Pendlar så oerhört mycket under en dag. Från att på morgonen när jag vaknar känner jag ångest och är orolig för hur det ska bli. Till att senare känna mig taggad till att få skapa mitt egna hem och tänker/planerar hur jag vill ha det. Kan också då se lite fram emot att flytta. Sen faller jag ner igen till ångest, skuld och rädsla över att vara själv.
Jag är ju en sån människa som tänker väldigt mycket men hur har det varit/är för er andra?
Exakt samma här. Jag är också en tänkare och tankarna växlar mycket mellan tillförsikt och oro och sorg. Jag tror det kommer lätta när beslutet väl blir verklighet och jag bor på egen hand i egen bostad.
Känner igen mig så väl!
Ena stunden så ser jag framemot att flytta och skapa ett hem till mig och barnen och för att sen bli helt paralyserad av sorg över att han vill skiljas.
Jag är också en tänkare och en känslomänniska så jag försöker ju finna ngn logik i allt som händer men det finns ingen!
Samma här! Jag har redan flyttat och har bott själv nu (och med barnen när dom är här) sen i somras. Men känslorna pendlar fortfarande fram och tillbaka. Jag älskar att ha mitt egna men saknar samtidigt det gamla…
Tipsar om rutiner: både mental och fysisk styrketräning hjälper dig oerhört mycket! När du känner dig stark, blir inte dipparna så djupa. När du tränar blir du dessutom trött och du sover bättre 
I början kan det mesta kännas som en enda stor röra, därför är rutiner och vanor hjärnans bästa vän. När du tränar och stärker ditt psyke får hjärnan en paus från alla tankar som snurrar. Tro mig, det är helt sant!!
Jag fick cancerdiagnos samtidigt som relationen var i gungning. Psykologen föreläste mig de första gångerna jag träffade honom. Han förklarade hur hjärnan fungerar när vi ständigt tänker och oroar oss. Om att det enda som ger hjärnan möjlighet att koppla av är mindfullness och annan mental styrketräning. I början fick jag göra övningar varje timme!
Jag har fortfarande mycket nytta av det jag lärt mig. Jag klarade cancer tre gånger och har även genomgått separation och annan skit därefter.
Börja träna, kör mindfullness och ät bra mat! Repetera varje dag!! Du kommer se skillnad men du måste fortsätta med dina vanor. När dina vanor blivit rutiner, känner du själv att du aldrig mer kan gå tillbaka till tiden förr.
Börja nu 
Hejar på dig 
Det är så skönt att läsa att man inte är ensam om att tänka och känna så här upp och ner.
Jag har idag skrivit kontrakt för en bostadsrätt som jag tror kommer bli så bra för mig och barnen. Men jag lämnar ju vårt drömhus som vi köpte för ca 14 år sen. Det var ett renoveringsobjekt som vi nu fått så bra.
Jag och sambon har varit ett par i 18 år vilket är hela mitt vuxna liv så jag vet ju verkligen inte om något annat. Därav den otroliga rädslan som kommer över mig ibland. Men samtidigt så ser jag mig själv i min egna bostad med barnen där ibland och får så bra känslor. Gah! Så otroligt jobbigt detta!
Tack för tipset @Buenita! Jag vet ju att man känner sig så mycket bättre när man rör på sig regelbundet.
Och hejja dig!! Vilken otrolig kämpe du måste vara som klarat dig igenom allt!
Hur har det gått för dig? Jag är mitt i processen och får snart tillgång till min nya lägenhet. Pendlar som du nämnde mellan hopp och rädsla.
Det går bättre! Har fått nycklarna och börjat renoverat.
Just nu känner jag mig bara spänd och ivrig på att få det klart. Men ändå fortfarande lite rädd för den dagen jag ska vara där utan barnen.
Pendlar inte lika mycket, inte lika mycket ångest heller. Vill bara få det klart och komma till rätta så jag kanske kan få känna lite ro igen.
När får du tillgång till din lägenhet?
Om cirka 1 månad får jag den. Har också varit tillsammans med mitt ex hela mitt vuxna liv och nu plötsligt börjar jag känna ångest inför förändringen. Skönt att du känner dig stabil ändå.
Var exakt samma för mig, känslorna gick upp och ner från att hamna i djup svacka med tårar, ångest och nedstämdhet till en längtan att få bo själv och inreda mitt hus efter min smak. Har nog aldrig tänkt och grubblat såhär mycket I mitt liv som just vid denna separation. Fruktansvärt jobbigt. Men nu har det börjat att stabilisera sig, svängarna är inte lika tydliga utan går mer på en jämn nivå. Nu har jag bott själv i 1 månad, men kan fortfarande hamna i grubbel över diverse saker, då tackar jag att detta forum finns.