Hur börjar man egentligen en text där man ska försöka få ner tankar och känslor på ett vettigt sätt? Ingen aning så jag kastar mig ut.
18 gillningar
Syster.
Ditt blivande x är ett stolpskott.
Ok. Han älskar dig, kommer alltid att älska dig men har inga kärlekskänslor kvar.
Redan där fintar han upp sig själv på läktaren.
Tajming ja. Sämsta tänkbara. En sådan blixt från klar himmel släpper man inte vid läggdags, den bomben låter man brisera under dagtid när man har några dagar ledigt tillsammans och har möjlighet att diskutera igenom saken. Matchstraff.
Jaha, så nu när barnen är stora och klarar sig själva behöver han inte hushållerskan, barnflickan, kokerskan, husjungfrun. Som hon har blivit lite till åren har det alltså blivit dags att byta upp sig till en yngre och nyare modell istället för den som fött hans barn, funnits i vått och torrt och ställt upp i ur och skur. Avstängning på livstid.
Den korkskallen gör du bäst i att spola.
En sak syster, som andra behandlar dig säger inget om dig men allt om dem. Det är han som är en usel mask som hör hemma under en sten.
17 gillningar
Som en copy av mitt ex när han presenterade sin exit för mig. Usch vad jag känner igen mig i ALLT!! Hur han skulle finnas där, stötta, hur vi ändå var världens bästa föräldrar och skulle klara detta galant som det teamet vi var… En vecka senare kom den lilla detaljen att han hade en annan… Men har ABSOLUT inte varit otrogen…
Usch…jag håller alla tummar för att du slipper den delen i alla fall…
7 gillningar
Känner vi varandra? Huvudet på spiken.
5 gillningar
Hmm, mycket märkligt…
Min x släppte bomben och gick ut med väskan färdigpackad ( som han gjort i smyg tidigare på dagen)Där blev jag som ett frågetecken… Han hade absolut ingen annan, han behövde vara själv… pyttsan, till sin nya for han.
Det kommer att ta tid, förbered dig på det och låt dig sörja. Tiden är nu den enda tröst jag kan ge. Skriv här, det hjälper!!
5 gillningar
Här kommer det alltid att finnas personer som ser och hör dig. I viss mån kanske vi på forumet kan hjälpa dig också, om inte annat eftersom de flesta här själv har kämpat mycket med relationer som tagit slut och med att bygga upp sig själva igen. Du kommer också att göra det och du kommer att klara dig bra! Det märks redan på hur du skriver nu, när du är i mitt i sorgen och chocken. Du förnekar inte det jobbiga du upplever och du skyller inte onödigt mycket på ditt blivande ex. Det är två bra saker!
Troligen kommer det dock bli värre innan det blir bättre. Tyvärr verkar det vara mönstret. I takt med att chocken släpper kommer du att bli mer arg, ledsen och söka fler svar hos ditt blivande ex. Han kommer troligen att vara undvikande, kanske för att inte såra dig, och genom det ändå såra dig. Det kanske visar sig att han har känslor för någon annan, och om inte kanske han ändå visar sig verka glad och lättad medan du lider. Ofta verkar balansen vara sån mellan den som lämnar och den som blir lämnad. Inledningsvis alltså.
Sen kan det bli helt annorlunda. Jag och många andra lämnade har numera jättebra liv, och ser med visst medlidande på våra ex som inte har löst några av de problem som de skyllde oss för medan relationen pågick. Vi vill inte längre ha dem tillbaka utan lever nöjda som singlar eller har nya partners som vi har det mycket bättre med. Jag är övertygad om att du kommer dit en dag du också. Men det är en lång och smärtsam väg dit. Så rusta dig för att ha det jobbigt ett bra tag. Gör så snart som möjligt en bodelning, medan ni fortfarande är vänskapliga med varandra och se till att bevaka dina intressen ekonomiskt efter alla år du varit markservice. Ta juridisk hjälp om du tror att du annars kommer att vara för snäll.
Fokusera på dig och barnen och försök lägga så lite energi som möjligt på vad ditt blivande ex gör och säger, och försök framför allt inte få förklaringar eller kärleksbetygelser. Sånt får i så fall komma långt senare. Ta hjälp av vänner, familj eller oss på forumet för att ösa ur dig alla dina känslor och för att få pepp. Sök inte det hos ditt blivande ex.
Kanske kan det vara läge att gå i samtalsterapi? För många av oss här har det varit avgörande för att vi ska lyckas vända en kris till nya möjligheter.
Lycka till! Eftersom du läst på forumet så har du säkert koll på mångas historier redan, men en historia som du kan ha nytta av i detta läge tror jag är @Caro .
11 gillningar
mamma_mu helt plötsligt står man ju där och
6 gillningar
[quote=“Honungspaj, post:6, topic:19911”]
Du förnekar inte det jobbiga du upplever och du skyller inte onödigt mycket på ditt blivande ex.
4 gillningar
Jag beklagar att du tvingats sälla dig till vår skara.
Mitt X sa precis samma sak, han älskade mig, hade kärlek för mig men inte de rätta kärleks-känslorna.
Jag kommer aldrig att glömma det helvetet den första tiden var. Total panik, nattsvart sorg och smärta. Nu är det 4 månader sen, och även om det inte är bra, så är det betydligt bättre. Att ta hand om mig själv när den värsta chocken lagt sig och pusha mig framåt har faktiskt hjälpt.
Tillåt dig att känna, att må skit, ta hjälp och stöd i vänner eller/och familj. Människor vill ofta stötta mer än vi tror om vi bara vågar öppna upp.
Om du stundtals behöver intala dig att ni hittar tillbaka till varandra för att få en paus från sorgen, så gör det, men lev inte efter det hoppet utan bygg sakta ditt eget liv.
Kan varmt rekommendera boken/ljudboken “Skilsmässan” av Moa Herngren om du inte läst den. Även om min historia var annorlunda från deras så var det så otroligt mycket känslor, nyanser och tankar jag kände igen mig i.
Kram och styrka till dig!
1 gillning
Oj vad jag känner igen mig. Det är nästan kusligt.
Det kommer att ta lång tid och det är en berg och dalbana av känslor. Men det blir bättre. Läs och skriv mycket här inne, här finns en massa stöd och klokskap att hitta.
-
Släpp projektledarrollen. Du kommer säkert att vilja ta tag i allt praktiskt, av gammal vana, men försök att låta bli. Den som vill skiljas bör göra jobbet. Du behöver inte ens skriva under skilsmässopappren, det kan han lösa själv. Han kommer inte älska dig mer för att du håller honom i handen så han ska orka lämna dig. Stå upp för dig själv, det besparar dig en massa känslor av att ha blivit utnyttjad. Det behöver inte betyda att man jävlas, bara att han själv får göra det jobb han vill få gjort.
-
Ta hjälp av en egen psykolog eller terapeut. Under min akuta fas visade det sig göra hela skillnaden. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så värdefullt.
-
Ta hjälp av en jurist för bodelningen, särskilt när det finns ett företag som blivit sålt. Välj inte makens företagsjurist utan se till att ni får in en oberoende person som är expert på bodelning. Pengar kan ta fram ens sämsta sidor så undvik de fällorna. Du behöver en trygg ekonomisk grund att stå på i ditt nya liv så se till att du får ut din del.
-
Sitt lugnt i båten. Ta inga snabba beslut. Åk gärna bort ensam några dagar så du får andas och gråta i lugn och ro.
Du kommer att överleva.
7 gillningar
Xxxx
5 gillningar
Nej, nej och åter nej! Ta absolut hjälp av jurist. Berätta för juristen om din privata skuld, det finns olika lösningar och din man behöver inte få veta, men någon måste få veta så att du får hjälp och rättvis fördelning. Hela din framtid kommer att påverkas av detta och även barnens, så var inte en struts här! Särskilt med tanke på din mans sålda företag, bilen osv.
Ni har varit Familjen AB, och nu ska detta AB delas upp rättvist. Känslor har inget med ekonomiska fakta att göra. Punkt. Slut. Kram!
Och terapeuter finns även på andra orter eller i psykologi-appar, så om du känner behovet senare så sök dig utanför den närmaste orten.
5 gillningar
Xxx
4 gillningar
Jag vet…
2 gillningar
Xxx
1 gillning
Skam är en jobbig känsla som oftast förmörkar vår förmåga att agera på ett klokt och bra sätt. Så jag hoppas du kan bli av med den gradvis. Det är så vanligt och begripligt men ändå onödigt med en massa skamkänslor för att vi är människor, med människors känslor och brister.
Du verkar blanda äpplen och päron när det gäller värdighet. Du skriver ”den lilla värdighet” du har kvar, men din värdighet har ju inte i grunden minskat av att din man vill skiljas. Det kanske känns så just nu, du känner dig bortvald, ratad, misslyckad osv. Men varken du eller någon annan tror väl egentligen att det är på grund av att du är fel och misslyckad som din man vill skiljas. Hans önskan kommer utifrån honom själv,
Om du tagit ett privat lån för något mindre smart, t ex överkonsumtion eller något du inte berättat om i äktenskapet kan jag förstå om du känner skam för just det. Skam behöver ju inte vara fel att känna, men skammen i sig hindrar ju inte att man hittar lösningar. Se på alla människor i Lyxfällan t ex,
Men när du skriver att du jobbar inom juridik och bank så tänker jag att du kanske skäms extra mycket för att du anser att du i och med ditt yrke ”borde haft koll” och inte tagit det där lånet för vad det nu skulle gå till. Men återigen, skam är bara en jobbig känsla, man kan ändå försöka vara rationell och reda ut situationen. Jag har en väninna som gick in i väggen och blev sjukskriven för utmattning i flera år. Hennes läkare undrade länge varför hon väntat så länge med at5 söka hjälp, så när hon väl kom var hon ovanligt illa ute och läkningen tog längre tid än för många andra patienter. Förklaringen kom hon så småningom själv fram till. Hon hade föreläst om hälsa och välmående och till och med haft tankar om att säga upp sig och jobba med friskvård p` heltid. Det blev då omöjligt för henne själv att erkänna att hon själv hade problem med just hälsa, balans och välmående, så hon stack huvudet i sanden och grävde sin egen grop allt djupare tills allt brast.
Så kanske det inte är för dig. Men när du skriver att du hellre går ut ur äktenskapet som en ekonomisk förlorare än att ta hjälp, då ringer några varningsklockor. Och om ni ändå ska skilja er, vad spelar det för roll om din man får reda på ditt lån?
4 gillningar
Nn
2 gillningar
Insiktsfullt och ärligt. Och återigen känner jag igen mig. När mitt ex lämnade kände jag ganska snart att jag ville jobba mer i sommar och spara lite semester iatället för som det var tänkt, ta ut 5 veckor. Jag tvekade lite, för tänk om han skulle ångra sig och vi inte skulle ha nån semester ihop, och då kanske det skulle påverka oss negativt.
Men jag valde att göra det som kändes bäst för mig utifrån det mitt ex faktiskt hade sagt, nämnligen att han inte ville vara med mig. Och det ångrar jag inte !
Om ditt ex ångrar sig, så låt det vara 100% då, och med ärlighet om ditt lån. Man bygger inget stabilt på lögner ändå.
Har själv gjort stora misstag ekonomiskt sista året fast jag vet bättre, och förstår så väl skammen.
2 gillningar
Xxx
2 gillningar
Xxx
6 gillningar