Detta att välja rätt tillfälle att separera? Barnet tar studenten om någon månad. Vänta till efter? Låta barnet komma ut i arbetsliv eller vad det blir, dvs avvakta ännu längre? Eller påverkar det inte så mycket som jag är rädd för? Någon som separerat o kan säga hur det blev för er med barn i övergång till vuxen liv?
Jag är lite grann i samma situation då min dotter har en massa prov innan sommaren och betygen skall sättas. Skall ändå släppa bomben om skilsmässa inom kort då jag inte klarar av att dra ut på det längre. Jag tänker dock, som många andra här på forumet skriver, dvs att det finns aldrig något ”bra tillfälle” att göra detta. Jag tror det viktigaste är trots allt man sköter det snyggt och gör det på ett bra sätt, med barnens bästa i åtanke under resans gång.
Jag är själv ett skilsmässobarn. Skilsmässan var väldigt uppslitande och hemsk på många sätt för mig och mina syskon. Våra föräldrar bråkade konstant och det var även en ganska jobbig otrohet inblandad. En mycket dåligt genomförd skilsmässa. Trots detta gick det väldigt bra för alla barn i familjen med karriär, plugg osv. Bortsett från att jag själv är på G att dra igång en skilsmässa då förstås….nu 25 år senare.
1 gillning
Min fru meddelade mig i februari att hon ville skiljas. Sedan ville hon inte att vi skulle säga något till barnen förrän i juni när skola och militärtjänst är klar. Hon vill inte att det skulle påverka deras slutfas. Det är fruktansvärt jobbigt nu för mig att genomlida flera månader under samma tak och gå med denna börda. Mår inte bra. Hade varit bättre att hon väntat men det var i samband med ett bråk mellan oss sedan har hon stått fast vid beslutet.
1 gillning
Det var länge. Min plan är att berätta ganska omgående för barnen, när jag kommer till skott. Skulle inte kännas bra att hålla det hemligt under så lång tid.
@Moose Nej, det känns verkligen inte bra mot dem. Känns så lögnaktigt. Jag har gått med på detta för jag har hoppats hon skulle ändra sig under tiden men det verkar stå fast.
1 gillning
Jag tror det är bra att inte skjuta upp det. När man väl är säker, så är det lika bra att prata med barnen och sedan separera fortast möjligt. Det blir en väldigt obehaglig atmosfär hemma, om man ska fortsätta att bo i hop och dessutom låtsas inför barnen.
2 gillningar
Lite liknande här - över lång tid
Precis innan påsken 2023 sa min fru att hon ville skiljas. Några veckor sedan att hon inte ville skiljas men ville ha en paus.
Vi levde i princip isär ett par månader. Barnen i huset och ngn av oss i en lägenhet.
Sommaren 2023 sa hon att hon tänkt efter men lutade mot skilsmässa.
Efter sommaren båda (alla) i huset med olika sovrum.
Vintern 2023/24 att vi verkligen behöver ta tag i skilsmässan och så slutet av februari i år skickade vi in papper.
Nu prövotid. Vi bor i samma hus även om hon är borta väldigt mkt.
Vi har inte sagt något till barnen. Planen - främst min frus eller snart eX frus tanke - är att barnen får veta först när hon hittat ett bra boende och kan flytta från huset.
Så jag har levt med skilsmässan i princip över ett år nu och barnen vet inte detta
1 gillning
Låter hemskt jobbigt. Är det någon annan som vet om det? Vänner, bekanta osv? Annars tänker jag att det finns ju en risk att barnen får höra om skilsmässan bakvägen, vilket kanske kan bli tokigt.
Det är precis min plan. Håller på och samlar mod att sätta ett datum då jag skall ta upp detta med frun. Därefter har jag tänkt berätta för barnen så fort frun kommit ut ur den första chocken och samlat sig.
Jag tror att det beror på hur ni kommer hantera skilsmässan. Men med tanke på att det bara är cirka en månad kvar av prov innan studenten skulle jag helt klart vänta. Mitt ex berättade för ett år sen att han ville skiljas. Det kom som en chock för mig o för barnen. Barnen slutade prata med sin pappa även fast han och jag hade en helt ok relation. Äldsta tar också studenten nu och det har påverkat honom oerhört framförallt den här tiden för ett år sen o han hade slutprov i vissa kurser. Så du och din kommande kan börja prata nu för att ni ska ha processat det värsta, kanske barnen förstår att det är något på g men plåstret rivs först när studenten är avklarad.
4 gillningar
Min erfarenhet är att de påverkas väldigt kraftigt. De är stora med ni föräldrar är ändå hela deras grund. Mina barn reagerade väldigt olika, en var samlad och väldigt omtänksam. En var helt galet arg och ledsen, ville att vi skulle ta ansvar och reda ut det. Spelade ingen roll vad vi sa. Går inte att förutse hur ett barn reagerar, men att de påverkas vet jag. Vänta lite är mitt råd.
4 gillningar
Vi är i liknande situation. Mitt x meddelade mig i oktober att han ville skiljas, barnen vet ännu inget pga sluttentamina för vår äldsta dotter senare i vår. Känns inte bra att de inte vet, men inte heller bra att riskera hennes framtid. Tiden får utvisa huruvida vi fattat rätt beslut.
Rådet vi fick, som var klokt, var att om man beslutar att vänta pga yttre faktorer som berör ett av barnen så bör man inte berätta att så var fallet, för att inte lägga det ansvaret på barnet.
3 gillningar
Barnen har tyvärr insyn att det inte fungerar, sedan lång tid, så lång att den är vardag. Så frågan är hur reaktionen blir. Det är heller inget bra för någon att vara i. Ändå rädd vad förändringen sätter igång. Så svårt. Vill för egen del ut ur detta nu.
1 gillning
Jag har tidigare rekommenderat att inte vänta. Men detta är studenten. Man ska vara ung, sorglös och få stå i centrum.
Tycker att du kan berätta för din respektive efter studenten och sedan för barnen några veckor senare. När chocken lagt sig och ni har kunnat ta fram en plan.
1 gillning
Ja jag tänker efter. Oavsett. Men då kommer nästa oro. Borde jag vänta tills han fått jobb. Tills jobbet blivit vardag. Tills…, Har väntat i en evighet redan så kanske lite till?
1 gillning
Nej du ska såklart inte vänta i all evighet. Men student är en speciell tid och det är verkligen nära till den. Bestäm ett datum så du vet när du ska berätta. Ex tar han studenten 1/6 sen ska han ut o resa med kompisar 10/6 (hittar på här) så berätta 5/6. Då vet du varför du sätter ditt liv på paus. Du vet också när det kommer ske. Kanske väntan blir mer uthärdlig då?
1 gillning