Jag känner ibland att jag bör ligga lågt här på forumet för jag mår så himla bra nu för tiden att det kanske provocerar andra med käckheten. Vem orkar med en helfrälst väckelsepredikant, liksom?
Men i den här tråden kan man väl få ta ut svängarna lite.
Så! Jag är så tacksam över
att det är normalt för mig att vakna en måndag i oktober och se fram emot jobbdagen.
att jag har roliga, duktiga kollegor som lyfter mig.
att jag har två härliga, mer eller mindre vuxna ungar som bidrar med liv, rörelse och halvkaos.
att exet hör av sig titt som tätt för att hjälpa mig med olika praktiska saker.
att jag är stabil nog att ta emot den hjälpen utan att må dåligt efteråt.
att jag har världens bästa hobby som för ihop med mig allsköns människor.
att jag har bokat in flera olika kulturevenemang i höst med olika vänner.
att hösten är så vacker.
att jobbet betalade mina nya glasögon.
att jag har splitter nya vinterdäck som ligger och väntar.
Jag kan fortsätta hur länge som helst! Jag insåg det när jag läste en bok i populärpsykologi nyligen. Det ingick en tankeövning där man skulle fantisera om vad man mest önskar sig - men jag kom inte på något! Jag har ju redan det jag behöver?
Det skulle uppstå en konstig situation om anden i flaskan dök upp hos mig.
“Du får tre önskningar”.
“Öh… pass.”
Men såå gott! Och enkelt egentligen! Tänk vad fina stunder man kan få till när man minst anar det, bara man gör sig medveten om att det ÄR en fin stund också pratade med en vän igår som varit ute vid havet i helgen. Hon utbrast ”åh tänk om man kunde få bo såhär” vilket jag förstår känslan i, men sedan pratade vi istället om att vilken tur hon hade som fick uppleva en stund med närheten till havet, om så ”bara” för en helg
Så underbart gott att höra @Trassel , det är klart det ska ut, när man mår bra och känner sig tillfreds! Det är ju fantastiskt att kunna känna och uppskatta att man är på en bra plats i livet! Det är ju också väldigt viktigt som inspiration och förebild för de som går igenom svåra stunder, att det kan och kommer bli bättre. Tack för du delar med dig, glädjer mig!!
Alltså det är nog ändå goalz (som dagens ungdom säger, jag övar på uttrycken här )
Ös på med tacksamhet, pepp och självboost säger jag jag har inte läst mycket psykologi men har helt klart ändå greppat det här med positiv förstärkning. Det vi uppmärksammar och övar på blir vi bra på.
Jag minns i början när jag läste här på forumet hur jag febrilt letade efter ”de lyckliga inläggen”- de som skrev ”jag LOVAR att det kommer kännas bättre”. Tänk att man fick bli en av dom som kunde skriva så till slut
Ja, förmågan att glädjas åt det enkla och vardagliga är nog min största gåva i livet. På något vis leder det till att jag ofta får mer än vad jag tycker att jag behöver.
Åh vad skönt att få höra att somliga faktiskt letar lyckliga inlägg! Då är man inte enbart en pain in the ass!
Och visst är det underbart att det faktiskt gick att ta sig ur den där livskrisen, trots att det kändes oöverstigligt periodvis.
Hehe jag hade nog gärna önskat mig en partner av anden i flaskan men det är väl lite på den nivån liksom- inget jag behöver men skulle vara ”nice to have”. Få känna kärlek och ge kärlek till någon annan än mina barn, vänner och närmaste släkt.
Idag har jag ätit jättegod mat, gått en långpromenad med hunden i solen och hämtat hem min nyinköpta våg som ska vara ett av mina verktyg i “Mitt nya liv”
Liten uppdatering här på pepp tråden. Skrev här 2 september om en kärlek till mig själv där jag släppt taget om att vara 2 är ultimata livsuppgiften (står för den helt fullt ut) Jag skrev även att jag inte stängde några dörrar för kärleken, men att jag inte skulle lägga energi på att söka… SÅ vad händer?
Jo ni en kille börjar skicka meddelande lite så där oskyldigt, visade sin dag, kollade läget med mig och jag skrev tillbaka, en dag bestämde vi att ses för en fika och allt kändes bara så tryggt, snällt och så himla fint. En person som jag kände att jag kunde lita på och känna trygghet…känslor jag inte trodde jag skulle kunna känna igen.
Sen finns mina barn att ta hänsyn till, eftersom mina barn bor hos mig 24/7 så var det bara att vara ärlig redan från början att jag träffade någon, orkar inte gå och hitta på och ljuga om jag ska iväg för träff. Men tycker nog att det gått rätt bra, gäller att inte tvinga på dom något som dom själva inte önskat, så vi tar det lugnt, lyssnar, tar in och ses väl inte så mycket som vi skulle önska, men för att det ska bli bra så gäller det att barnen är med.
Men det här känns så rätt och så självklart…Tänk vad som kan hända under 1½-2 år också, för mig handlade det om att landa i mig själv, att jag inte är beroende av någon annan för att leva mitt liv och där kunde jag också släppa in någon annan.
Ha en fin dag trots ett mycket grått väder som det är här där jag bor någonstans i Sverige
Åh vilket underbart inlägg @Villebussen så fint att du delar med dig av din glädje . Jag tror inte att det kommit som en överraskning att du har fått kontakt med en fin person på detta vis utan det är ett direkt resultat av allt arbete du har lagt ner på dig själv. Alla positiva tankar, alla praktiska övningar gällande träning, äta omtänksamt med mera med mera. Just detta att ”släppa taget” om tvåsamheten tror jag spelar en jätteroll också. Att varken känna behov eller beroende av att vara två gör att man kan mötas på ett helt annat sätt tror jag.
Stor kram och tack för att du delar med dig av glädjen och peppen
Tack för fina ord, ja du har nog så rätt, att någonstans mitt i den ångestfyllda blötta täcke som drog in så fanns alltid en tro på något gott och fint.
“There is a crack in everything – that’s how the light gets in” som Leonard Cohen sjunger i Anthem STORA KRAMEN ALLA
Det finns en spricka, en spricka i allt, det är så ljust kommer in
Wow stort grattis @Villebussen Underbara nyheter!!
Just det här är superviktigt att höra och läsa, du har jobbat med dig själv och bokstavligt skapat dig ett liv där du trivs och mår bra Och när man själv mår bra, då är man också öppen för en annan person. Med andra ord, det är ingen slump att du hittat kärlek just nu.
Jag hoppas att dina ord inspirerar fler personer till att ha fokus på sitt eget välmående
Dags att stänga boken. Boken om min separation, tiden före och tiden efter.
Det är nu två år sedan droppen kom och det extremt tuffa beslutet fattades, att lämna barnens pappa. Föga hade jag kunnat föreställa mig hur tufft det i vissa perioder skulle bli- och tur var väl det annars hade jag väl dragit ut på det alldeles för länge och slösat min tid.
Jag vill med detta inlägg tacka för mig, för alla insiktsfulla inlägg jag har fått läsa, för alla diskussioner och kommentarer, och för att ni hjälpt mig att växa den här tiden
Jag står på egna ben nu, stadigt i varje hörn, det är en behaglig känsla. Jag har lärt mig saker om relationer jag inte trodde var möjligt, och det har givit mig en fantastisk verktygslåda som jag aldrig vill sluta använda!
Så som sagt, tack för min tid här, och till er som läser ett av era första inlägg här och som letar efter pepp, glädje och framtidstro- DET KOMMER! Jobba på tacksamheten, titta inåt dig själv och se vad DU SJÄLV kan göra för att må lite bättre i din situation som den ser ut nu.
pratade med en vän igår som varit ute vid havet i helgen. Hon utbrast ”åh tänk om man kunde få bo såhär” vilket jag förstår känslan i, men sedan pratade vi istället om att vilken tur hon hade som fick uppleva en stund med närheten till havet, om så ”bara” för en helg 
(som dagens ungdom säger, jag övar på uttrycken här 
)
jag har inte läst mycket psykologi men har helt klart ändå greppat det här med positiv förstärkning. Det vi uppmärksammar och övar på blir vi bra på.
men det är väl lite på den nivån liksom- inget jag behöver men skulle vara ”nice to have”. Få känna kärlek och ge kärlek till någon annan än mina barn, vänner och närmaste släkt.
