Lite uppdatering , även om det inte händer mycket . Jag har svårt att hantera situationen här hemma. Vågar inte lämna honom ”på riktigt” dvs skicka in skilsmässoansökan , jag är rädd för hans reaktion.
Hans beteende är så beräknande och jag vill inte tänka att han gör allt av en anledning men det är ju det han gör. Han har börjat träna , något som jag alltid har gjort men som aldrig intreserat honom. Nu tränar han nästan varje dag, och det är ju bra . Men han gör det för att komma åt mig.
Dels genom att jag ska fråga var han är ( helt uppenbart då han kommer hem senare och senare, som för att markera. Själv får jag inte vara hemifrån så sent utan tusen samtal och beskyllningar). Men också för att kunna ha koll på mig. Han vill att jag ska fråga och undra för att själv kunna ställa samma frågor till mig. Jag vet att det låter galet men det är så han fungerar.
I helgen fick jag höra av min vän H ( som även är min PT) att min man varit hos honom. Sökt upp honom för att prata. De känner inte ens varandra . Han hade velat prata om mig, berätta sin version . När H sa att det inte var möjligt så ville han istället börja träna hos honom. Eller på gymmet. Eller engagera sig i våran sport. Som tur var sa H ifrån att det inte var möjligt.
Alltihop bakom ryggen på mig, utan att säga ett ord. Jag vet varför han gör det, han vill ta sig in i ”min värld” och begränsa
mitt utrymme. Och han vill förstöra min och Hs relation, eller snarare mitt förtroende för honom. Få mig att känna att det inte finns någonstans att gå dit han inte kan vara . Och han lyckades väldigt bra. Vart jag än går kan han också gå .