag ingenting på fb utan säger till dem vad de vill höra direkt. Jag såg vissa skriva “grattis” och det blev ju konstigt för innerst inne vill ju ingen ha en skilsmässa. Inte ens du tror jag ville, om allt hade varit perfekt från första början? Och då är det ju de som jag känner ytligt, som jag skulle vilja ge någon feedback på. Och att säga “lycka till” eller “beklagar” blir ju svårt båda två då jag inte vet orsaken.
Hade helst använt “tänker på dig” eller “du finns i mitt hjärta”. En hälsning som jag står för att personen finns och kan tyda på båda håll.
Mitt förhållande borde aldrig varit mer än ett halvår. Så jo, jag ville verkligen separera.
Men en bra sak att säga är väl iaf " kan jag hjälpa er med något?"
Menar mer att det varit bättre att inte ens blivit tillsammans då. Jag vet att det inte går i praktiken men det är ju ändå jobbigt även för dig med en skilsmässa.
Den meningen var jättebra “kan jag hjälpa dig med något?” Och mena det uppriktigt. Ska börja använda det, för har själv märkt att det blivit lite uttjatat att ge ett hjärta och en kram på fb bara, och sedan blir det inget mer även om jag vill träffa personen på en fika och småprata en stund.
Jag håller helt med, vi borde aldrig blivit ihop. Det är iofs svårt att se alltfrån början, men jag borde gått redan efter ett halvår närjag började känna mig instängd och att han ville ändra på mig. Dock satt jag i en svår situation då, redan sambo och dessutom hade jag fått jobb i hans pappas firma. Jag gick ner i depression i stället. Det är vad jag brottas med så här i efterhand.
När det gäller folk i kris och sorg räcker det ofta inte att fråga. Man måste truga på hjälpen 
Jag tycker faktiskt inte att kommentaren är jättekonstig! Helt normal till och med! Antingen för att man känner varandra så väl så att man vet att den är på sin plats. Eller så kan det vara en person som själv kanske inte har personlig erfarenhet av skilsmässa där en sådan kommentar känns ok av den anledningen. Oavsett, inget att bli upprörd över. Man får ju ha lite förståelse för att alla inte vet prick hur olika personer kan uppleva saker. Personen försökte ju visa att hen bryr sig. Får man för sig att lägga ut den typen av inlägg på facebook så får man försöka ha överinseende med lite olika sätt att visa omtanke.
Tack för svar! Kanske inte en så ovanlig kommentar då. Den kändes bara så… torftig. Personen som skrev är själv skild.
Kommentaren stack också ut, de flesta var lite mer personliga. Mer typ så tråkigt, hoppas att allt ordnar sig.