Tänker jag fel?
Barnen är 14 och 17 och har såklart egen kontakt med pappan, vi har tillsammans med barnen kommit överens om 3 dagar denna vecka och kommande vecka då de ska vara med honom. Nu fick äldsta berätta för mig när han skulle hämta dem idag. Jag tycker att han kan skicka ett kort meddelande direkt till mig så vi inte kommunicerar via barnen som jag bett om flera gånger. Eller tycker jag för mycket, behövs inte det…första gången de är borta nu så det är svårt såklart och jag reagerar därefter…men jag undrar, vad säger ni kloka?
Är ni överens om det? Det räcker inte med att du tycker det om inte ditt ex är med på det.
Mitt ex hittade på en massa regler när vi var gifta som inte jag var med på och sedan blev hon sur när jag inte gjorde som hon bestämt.
Om barnen lämnar fel information eller glömmer att lämna info är det en sak men annars ser jag ingen anledning att ditt ex först ska informera barnen och sedan dig när era barn lika gärna kan bibringa den informationen.
Nej, vi har sagt att vi ska informera varandra och inte genom barnen. Så jag trodde ju att han skulle skicka till mig, orkar inte tjata om samma saker hela tiden så jag tänkte att kanske är det inte så viktigt. Att det är jag som hänger upp mig på att jag inte vill att vi två vuxna ska kommunicera via barnen. För det tycker jag att vi inte ska göra…men ja jag vet inte…
Tack för svar.
1 gillning
Har båda sagt det?
Jag kände att vi inte skulle göra så då jag tyckte det var lite fel så jag pratade med honom om det och han höll med.
Uppenbarligen inte när det gäller allt. Jag måste tillstå att vad avser tider för hämtning och lämning känns det för mig lite överkurs. Utvecklingssamtal och tandläkare är en annan sak.
1 gillning
Jo, det var därför jag ville rådfråga här. Om jag kanske tycker för mycket så kan jag skippa det ju. Spännande är det iaf ena har just tandläkaren i morgon som jag påpekade i söndags men inte ett ord om vem som ska ta henne…hon vill inte gå själv än så en av oss ska följa…men det löser sig väl i morgon…
Där måste han kommunicera med dig nyss så ni kan planera era respektive dagar. Bakläxa där till honom.
1 gillning
Jag mår ju inte så bra i det här och jag kan förstå att han tycker det är svårt att ha kontakt med mig just därför. Men det blir svårt. Och jag orkar inte riktigt utan löser det själv då ist. Just nu iaf.
Ett tag sen jag skrev…
Ca en månad kvar tills jag flyttar. Jag valde att lämna hemmet. Det känns bra trots allt. Hittat en fin lägenhet och det kommer bli bra.
Har påbörjat packning av de saker jag hade med mig in i relationen, tar fram saker som ska delas upp.
Har svårt att ta beslut om vad jag ska ta med mig, han säger bara ta det du vill men han vill gärna ha något kvar. Jaha, ska även besluta åt honom då…
Han bor inte hemma men ska ta över huset sen. Känner mig ensam i att rodda allt. När han erbjuder sig att komma och hjälpa till känns det jättejobbigt för det är så jobbigt att ha han nära.
Känner att jag blir trängd och olustig när han är här. Vi har kunnat prata bra och vänligt om alla de praktiska sakerna hittills men något händer nu med mig och jag är kort och kall via sms.
Är det bitterheten som kommer nu? Jag är sur i mitt bemötande, hatar att vara så, vill inte vara så.
Någon som känner igen sig?
Var snäll mot dig själv nu. Det är troligtvis lager på lager med känslor för dig. Vad är det som finns där under det du känner som bitterhet och kyla?
Kanske kan du välja att uttrycka någon av känslorna till honom så att du slipper känna dig kall/bitter.
Du skulle t ex kunna skriva till honom : det väcker många minnen att gå igenom sakerna och jag känner mig ledsen. Om du upplever mig som kall i min kontakt så är det inte min mening.
Och sen kan du vara så kort/kall som du behöver.
Och med största sannolikhet så tänker han inte på att du är kall utan upplever dig nog bara som saklig.
Gör det som känns bra för dig.
Fint att flyttar och kan börja på ny kula någon annanstans. Lycka till!
1 gillning
Tack fina du för så bra svar.
Jo det är som du skriver lager på lager av känslor och när det nu närmar sig att lämna hemmet så känner jag mig om än mer sårad, det känns så orättvist såklart. Vi hade det ju väldigt bra, men jag förstår ju att saker kan hända.
Jag har också min yngsta som inte vill att jag ska packa så det är svårt.
Jag inser att jag är ett stort öppet sår fortfarande och genom att bli sur och irriterad gissar jag att jag skyddar mig själv på något sätt.
Jag ska absolut ta ditt råd att skriva till honom och ge en kort förklaring så behöver jag inte må dåligt över det. Som du säger, han kanske inte alls uppfattar mig som kall. Men att jag är irriterad det har han märkt.
Tack snälla du, det ska bli skönt att flytta. Vi har haft en rätt utdragen separation av flera skäl.
Jahapp, då fick jag i går nycklarna till mitt nya “hem”. Jag jublar inte direkt, vart illamående när jag gick runt i lägenheten igår men jag hoppas så innerligt att detta ska kännas okej snart. Kanske när alla saker kommer och det så sakta blir ett hem. Flytten går om en vecka.
Min psykolog säger att det är vanligt att dippa rejält igen när man är “klar” sas med flytt och allt och jag känner ju att det går åt det hållet. Vi har också konstaterat att jag har väldigt svårt med separationer av de flesta slag, som med största sannolikhet började redan när jag var barn. Min familj är min trygghet och jag kommer ju ha merparten av familjen kvar, det vet jag, den försvinner ju inte. Men ändå…ja ni förstår säkert.
Just nu smärtar det än mer att snart kommer jag inte få träffa mina barn jämt, vi vet ännu inte hur de kommer vilja bo, deras pappa kommer bo kvar hemma. De är rätt stora och bestämmer ju lite själva med. Osäkerheten över det gör det såklart jobbigare. Vi får försöka reda lite i det.
Jag är väldigt ledsen, när ska det vända.
Ville bara skriva av mig lite.
Jag tror att så snart du börjar få ordning i lägenheten och gör den mer och mer till ditt hem, så kommer det kännas allt bättre.
Jag minns hur mina barn kommenterade lägenheten i början när jag och deras pappa hade skilt oss.
-Det luktar inte hemma.
Nä, de hade rätt. Det gjorde det inte. Det var som att hälsa på hos någon annan. Men efter några veckor märkte de att de inte längre tänkte på lukten. Den var inte längre främmande, och de började känna sig hemma. Ett positivt minne för mig. 
Du är på rätt väg! 
2 gillningar
@Trassel
Åh ja precis så sa mina barn med när vi var och besökte lägenheten. Det luktar konstigt och så är det ju. Yngsta säger nu att jag kanske sover hemma ett tag för det känns så konstigt med det nya och ja jo det kommer det ju göra, hemma är ju det enda hem hon haft hela sitt liv.
Tack snälla för uppmuntrande ord
Jag har också förhoppningar att det kommer bli bra ändå. Det ska bli skönt att ordna det sista så kan vi starta våra ny liv.
Bra med ett nytt hem du kommer sakna det gamla. Men nu kan du skapa nya minnen lära dej vara dej igen. Jag är snart där jag med en nystart i livet. Där man kan bearbeta det som hänt. Styrke kramar
1 gillning
Usch, ångesten stockar sig i bröstet på mig. Jag känner mig instängd i lägenheten och saknaden efter barnen är brutal. Jag saknar mitt hem. Barnen har varit hos mig ett par dagar och hjärtat blev helt men igår åkte de hem, ja det är fortfarande hem även för mig fast det inte är mitt hem längre.
Det har visserligen bara gått knappt 2 veckor sedan flytt men det känns inte bra alls.
Fick sms på sms om vissa saker som skålar och småsaker som jag tagit som han trodde skulle vara kvar. Jag skrev ett långt sms och bad han se sig om vad han faktiskt har kvar, sa att han får bara höra av sig om det är viktiga saker som rör barnen, annars måste han lämna mig i fred.
Sysselsätter mig hela tiden men jag är ledsen. Vet inte vad jag ska göra.
Lider med dig. Det är hemskt. Känslan attman inte vet vad man ska ta sig till 
Var ledsen.
Ibland är det bara så att man behöver vara i känslan.
Att sysselsätta sig med något…gå ut och gå…träna…träffa fina vänner…kolla film…läsa bok…ja, vad som helst som man i vanliga fall uppskattar…det finns dagar då det inte är rätt väg att gå.
Även om jag håller med om att man allt som oftast SKA göra det där som man inte är sugen på…för att det ger energi ändå.
Men då och då…då får man bara acceptera att man är ledsen.
2 gillningar
Hoppas du kunnat sova gott. Hur mår du idag?
1 gillning