Ni som läst min story här vet hur mitt X bettet sig .
Nu efter orosanmälningar ( saker som sker hos hnm) har han blivit totalomvänd … 360 grader …
ringer ca 1 /veckan , tjattrar på , ja jag gör det oxå ( men mest för jag är nervös/ orolig) och så svarar jag på saker som INTE är relevanta ang vårt barn . Samtalen är 15 min långa . När jag lägger på tänker jag - hur vet han det om mig ? Varför fråga han det ?
Och nu har han börjat tänja på gränser- vi har en överenskommelse om hur vi ska sköta lämning och hämtning när vårt barn inte går i skolan . Men nu ( för han är ju så trevlig) ska han hämta vårt barn där jag bor …
Jag tänker : hur ska jag göra utan att starta en konflikt- att vi ska hålla oss till överenskommelsen ?
Snart står han väl utanför min dörr och tycker vi ska dricka kaffe här hemma hos mig …
Jag känner att han manipulerar och försöker nässla sig in i mitt liv . Något har han i baktanke, men frågan är vad ??
Någon som kan ge tips på hur jag ska bemöta hnm utan att starta konflikt?
Kanske det här är något du måste förmedla till honom i skriftlig form, kanske till och med i ett handskrivet brev? Eller ett mejl om det blir för högtidligt med brevpapper. Där du formulerar dig vänligt men bestämt ungefär i stil med det som @Rulle skrev här ovanför.
För om du blir så nervös av att prata med honom kommer du inte att få ditt budskap manifesterat i ett samtal, då trollar han bara bort det du sagt och så sitter ni plötsligt där och dricker kaffe.
Om han sen efter läsningen av brevet börjar ifrågasätta dig osv, så kan du bara hänvisa till att ”som jag skrev i brevet så har jag svårt att uttrycka mig såhär direkt och allt jag menar står redan där, så du får läsa en gång till”.
Ja och nu försöker han ändra på hela överenskommelsen …
Jag visste att ngt var på lurt … o vips styr han mitt liv igen .
En överenskommelse vi gemensamt satt ihop med advokater i tingsrätten.
Nu passar den inte …
o så kommer han fortsätta… ändra till sin fördel…
Jag behöver hjälp att formulera utan att det blir konflikter.
Gällande vad du ska skriva i brevet tycker jag som sagt att Rulle redan skrev det bra här ovanför. Plus att du kan tillägga att du vill hålla dig till överenskommelser för att själv kunna planera ditt liv och att det ju inte är överenskommelser om de ändras.
Mitt stalltips är att han vad han eg är ute efter är att försöka manipulera och krångla till det för dig. Han vill på något sätt känna att han kan styra och kontrollera dig, att han vill känna att han fortfarande har inflytande över dig.
Jag tog en kurs på internet i hur man bemöter härskarteknik. Det var för något helt annat (politiska sammanhang), men jag upptäckte att det fungerar riktigt bra med min exman. Jag kan liksom genomskåda de flesta av hans fula knep nu. Så här ungefär lät ett av våra samtal när han lämnade av dottern förra året:
Han sade Jaha, hur blir det till jul nu då? Vilka kommer hit?
Jag sade Det får vi se då. Det är långt kvar dit! Du måste förresten rengöra dotterns hårborste bättre. Den var inte vacker! Jaså? När var hon förresten i duschen sist? Hon vägrade duscha hemma hos oss fast jag sade till. Ja, hon berättade det. Du får ta och prata med henne om det där. Se till att hon duschar varje morgon. Jaså, du tycker det?
Han fortsatte ju ett tag till, men så där ungefär går det till. Ju snabbare han pratar, desto långsammare pratar jag, så jag hinner tänka över vad jag säger. Jag använder så få ord som möjligt och svarar inte på några frågor. Om jag säger Nej, så går han i gång och hetsar upp sig, så det säger jag bara om jag måste, t ex Nej, jag har inte gjort kaffe. Du får klara dig tills du kommer hem.
Svårare är det om det är JAG som vill diskutera något speciellt. Han försöker hela tiden föra över samtalet på något annat, och då gäller det att artigt påminna om vad vi skulle prata om.
Jag säger Jag vill inte att du kallar vår dotter soptunna. Det är inte snällt!
Han säger Men hon då! Hon frågade om min sambo var korkad en gång! Det är möjligt, men nu pratar vi om vad DU har sagt till vår dotter. Visst förstår du att man inte kan säga så till en tonåring? Jo, men nu var det ju den där jävla tanten på socialen, som inte ville utreda min orosanmälan. De har så hög lön och ändå vill de inte jobba! Det är inte vad vi skulle prata om. Du FÅR inte kalla dottern för soptunna. Aldrig mer. Nej. Det är en sådan där sak som pappor bara inte får göra!
När man väl gjort det några gånger, så är det så himla enkelt. Jag grämer mig över 30 års diskussioner som alltid gick åt det håll exet ville, och där jag alltid stod kvar förvirrad i slutet och undrade vad som hänt.
I början, när jag inte klarade av att prata med honom, då lät jag bli att svara. Sedan skickade jag SMS där jag skrev “Är lite upptagen. Var det något viktigt?”. Jag tyckte det fungerade bra.
Nu kommer jag inte ihåg vem av er det var som gjorde slut. Dock finns det de som njuter av att få andra att dansa efter sin pipa.
Det finns de som vill ha kvar makten över sitt x för den personliga tillfredställelsen att ännu kunna påverka dem. De vill kunna styra och manipulera andra.
Mitt ex är så. Han ringer en gång i veckan till den yngsta och frågar ut henne om allt. Var jag jobbar, vad vi åt till middag de senaste dagarna, om storasyster börjat med körkortet, om vi haft besök av syskonen osv.
När han kommer förbi här, så kommenterar han hur jag möblerat, ger “goda” råd om hur jag ska ställa in pannan, att jag borde sopa av verandan. Han kan ta disktrasan och torka av spisen för att den såg fläckig ut. Och då är det alltså 6 år sedan han flyttade.
Om han inte svarade så var det inget viktigt han ville. Du har bevis i din mobil för att du försökte få kontakt med honom och att han inte svarade. Det visar att det är HAN som inte samarbetar.
Vitsen med att skriva SMS är inte att du ska få svar. Vitsen är att visa att du är samarbetsvillig utan att du ändå måste prata med honom på riktigt.
Hälsar på den yngsta. Hon får inte komma dit, för hon är så jobbig tycker både han och hans sambo. Hon vill inte dit heller, så jag släpper in honom här när han dyker upp var 5:e-6:e vecka ungefär. Det har blivit mer och mer sällan, så jag räknar med att han släpper kontakten helt med tiden. Barnen vet inte vad de ska tycka om det. Om de ska jubla eller gråta.
Vilken idiot .
Kanske en ursäkt för att ha mer koll på dig ?
Jag har svårt att ta in att han kontrollerar mig , fast alla säger det . Han sa att jag hade kontroll behov .
Jag anser att ha koll på barn , ekonomi , hem är normalt… men tydligen har jag fel där
här hemma hos mig …
.