@brokenman grymt att du går och pratar.
Själv fick jag säga ifrån till min terapeut efter tre gånger när hon sa att jag skulle gå hem och skriva en lapp med bra saker om mig själv…
Jag sa att jag vet redan att jag är fucking awsom och behöver inte nån jävla psykologi abc handbok som ska hjälpa mig.
Jag har massa andra saker jag inte förstår med mig själv som jag vill ha hjälp med…
Så var 100 ärlig.
Sen att man inser sakerna själv utan att prata med terapeuten är en annan sak. Bra att bara ha nån som inte bryr sig att vräka ur alla känslor till.
Känslorna som du har… alltså du är ett vandrande sår och det kommer blöda länge.
Mitt hetaste tips som jag själv gjort är att gå.
33 mil förra månaden och det handlar om tidsfördriv, typ hur ska jag få denna dag att gå så fort som möjligt så jag kan gå och sova.
Jag har hållit mig från sex men däremot skaffat kompisar av motsatt kön i ca 7 månader.
En del har ju velat ha sex osv men har då valt att bryta. Allt handlar om att du måste läka och den dagen du känner dig redo så kommer du känna dig det.
Fick dock idag själv känna på att jag älskar x och saknar våra barn när hennes dotter skrev till mig. Vi hade en liten sms konversation och hon undrade vart jag höll hus för hon har inte sett mig i nya staden jag flyttat till… jag tog ett kort på platsen jag befann mig på, vid en sjö grillandes kött och skrev att jag mest är i skogen nu förtiden.
Jag saknar verkligen min familj… min saga skulle inte slutat så här utan… så levde de lyckligt i alla sina dagar… och ja jag var lycklig.
Men nu får jag bryta ihop lite… gråta, torka snoret och ta nya tag imorgon.
Blir så jävla less och förbannad när jag läser din story. Ett genuint grisigt beteende som exet visat. Självklart så kan man i din sits kanske ta illa vid sig av mina ord. Men då är det troligtvis för att du har kvar en bild av henne som din själsfrände. En som skulle lyfta dig och jobba för att du skulle bli den bästa versionen av dig själv. Lyckades hon? Hamna inte under ytan för någon som inte hade doppat tårna för din skull.
Jag satt och sitter lite i en situation nästan likt din. Man blir en form av dörrmatta för någon som vill äta kakan och samtidigt behålla den. Seriöst… Visst fan förtjänar vi bättre än så? Lek med tanken att ni försonas efter den här bergochdalbanan. Vill vi gå igenom samma skit igen? Fan heller!
Intressen! Har du inga så hittar du dem. Det första jag gjorde var att sticka till trafikskolan för att fast beslutet ta mitt mc-kort en gång för alla. Satan vilket härligt leende det var på läpparna när kortet var klart och hojen införskaffad.
Faktum är när vi hittar den som vi verkligen vill leva våra liv ihop med så känner vi det… Vi känner att vi vill prioritera varandra och familjen. Vi accepterar varandras andrum och vi tar absolut inte varandra för givet, och vi kommer definitivt ta oss igenom de svackor som hör till. Kom ihåg era fina minnen som ska återberättas till de barn som är med i bilden.
Bra att du promenerar. Det är det enda som hjälper tycker jag. 2 mil i söndags, två mil igår…
strax gå till jobbet och göra mina 2 timmar.
Nästa vecka går jag upp till 75% så jag kan styra mina arbetstider själv lite bättre.
Måendet går upp o ner men tankarna och känslorna är konstanta.
Minnen och känslor, sorgen… förlusten. Nä fy fan det är tungt… bra att du skiter i drickat i det stadie du är i nu… kan lätt bli fel.
Sen får man försöka se det fina i all skit. Jag har som sagt börjat gå i naturen och njuter av hur vackert det är.
Fast hon är där i tankarna från jag vaknar tills jag somnar…
@brokenman Den fasen du är i nu minns jag mycket väl. Ångestladdade vågor som sköljer över en. Man vet varken ut eller in. Man känner hat, svek och samtidigt saknad. Men sätter man ihop de tre orden så går ekvationen inte ihop. Vad är det då som får oss att älta och må så jäkla dåligt…
Vi dör flera gånger under en livstid. Dvs vi bryts ner ordentligt när vi utsätts för situationer och händelser vi inte kan ta oss ur. Ofta så beror det på den sinnesstämning vi försätts i. Vi vill inte ta oss ur den för att vi blivit så galet skrämda. Så vi ligger mentalt stilla av rädsla.
Känner mig mycket mer stabil och klartänkt än på länge. Men av en händelse så kom jag över låten På Riktigt med Albin Lee Meldau för ett tag sedan. Ja… Nog grät jag ögonen ur mig igen. Men samtidigt skönt efteråt då jag uppenbarligen hade en laddning inom mig som behövde komma ut!
Behöver du må skit så gör det! Men låt inte exet dras med skuldkänslor för hur du mår nu. Det gör det enklare för henne att ta ytterligare distans. Ser hon däremot att du lever ditt liv med ett leende så finns en mycket stor risk för att hon kanske börjar ifrågasätta sig själv. Precis där jag är nu. Men jobba på att det faktiskt ska vara gott att leva. Du ska inte behöva dra till med en fasad som du på sikt inte orkar bära.
Så synd @brokenman att du känner allt detta, det finns bättre folk än mig som vet detta med kluvna känslor för partnern.
Men du måste få bort " altn. B versionen " ur skallen, du skall inte bli hennes Nr.B om hennes planer skiter sig, om du intar den rollen så kommer du ingenvart.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var runt sju. Jag håller med om ovan 
@brokenman jag kan bara säga att min son tagit mycket skada av två skilsmässor på under 1 år. Pratade med barnens mamma som inte kan hantera han längre och hotar åter igen med att sköter du inte dig får du bo hos pappa… det har hon gjort under alla år. Hotat med mig så jag är ett straff. Inte konstigt om vi har en pussig relation jag o barnen har jag kommit på nu…
Ja du. Det går upp o ner helatiden. Den värsta paniken är borta och jag får jätte mycket feedback på att jag upplevs må mycket bättre.
På måndag går jag upp till 75% på jobbet och tänkte dra på till 100% veckan efter så jag kan få igång nånting i livet igen.
Men idag vaknade jag och grät. Drömde om henne inatt 8 månader efter… saknar som fan just nu…
För mig är det bokstavligt talat 50/50:
Relationen till min son har blivit bättre. Jag ser nu att han nog velat komma närmare mig ett längre tag, men det blev liksom inte så när vi var två föräldrar. Vi pratat om de val i livet han står inför, med student och så. Där har pappan och jag så oerhört olika erfarenhet och olika syn. Nu kan sonen och jag prata och utforska olika alternativ, utan att det kommer helt andra idéer från pappan. Det har blivit många fina samtal på denna korta tid.
Den 14- åriga dottern… med henne är det jobbigt. Jag vet ibland varken ut eller in, vet inte hur jag ska fortsätta att ställa krav - har i princip pausat det - och fokuserar på att visa att jag vill vara med henne och att hon är ok som hon är. Och att jag gör plats för henne men jag kommer leva mitt liv även om hon spjärnar emot. Jag tror att för henne så är detta oerhört jobbigt, och jag är oerhört ledsen att hennes pappa tvingar på henne detta, att slitas mellan sina föräldrar.
@brokenman ja man gör så gott man kan men barnen är större nu så de har andra spännande saker att ägna sig åt.
Ska berätta om en väldigt märklig känsla just i skrivande stund.
Jag har varit på bröllop igår och är nu i bilen på väg hem…
Sitter med gråten i halsen av massa olika anledningar.
Dels glad för brudparet och att det var så lyckat allting.
Sen en enorm sorg över att mitt egna gick åt helvete.
Alla känslor är så dubbla…
saknar min fru och jag var på bröllop på en ö där hon och jag har massa minnen ifrån så har varit mycket ångest och är.
Sitter och funderar på alla känslor man har för henne fortfarande…
Ja den dagen hon kommer flytta är hemsk. Ett tips är att du åker bort och sover borta den dagen.
Så sjukt att de kan vara så känslolösa…
Stänga av känslor och sånt konstigt.
Mm, det låter jättebra med grillkvällar. Det är vad jag siktar på också, att så snabbt som möjligt, lite tidigare än tänkt, hitta ett vuxet sätt att umgås med barnen. För det är ju så det ska vara, även om det nu kommer lite hastigare än tänkt. Men landar man hyfsat rätt där, så är det många år framför oss med grillkvällar, partners på besök, kanske barnbarn. Ett nytt steg i livet. Ibland hjälper det mig att ta sikte lite extra långt bort. Jag löser liksom inte allt i nuet, men hur vill jag att relationerna till barnen ska se ut om 10-15 år? Och så agera utifrån det. Jag tar mig åt rätt håll, även om det går lite I zick-Zack.
Nej, 14-åring tjejer är tydligen en helt egen sort… Så skönt att höra att fler upplevt det. Det är lätt hänt att ta hennes sätt personligt, men jag blir bättre och bättre på att visa upp min glada sida och låta hennes sätt bara vara.
Så bra, @Uppochner 
Jeg jobber med 14-åringer, og jentene er oftere helt uspiselige i forhold til guttene (de henger jo litt etter mentalt, men dog). Masse drama med jenter, det er for evig og alltid eller aldri, det er høyt opp og lavt nede, latter i det ene øyeblikket og snørr og tårer i det neste. Humøret snur på et blunk, og man skjønner ikke mye. Dette er blant venner og på skolen, så det er like ustabilt hjemme. Det går over. Ungene er midlertidig frakoblet fra ca 13 år til sånn 18-19 år. Da kan de ofre riste på hodet av seg selv og ikke forstå hvordan de så verden den gang. Så pust, dette ordner seg 
Det är precis så det är! Och inte blir det bättre av att hon har två föräldrar som inte pratar med varandra. Hon gör sitt bästa för att dra nytta av det…
Nej du är ingen idiot! Du har älskat och litat på någon som tyvärr har missbrukat ditt förtroende! Du har inte gjort något fel, kom i håg det! Jag håller med, det är så konstigt att personen man levt med mer än halva sitt liv helt plötsligt är någon annan. Saknaden efter den personen man kände förut är det jag saknar mest. Inte vem han är nu.
Och jo då, du kommer visst att fixa det här. Det går upp och ner… men det går längre tid mellan dipparna. Kämpa på! I morgon är en ny dag! Styrkekram från mig till dig!
Lider med dig att ny information kastar dig tillbaka. Så tungt att få veta saker som man aldrig hade trott om sin partner 
Men skilsmässa var redan bestämt, eller? Varför uppdagades det ny information? Bättre att inte veta än att försöka ta reda på mer. Sveket och sorgen är jobbiga att bearbeta som det är. Vad gjorde du för 1 månad sedan som fick dig ur chocken och den djupaste sorgen? Gör likadant nu. Använd samma strategi för att ta dig ur denna nya svacka.
All styrka till dig! Det är för jäkligt när man får nya insikter och rasar tillbaka i krishanteringen. Men tro mig, du kommer att hämta dig, snabbare för varje gång. Du kommer hitta några fasta punkter att hålla fast i, sånt du vet är sant. Bygg ditt nya liv och din bild av dåtiden från dessa punkter, inte utifrån henne eller vad hon säger eller gör. Håll ut!
Sender deg styrkeklemmer
Ja du @brokenman, många har skrivit att den personen dom höll högt upp på pedistalen hela tiden och hade jävla svårt att ta in infon om att den lurade och gav tillrätta lagd info var någon helt annan person än dom levt med så jävla länge, visst fan svider det i din kropp, hon spelade högt och helt medvetet, hon hade ett mål, hon sket helt i dig och dina försök,
Droppa henne ur ditt hjärnkontor, töm allt om henne, blocka henne osv…
Jag tror att några tidigt i din story skrev att det finns en tredje person, dom som är här inne och berättar känner det på sig, sorry mannen att det svider hos dig…
Ta hand om dig
@brokenman
Har varit där du är för drygt 3 år sedan. Efter ett långt liv tillsammans 37 år.
Så ville min man separera vi träffades också unga jag 16 år och ex 20 år. Det var fruktanvärt jobbigt. Hela ens värdsbild blev förändrad.
Men det som blev ännu jobbigare var dess svek som upptäcktes iom seperationen.
Detta var inte första gången ex hade varit otrogen. Dessutom med mycket yngre tjejer.
Det blir jobbigt som du säger att msn känner sig så lurad och utnyttjad för att man är godtrogen och för snäll.
Sedan blir alla minnen så nedsotatade vad var det som var sant.
Men tänk så här man trodde på litade på sitt ex. Som man bör i en relation. Sedan att man försöker igen efter ett svek. (Som både du och jag gjorde).
Är väl en fin sak sedan att våra ex gör om det och dessutom flyttar ihop med den nya.
Gör att man känner sig grundlurad.
Men vi har inte gjort något fel utan det får stå för våra ex.
Och det blir bättre hur du mår.
Jag har ingen kontakt med mitt ex. Då vi har 4 vuxna barn ( den äldsta lika gammal som den nya).
Det känns bra för mig just nu iaf får se i framtiden om vi kommer att ses vid Dop, Bröllop, Begravning. Men just nu känns det skönt att inte ha någon kontakt.
Mycket beroende på hur den här seperationen gick till och att jag fick en neurologisk sjukdom i samband med första sveket för 10 år sedan.Som mitt ex lovade så stort att stötta mig i. Men vi hade väl otur i valet av våra partners.
Men låt det ta tid och jag tycker att du har rätt att vara arg på henne. Man fungerar mycket bättre arg än ledsen. Jag hade ett jätte jobbigt första år fick en deppression av all skit.
Men det blir bättre men det tar tid och tårar.
STOR KRAM
@brokenman fy van det gör ont i hjärtat att läsa… det gör ont för jag vet exakt hur dåligt du mår nu.! Många, nästan alla och även jag själv har blivit så förda bakom ljuset av den person man älskade mer än något annat.
De kör tyvärr med ett spel bakom ryggen och det oftast under en väldigt lång tid.
Själv står man kvar med alla känslorna och ett krossat hjärta… usch!