Tja, jag tror att det är ett ganska nödvändigt steg, det där att försöka förstå vad man varit med om, blicka tillbaka och göra ett bokslut, bra och dåligt. Och sen någonstans känna att man inte behöver vända på allt flera gånger. Plötsligt började jag kunna strunta i det. Man behöver inte revidera och veta allt, men man behöver veta tillräckligt. Jag har granskat mina minnen, som den där skidresan. Kommit fram till att den visst var bra. Och med utgångspunkt i den så behövde jag inte längre granska varje semesterresa. Men, som jag ältat den där skidresan! Men man behöver tillräckligt många fasta punkter, trampstenar, för att inte tappa fotfästet.