Finns
1 gillning
Det händer:
Nu har
Jeg måtte ha sovetabletter i en periode, klin umulig å få sove. Hjernen gikk i spinn hele tiden, selv da jeg flyttet inn på gjesterommet uteble søvnen. Var på nippet til å få beroligende, hadde trengt det da det sto på som verst.
Det er fint at du nå tar tak i deg selv og får medisiner. Det er så viktig å ha nogenlunde ro i hodet midt oppi alt, du har nok å forholde deg til så ta imot all hjelp du kan få.
Det er ikke lett for meg å fortelle hvordan du skal håndtere dette. Blir du urolig på Ica så gå ut igjen, pust, og prøv på nytt. Dette er bare for en periode. Og perioder går over. Når man er midt oppi det verste så virker det som om dette er for alltid, det er det ikke. For hver dag som går er du en dag nærmere å få det bedre.
Vær snill med deg selv, ta vare på deg selv og vær din egen bestevenn. Gjør ting som er godt for deg.
Styrkeklemmer til deg 
1 gillning
Tack!
Det kan være veldig vanskelig å komme i kontakt med følelsene sine, og spesielt første gang. Du blir nok ikke antisosial, du er allerede nå bevisst på det.Antisosial blir du nok ikke, det er å unngå mennesker over lang tid. Det kan være en periode nå. jeg var der selv. Ville ikke møte noen, ihvertfall ikke kjente, var helt grusomt når folk spurte hvordan jeg hadde det. Jeg så bare lykkelige par overalt, det var bare meg som var mislykket og alene. Så mange irrasjonelle tanker! Det kan være at du trenger å være alene og kjenne på følelsene dine, lære deg at det kun er følelser og de er ikke farlige. Ubehagelige, energitappende, en følelse kan trigge andre følelser, men ikke farlige. Og de går over.
De fleste av oss opplever en eller annen gang i livet å måtte forholde seg til følelser man ikke ønsker. Det er mange grunner til det, ikke bare skilsmisse. Det er hjelp å få, man må også være mottagelig for hjelp. Man må innse at man trenger det. Ingen klarer alltid alt alene. Selv om vi ikke vil, kan man ha perioder i livet hvor man føler seg svak, man har ikke kontroll over seg s
elv og egne reaksjoner. Det er skremmende, men kan også være innfallsporten til å bli bedre kjent med seg selv og faktisk komme styrket ut av det.Mange av oss ønsker jo å etablere nye forhold etterhvert, og jeg tror at dersom man er i kontakt med egne følelser og kjenner seg selv vil man bli en bedre partner.
Nå kan dette tolkes som om du skal være takknemlig og glad for situasjonen du er i, det er ikke intensjonen. Men når du en gang befinner deg her, så ønsker og håper jeg at du kommer styrket ut av dette. Det er mer enn ett eksempel på det her inne, mange har det bedre etter en råtøff periode med følelser overalt og alle steder, som ligger utenpå huden i lang tid.
Du er bevisst og du har søkt hjelp, det er den beste forutsetningen for å komme deg videre på beste måte. Jeg forstår at du er redd. Jeg var redd jeg også, for mange ting da livet ble snudd opp ned. Det er lov å være redd, og fordi du erkjenner redselen kan du også gjøre noe med den. Vet ikke om dette ble tåkete eller om det ga mening, håper på det siste.
Vit at du ikke er alene om dette, vi er mange som forstår hvordan du har det. Jeg heier på deg 
1 gillning
Jag äter just nu sertralin mot min depression och så har jag lergigan som ångestdämpande vid behov. Men det senaste året har jag nästan inte behövt ta några lergigan.
I början av min kris så fick jag riktigt starka tabletter (oxascand) för att dämpa min ångest och insomningstabletter för att kunna somna. Gick på det i ett par månader. Båda dessa kraftigt beroendeframkallande. När jag sedan fick sertralin mot depressionen så fick jag även atarax mot ångest och för att kunna somna. Ataraxen fungerade inte alls för mig då det bara gjorde att kroppen “somnade” medans jag fortfarande var klarvaken i huvudet där alla tankar snurrade. Mycket skum känsla att vara klar i huvudet men inte ha någon kontroll över kroppen. Ataraxen byttes då mot quetiapin vilket, för mig, hade den jobbiga bieffekten att jag blev yr i 8 timmar efter att ha tagit en tablett. Fick sedan lergigan vilket har fungerat bra för mig.
Ok tack!
Ja, ångesten är riktigt plågsam och kan i värsta fall driva en över kanten. När den var som värst för mig så såg jag ingen annan utväg än att ta mitt liv. Jag hade bestämt mig, planerat och såg verkligen fram emot att lägga snaran runt min hals. Det var en lättnad i sig att veta att det skulle ske. Lyckligtvis blev det inte så och jag fick den hjälp jag behövde. Att kunna ta en tablett som tar udden av ångesten när den är som värst är fantastiskt skönt. Skapar en liten stund av andrum i ett annars kaotiskt inre. En kort stund av återhämtning som gör att man orkar med resten.
1 gillning
Det bästa vapnet mot ångest är att lära sig att känna igen den, så du vet när den kommer på besök, då kan den inte överraska dig. Notera att den kommer men inte mer än så. Låt den komma men ge den inte den uppmärksamhet som den så gärna vill ha. Fokusera istället på det som du höll på med. Distansiera dig ifrån den, låt inte ångesten definiera vem du är. Föreställ dig att den är som hicka, kan vara väldigt jobbig, man vet inte alltid varför man får det men man vet vad det är och man vet att det går över.
2 gillningar
I måndags blev jag delgiven en stämning. Hon yrkar på ensam vårdnad både före och efter flytten. Hon vill ha ett interimistiskt beslut. Va lite ångestfyllt att läsa grunden till stämningen, där hon påstår att jag inte är lämplig förälder pga att jag “chattat på ett socialt medie av speciell karaktär och skickat bilder av sexuell natur”. Att jag skulle vara aggressiv mot henne och hennes familj. Helt bisarrt när allt dom gjort är att ha skrikit och kallat mig saker framför barnen.
Det som slår mig är hur mycket man faktiskt kan ljuga hos tingsrätten. Borde vara under ed tycker man ju.
Min advokat var inte alls orolig att hon ska gå igenom något. Kanske kan pressa fram att vi som föräldrar bor växelvis hemma men vi får se… Har inte så stora förhoppningar just nu mer än att vi båda måste vistas under samma tak.
Det absolut utan jämförelse viktigaste är att du får familjerätten med dig på din bild av situationen. Det är i stort sett alltid deras utlåtande som även blir tingsrättens utslag.
Nu fick jag samtal från familjerätten, skulle gå på ett första samarbetssamtal imorgon. Men hon har avbokat tydligen 
1 gillning
Det är bra att hon har avbokat. Då kan du dyka upp och helt på egen hand beskriva läget. Var dock försiktig så att det inte blir skitsnack. Håll fokus, det enda som är viktigt för dig är ditt barn.
När ditt x ljuger, är detbra om du kan bevisa att det är en lögn.
1 gillning
Du ligger risigt till, när hon begär ensam vårdnad. Du bör göra allt för att framstå som välfungerande, lugn och sansad. Börja absolut inte prata om bedragare och polisanmälningar inför domstolen. Eller spela upp din hemliga inspelningar där. Om du gör vill du framstå som otrovärdig och helt ur balans, Det vill i domstolens ögon vara mer belastande för dig än det du anklagas för.
1 gillning
Halloj, nej jag ligger inte risigt till alls. Det finns så ofantligt mycket fler grejer på frun o hennes familj än vad det finns på mig.
Jag är lugnet själv just nu, inget man märker av utåt. Däremot inne i mig så stormar det rejält.
Att bevisa att dom ljuger blir lätt. Det enda jag bryr mig om nu är barnen.
1 gillning
Det är ju nu det visar sig just hur meningslösa de frivilliga samarbetssamtalen i praktiken är… Ena parten kan helt styra om det ska bli nått av eller inte, genom att helt enkelt inte dyka upp. Föga förvånande är det även i detta fallet den som för tillfället tar hand om barnen i betydligt större utsträckning. Den andre sitter där som ett fån o undrar hur det kan gå till så här, varför gör ingen nått?
Jag vet inte hur de gör i kommunen detta gäller, men här fick vi först gå på varsitt enskilt besök o sen gemensamt. Har du tur så fick ditt ex bara förhinder den bokade tiden o bokar om… Men av det du skriver ang ditt ex beteende så gissar jag på att detta är bara början på hennes krånglande…
Lyssna på “Restenavlivet” o “cmb”, skippa alla försök att svartmåla den andra. Fokusera på dig själv. Sträva efter fortsatt gemensam vårdnad, samt växelvis boende. Nu har jag glömt hur gammalt barnet var, men var redo på att de förmodligen inte kommer rekommendera veckovist boende om barnet är under 3år, var då flexibel och acceptera alla alternativa lösningar de föreslår. Det viktiga är att du får umgängestid med ditt barn.
Viktigt också att du har realistiska förväntningar på vad familjerätten kan åstadkomma genom frivilliga samarbetssamtal. De kan inte tvinga någon av er till nått, de kommer inte sätta ner foten när nån av er kommer med orimliga förslag, de kommer inte säga åt den av er som krånglar att skärpa sig…
När som helst kan någon ensam bestämma att “nu är det färdigsnackat” genom att bara resa på sig o gå därifrån…
Det är också viktigt att du inser att inget av det som händer här protokollförs, det kan alltså inte användas senare i ev domstolsprocess. Enda syftet med dessa samtal är att få er att komma överens o lösa era problem genom samförståndslösningar, jag har mycket svårt att se det hända efter att ha läst det du skriver.
Vi ska yrka att samarbetssamtal/medling skall ske. Ser ju inte bra ut om hon tackar nej till det. Man går enskilt först i vår kommun.
Vi tar hand om barnen exakt lika mycket nu då båda jobbar heltid. Hon tjänar tom bättre än mig 
Mitt förslag för båda barnen är 2+2+3+3. I takt med att sonen blir äldre så skall detta utökas till att bli varannan vecka. Det är vad vi kommer skriva i yrkanden till tingsrätten efter råd av familjerätten i min kommun.
Känns ändå rätt bra nu när hon gjort sitt drag. Vi kan bemöta och bevisa sakligt utan lögner och utan smutskastning. Trist läge men bara göra det bästa utav situation.
3 gillningar
Det låtersom ett vettigt yrkande. Håller tummarna!
God morgon.
Tack för stödet! Just nu känns det hopplöst såklart men jag hoppas innerst inne att detta inte går så långt att även jag måste slå under bältet, för det vill jag inte egentligen men jag är redo att ta fighten. Det är väl mest för min egen skull och att kunna titta sig själv i spegeln och känna sig stolt att man inte behöver sjunka till deras nivå.