Så svårt att lämna honom

Min historia
108

@Nimue ja det känns inte alls bra. Det är svårt att veta hur jag ska hantera det . Inte reagera alls känns ju mest logiskt. Men å andra sidan är det ju precis som du skriver att då kanske han går ännu längre för att få en reaktion.

Jag tränar på ett annat ställe också så jag är rädd att han nu kommer vända sig dit då han inte lyckades första gången .
Och går han dit kommer jag inte kunna vara där. Det är inte ett gym utan en träningsanläggning för OCR och crossfit , jag tränar både och men min man tränar inget av det. Vilket inte hindrar honom från att börja . Han har all rätt till det, jag förstår det , men det känns som ett övertramp och intrång där han inte borde vara.

Min träning är så viktig för mig , både fysiskt och mentalt. Det är också där jag träffar de jag umgås med, mina vänner som jag kan ha en normal och positiv relation med. Och det är en fristad från honom och vår relation. Det känns som han vill ta den ifrån mig.

1 gillning
109

Tja, det du kan göra är ju att spela hans spel med honom. Visa oro, svartsjuka, kontrollbehov etc men inte för de sakerna du på riktigt blir störd av utan för andra saker som han också gör. Då finns ju chansen att han får det han vill ha, känner att han har kontrollen över dig, och kör på på det spåret där han känner att han får en respons han vill ha. Exempelvis att han är ute mycket, för det antar jag egentligen är en fördel så du slipper honom?

Men egentligen vill jag inte rekommendera det. Inte bara för att det ger honom det frikortet han vill ha att påstå att det är “normalt och rimligt” att vara kontrollerande på det sättet, men framförallt för att man oftast förlorar om man spelar galningars spel med dem. De är oftast bättre på det.

Det vore såklart bättre om du bara lämnade. Men om du känner att du inte klarar det kan du ju fundera några varv till på vilken respons du ger på hans olika utspel och vilka reaktioner det ger i hans beteende. Jag skulle ju nästan ta gift på att om du visar dig upprörd över att han försöker snoka runt på dina träningsställen och kontakta folk där så kommer han bara öka på med den biten.

1 gillning
110

Ja det är just det jag inte vill. Vill inte börja bete mig som honom, jag tycker ju inte att det är så man gör och jag är inte sån att jag har en plan eller baktanke . Jag är dessutom van vid att han inte är hemma, han har ju jobbat jämt under alla år . Varför ska jag börja fråga nu var han är , när jag aldrig vetat det förut. Dessutom är det ju bra för mig att han inte är hemma, jag kan andas och slipper ha någon som övervakar allt jag gör

Jag försökte att inte reagera på att han varit och pratat med H. Han såg ju att jag tog illa upp , men jag ifrågasatte mest varför . Vilket är helt rimligt då de inte känner varandra och han inte har någon anledning att prata med honom.

Hans svar var inte alls det jag sen fått höra av H , utan att ”han behövde också någon att prata med”. Inte ett ord om att han ville träna där , antagligen för att det inte lyckades .
Nästa gång ,på nästa ställe, kanske han lyckas bättre.
H vet ju om hur jag mår , på andra stället vet dom ingenting. Det är ju lätt då för honom att åka dit och vara trevlig , säga vem han är och att han vill börja där, eller starta något slags samarbete mellan dem o hans företag.

Det är lätt för honom att sälja in den versionen , han är trevlig och jobbar ju med att sälja sina tjänster. Finns heller ingen anledning för folk att tro något annat,när jag inte sagt något .

111

Jag tycker inte du ska ge en respons på det alls. Ja, det är rimligt att ifrågasätta men din partner är uppenbarligen inte rimlig och hans reaktion på det lär inte vara rimlig heller. Troligtvis tar han med sig saker från det som 1. Haha, det här gör visst Lesan riktigt nervös och orolig. Vad bra, nu vet jag hur jag ska göra för att hålla henne på tårna och kunna klämma åt henne när jag vill. Samt ev 2. Att Lesan blir nervös och orolig för det är säkert för att hon har något att dölja. Här finns det nog skäl för mig att bli riktigt svartsjuk och rota vidare tills jag får veta hela sanningen!

1 gillning
112

Ja precis så🙈 Svårt att inte reagera bara när han gör saker som inte alls känns okej .

113

Ja jag förstår att det är jättesvårt. Och dessutom är det ju som du säger att de känner det på sig hur man känner ändå, även om man försöker dölja sina reaktioner. Därav tanken med avledande manöver att ge en tydlig reaktion på ngt annat istället så att han kanske får fart där istället. Men ja, det går liksom inte att göra rätt med knasiga människor. Hur man än gör blir det fel.

114

Han vill att vi åker iväg bara vi två en natt nästa vecka. Kan inte säga nej. Är där igen att jag vågar inte säga nej för jag är rädd för hans reaktion. Jag klarar inte av de hör svängningarna och plötsliga utbrotten. Klarar inte av att han skriker på mkt eller håller mig vaken när jag vill sova . Klarar inte att han går upp tidigt bara för att skälla på mig när det enda jag vill är att komma iväg till jobbet .

Ena stunden är han ”trevlig ” och ska prata , vi har vad jag tror en normal konversation där vi kan prata som vuxna människor. Sen åker jag hemifrån för att träna. När jag kommer hem ignorerar han mig helt för att sen bara ställa sig framför mig och stirra på mig. Utan ett ord
Då först inser jag att vårt ”normala” inte var det utan bara ett sätt för honom att få mig att prata . Börjar tänka på vad jag kan ha sagt som får honom på det här humöret …

Så här håller det på, om och om igen. Jag vet inte längre vad jag ska tänka eller känna . Vågar knappt säga något alls längre men då är ju det också fel. Hur jag än gör blir det fel och hans beteende skrämmer mig. Inte fysiskt men psykiskt . Jag blir ledsen och rädd och känner mig så ensam. Jag förstår att han mår dåligt , att han behöver svar. Men när han behandlar såhär så kan jag inte svara .

Rädd att han tagit mer lån på huset, är rätt säker på det. För att slippa lösa ut mig till dyra kostnader. Orkar inte bråka om det också . Men var ska jag då bo?

115

Du måste skriva på om huset ska pantsättas - om ni båda är delägare.

Det låter verkligen helt sjukt. Har du pratat med någon kvinnojour? Du måste bort!

116

@Restenavlivet Jag har kontakt med kvinnojour, och nån på kommunen som jobbar med relationsvåld . Men vågar inte ändå.
Han äger huset själv , han ägde det när vi träffades och det fanns ingen anledning att ändra på det. Förrän nu, men det visste jag ju inte . Alltid lätt att vara efterklok.:exploding_head:

117

I det du skriver, sättet du skriver om honom och livet med honom, tycker jag ropar rädsla och oro. Du bör ta dessa känslor på allvar. Vad bra att du har kontakt med kvinnojour och samtalsstöd på kommunen med erfarenheter från den här typen av relationer. Jag tror det du behöver att sakta men säkert försöka bygga dig stark, och hitta ett sätt att planera det praktiska på ett för dig säkert och tryggt sätt, utan risk för att han ska kunna märka det. Hur har det gått med att leta en bostad att eventuellt hyra? Har du fått något napp där?

118

@Masai Ja det är det som är så jobbigt. Jag är rädd , inte för honom men för ovissheten. Vad ska han göra,säga nästa gång? Har inte hittat nåt att hyra, det som finns är till orimliga summor som jag inte har råd med.

Igår började han fråga om min träning igen. Vad blev det för oss pass idag? Vad menar du svarade jag som inte förstod. Då säger han samma sak igen, jag undrar om han menar vad jag tränade eller vad jag gjorde. Men svarar Crossfit . Då blir han sur och frågar varför det är så svårt att svara på och så hemligt . Jag svarar igen att det är inte hemligt , jag förstod inte frågan . Jag tränade crossfit .
Det säger mig ju ingenting säger han surt. Nej.:.det var just därför jag undrade vad han menade. Så då får jag förklara vad det är. Har lite tur att äldsta sonen hör och försöker förklara han med . Men maken blir bara sur för att han ändå inte vet. Slutar med att jag får säga vad vi gjort under passet . Han ställer ännu mer frågor , vHan blir lite mer nöjd men ställer ännu mer frågor om upplägg och vad vi gör. Så frågar han om det var svårt :see_no_evil: Han dyker upp där snart och vill träna , jag känner det .

2 gillningar
119

Var och pratade med min kontakt på kommunen idag… Vissa saker hon sa fick mig att tänka efter .
Som att han inte har rätt att veta allt jag gör , eller att jag inte måste svara på hans frågor.

Och att jag har rätt att säga nej eller jag vill inte , utan att att ge någon annan förklaring . Så har det verkligen inte sett ut i vår relation . Men när jag sa att det känns som han har rätt till att veta, och jag måste ge en förklaring och svara på hans frågor så undrade hon vad jag skulle göra ifall hon ställde frågor jag inte ville svara på.

Säga nej sa jag då. Just det. Och du har samma rätt att säga nej till honom. Jag förstår logiskt att hon har rätt, men känslan är inte så. Känslan är att han har rätt att veta allt, rätt att kräva saker av mig . Jag vet inte hur jag hamnade här .

Tror problemet blir att andra ( vanliga ) människor hade respekterat att jag inte vill säga/berätta /göra vissa saker . Han gör inte det, han accepterar inte ett nej. Eller att inte få något svar. Och på något vis blir det viktigare , eller står över , min rätt till mina egna känslor.

Alltihop får mig att undra vad det är för relation jag lever , och har levt i , egentligen . Och hur det borde vara , om det var normalt. För mig är ju det här det normala. Min vän ( samma som min man nyss var och besökte) brukar berätta för mig om sin relation , lite som jämförelse , och sättet han behandlar och respekterar sin sambo är så långt ifrån hur jag har det.

Jag har alltid tänkt att han är unik , att det inte finns andra män som honom . Men jag kanske får tänka om, det kanske är den här relationen som helt enkelt är fel. Bara jag som inte insett det.

1 gillning
120

Du lever i en onormal,osund, destruktiv relation med ett rötägg till karl, en skam för sin gen, som lyckats manipulera dig och fått dig att underordna sig honom. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: nu packar du dina pinaler och drarbså snart det bara går.

121

Min erfarenhet är att det finns väldigt få unika människor… Jag trodde att bara mitt x kunde älska mig för den jag är och acceptera mina sidor. Nu var väl grejen att han accepterade vissa av mina sidor och inte andra, dem försökte han ändra på och det är ingen bra grund i en relation.

Skriv dagbok om hans kränkningar, som du kan ta med dig till din kontakt och diskutera!

123

Jag försöker göra det, tycker det är så jobbigt att gå tillbaka och läsa . Känns som jag inte ens tror på mig själv för vem behandlar sin partner så

1 gillning
124

Igår var det väldigt jobbigt. Hade varit iväg o tränat under dagen. Blev ett förhör när jag kom hem. Först frågade han om det gick bra, och jag svarade att det gick bra . Det dög inte som svar. Så han frågade igen, jag svarar samma sak. Då blir han sur , går och kommer tillbaks nån minut senare för att ilsket säga ” du vill visst inte prata med mig”. Jag svarar inte , känner att det inte är värt det.
Han frågade, jag svarade men det duger ju inte . När jag lagar mat så börjar han igen ” har jag gjort dig något eller ”? Jättekonstig fråga för jag gör eller säger absolut ingenting som har med honom att göra, jag lagar mat.

När vi äter, och nu är barnen med , fortsätter han med sina frågor , var det många där, hur högt klättrade jag,vilka var jag egentligen där med, hur går det till osv osv .Jag svarade på hans frågor men inte mer med det. Han är inte nöjd. Så han fortsätter med att fråga vad jag tränade i torsdags. För två dagar sedan . Svarade att det minns jag faktiskt inte . Det svaret accepterar han inte så han fortsätter fråga. Och fråga .Säger igen att jag inte minns .
Du vill bara inte prata om det kommer det från honom då. Jag svarar inte , vad ska jag säga.
Det var inte ett samtal, inte en diskussion, det kändes som ett förhör . Vid matbordet. Med barnen brevid. Jag o barnen börjar prata om annat, vilket gör honom ännu surare. När jag går för att ta hand om disken så ställer han sig ivägen, vilket gör att jag blir inträngd i ett hörn. Utan möjlighet att gå. Där står han och stirrar på mig , säger nåt som ” tycker du jag är jobbig eller ”Jag ber honom lugnt flytta på sig för jag håller på med disken. Vilket han gör.

Bara nån minut senare vill han att jag hjälper honom att bygga ihop en garderob. Svarar att jag inte vill hjälpa honom när han håller på så här. Det accepterar han inte.

Så kvällen fortsätter med frågor , in och ut i rummet ,för att tvinga mig att antingen hjälpa honom ” för jag bor ju faktiskt också här” eller att svara på hans frågor.

Kände att det här är helt ohållbart , vem gör så här ? Varför lämnar han mig inte ifred ? Jag vägrade hjälpa honom ,sa att han får vänta för det här känns inte okej. Kände att jag var nära att ge upp och bryta ihop helt .

Han tar bort all glädje och all energi och jag mår så dåligt . Kan inte visa honom det , känns som han vinner då. Imorse var han lika sur och nu har han åkt nånstans .utan att säga vart, helt medvetet för att jag ska fråga var han är.
Hoppas han inte kommer hem på ett tag.

3 gillningar
125

Som sagt, packa dina väskor och dra. Vad hänger du kvar för?

1 gillning
126

@Rulle Tro mig jag försöker , det är inte så lätt. Jag gör vad jag kan, varje dag. Men det som verkar lätt för andra är inte så enkelt alla gånger. Jag är rädd , men jag har hjälp runtom mig och jobbar på att få fler . Bara det är ett stort steg, även o det inte syns utåt

2 gillningar
127

Kan du inte prata med kvinnojouren o din kontakt på soc? Säga vad du vill (lämna) men att du behöver stöd att göra det? Konkreta råd och hjälp att göra det. Och att din anledning är din rädsla.Be om konkret hjälp. Nu.

Säga att du inte klarar det själv men du vet att du måste för dig och barnens skull. Det viktigaste borde vara att komma bort, allt annat kan du ta senare, ansöka om skilsmässa osv.

Tänk vilket lugn du skulle känna inom dig att inte komma hem till förhör eller oförutsägbart humör. Du skulle ha möjlighet att bygga upp dig igen. Du behöver fysiskt ta dig och barnen därifrån. Barnen kan ju inte må bra av denna stämning.
Så lätt för oss utomstående att säga.

Ring kvinnojouren igen, säg att läget är akut. Har ni den där ”bara ni två”-aktiviteten framför er? Om du inte vill utan känner dig tvingad… kan inte det bli din droppe? Prata med kvinnojouren.

Vi önskar dig alla styrka. :heart:

1 gillning
128

Snubblade över denna tråd här och tyckte att det lät väldigt otäckt hur han behandlar dig Lesan, och sen oroväckande att tråden plötsligt tar slut.

Hur har allt gått? Hur mår du?

2 gillningar