Hej ! Nu tror jag att mitt äktenskap har nåtts vägs ände… Jag är snart 50 år och vi har varit ett par i hela vårt vuxna liv. Vi har två tonåringar tillsammans. Jag har inte varit den bästa partnern och har absolut gjort mycket fel under den här tiden. Men min man har inte heller varit felfri. Vårt förhållande är väldigt ojämlikt där båda jobbar heltid men jag städar, tvättar, handlar det mesta. Min man har skött mycket med huset och trädgården absolut men det görs ju inte varje vecka.
Min ekonomi är inte den bästa, har tyvärr haft ett spelmissbruk och skulder som min man inte är inblandad i. Men hur sjutton ska jag klara mig ekonomiskt nu ? Det är den ena frågan.
Den andra frågan som jag egentligen är ännu mer orolig för är hur jag ska klara ensamheten. Vi har inte det största sociala umgänget och jag har inte många egna vänner. Jag har så ont i magen för detta och ser bara framför mig hur jag sitter helt ensam i en liten lägenhet och det känns fruktansvärt. Men man kan ju inte heller vara tillsammans av den anledningen… Livet är inte på topp just nu !!
Om du inte hamnat hos kronofogden och fått prickar så försök att hitta en lägenhet först. Sedan, efter separationen, ansök om skuldsanering.
Sedan börjar du jobba på dig själv. Gå till botten på orsaken till spelmissbruket och hitta en strategi för hantera det. Det finns mycket professionell hjälp att söka. Blunda inte för problemen och skjut dem framför dig, möt dem rakt på!
Här har du ett bra ställe för att bolla med andra som varit i liknande situationer.
Fyller på Restenavlivets svar. När du jobbar på dig själv så är det mycket att våga bryta sin ensamhet för att få bättre socialt liv. Jag har haft jobbigt med att våga ta kontakt, göra saker med okända men jag har vågat och man växer något enormt på att våga och våga igen.
Så fundera på vad du har för intressen och hitta likasinnade - det är en bra start!
Har inte hamnat hos kronofogden… men är väldigt orolig för hur jag ska klara en skilsmässa…
Ett tips är att skaffa ett extraknäck, jag jobbar utöver mitt heltidsjobb några skiften i en heeelt annan bransch de veckorna när sonen är hos sin pappa. Förutom pengarna som (välbehövligt) kommer in så fick jag nya härliga arbetskamrater och vidgade mitt kontaktnät. Att vara hemifrån flera kvällar i veckan gör dessutom att man slipper tristessen som kan uppstå i ensamheten då kan jag tänka mig att det är lättare att ta till spelande, shoppande eller annat destruktivt beteende.
Jag har varit på gränsen till utbrändhet tidigare och trodde inte jag skulle orka jobba mer men visade sig att det inte i mitt fall var jobbet som var är problemet utan det var mentalt utbrännande att vara i en relation som inte mådde bra. För mig var det också bra att ha ett extraskift där jag gör helt andra saker än på heltidsjobbet, min hjärna är liksom tömd på det området när jag slutar där. Dessutom är det mycket mindre hushållsarbete när man är ensam. Du har ju också stora barn som borde hjälpa till mycket (om de inte redan gör det).